Läs senare

Adhd och principen om barnets bästa

30 Jan 2016

Når eleven inte upp till kunskapsmålen? Det fixar vi med en diagnos – och kanske lite medicinering på det.

Nej, det låter så klart inte rimligt. Men enligt Statens medicinsketiska råd, Smer, kan det finnas en koppling mellan den målstyrda skolan och det ökande antalet adhd-diagnoser.

Rapporten Adhd – etiska utmaningar är stundtals skrämmande läsning. Enligt författarna finns en risk att dagens skolsystem inte ger utrymme åt de naturliga variationer i kognitiv förmåga som finns hos barn. Elever som inte når godkänt kan få en diagnos trots att de befinner sig inom det normala spannet. För med en diagnos finns chans till hjälp och extra tid på exempelvis nationella prov – så att fler elever till slut når den magiska godkäntnivån: ”Skolans strävan efter att visa upp goda studieresultat kan alltså vara ett incitament att främja diagnostisering.”

En annan aspekt är medicineringen. Social­styrelsen rekommenderar numera att personer med adhd erbjuds läkemedels­behandling. Smer, å sin sida, menar att det är viktigt att läkemedelsbehandling inte blir den enda åtgärd som sätts in. En skolmiljö som är adhd-anpassad skulle ­troligen minska behovet av medicinering, skriver Smer.

Ytterligare en aspekt är den om diagnos som krav för att få stöd i skolan (läs mer på sidan 5).

Sammantaget, att döma av rapporten, känns det som om vi halkat rejält snett och glömt bort det som skollagen så tydligt kräver: att alltid ta särskild hänsyn till barnets bästa.

ur Lärarförbundets Magasin