Läs senare

Avkodning måste tränas även på högstadiet

FORSKNINGElever som har svårt att läsa när de börjar fyran har ofta samma problem när de går ut nian. Läsundervisningen behöver därför ges större vikt under hela grundskoletiden, anser forskaren Karin Stenlund.

Bild: Joanna Hellgren

Intresset för läsutveckling har följt Karin Stenlund under yrkeslivet. Från
tiden som mellanstadielärare, via åren som speciallärare och specialpedagog till den nyligen framlagda doktorsavhandlingen. I den följer hon hur läsförmågan utvecklas i mellan- och högstadiet för 26 elever i två klasser i en liten norrländsk ort.

Karin Stenlund

Avhandlingen består av två studier. Den första undersöker läsfärdigheten i årskurs fyra. Det visar sig att ett antal elever fortfarande då inte har automatiserat sin avkodning, utan läser orden bokstav för bokstav. Avkodningen tar därmed så mycket tid och kraft att eleverna har svårt att förstå innehållet i det de läser.
– När eleverna börjar i mellanstadiet förutsätts att de ska kunna läsa för att lära, men alla klarar inte det. Ändå tycks lärare inte i någon större utsträckning jobba vidare med läsfärdigheterna, trots att många elever skulle behöva förbättra både avkodning och läsförståelse. Om en elev fastnar på ett ord läser läraren kanske ut det i stället för att ge eleven den tid det behöver, säger Karin Stenlund.

Utveckligen av läsförmågan generellt är därför liten under mellanstadiet och trenden fortsätter i högstadiet, som är i fokus i avhandlingens andra del. Av de läsfärdigheter Karin Stenlund testar utvecklas läshastigheten mest – men det sker ofta till priset av fler läsfel.
– En del av de elever som har lässvårigheter tycks läsa snabbare än de klarar av, för att i alla fall förbättra testresultatet på hastigheten. Det är lika många som har svårt
att läsa ord korrekt i nian som i fyran – och huvudsakligen handlar det om samma elever. En förklaring kan vara att eleverna inte har fått tillräckligt stöd för att utveckla sin avkodningsförmåga, säger Karin Stenlund.

Men det är inte bara med avkodningen som eleverna har bekymmer. När läsförståelsen testas är det fler elever i högstadiet än i mellanstadiet som har låga resultat. Karin Stenlund menar att eleverna troligen inte fått möjlighet att förbättra den i samma takt som texterna blir svårare. På mellan- och högstadiet ska de ju inte bara kunna hitta rena faktauppgifter utan även tolka dem – och i bästa fall knyta den nya informationen till tidigare kunskaper och reflektera kritiskt.
– Många lärare är nog medvetna om hur viktig elevernas läsförståelse är för lärandet och hur nödvändigt det är att undervisa om olika lärande- och förståelsestrategier, men läsundervisningen tycks få stå tillbaka för ämnesinnehållet. Intervjuer med sex elever som visat lässvårigheter i årskurs fyra pekar på hur ovana de är att diskutera texter och hur svårt en del av dem har att tolka och ta till sig dem på ett djupare plan, säger Karin Stenlund.

Andra elever lyckas bättre, bland annat för att de förutom att memorera fakta även förmår övervaka sin egen läsning. De uppmärksammar när de läser fel och därför inte förstår. Då brukar de läsa om meningen. Elever med lässvårigheter missar ofta att texten inte verkar hänga ihop – och om de upptäcker det orkar de inte gå tillbaka.
– I Pisa ser vi att dubbelt så stor andel elever har lässvårigheter i Sverige jämfört med i Finland och dessutom ökar skillnaderna mellan eleverna här. Ett önskvärt mål för undervisningen vore att alla elever minst ska nå den lägsta medelnivån på läsförståelse-testerna, alltså en fyra på den niogradiga skala som används.

Dubbelt så stor andel elever har lässvårigheter i Sverige jämfört med i Finland.

För att nå dit krävs enligt Karin Stenlund att läsundervisning bedrivs under hela grundskoletiden.
– Insatserna på lågstadiet måste intensifieras, så att eleverna behärskar avkodning och har ett gott ordförråd när de börjar mellanstadiet. Samtal om texter måste också föras för att fördjupa förståelsen, även om eleverna inte själva kan läsa. Som det är nu har lärarna, speciallärarna och specialpedagogerna svårt att få tiden och resurserna att räcka till. De som behöver stöd måste upptäckas tidigt och få hjälp.

Speciallärarna och specialpedagogerna bör också i större utsträckning arbeta direkt med elever i behov av särskilt stöd, menar Karin Stenlund.
– Det tycks på sina håll ha blivit så att de i stället i huvudsak gör kartläggningar och handleder lärarna. Tidigare forskning visar att elever som har lässvårigheter utvecklas av en till en-undervisning under korta intensiva perioder.

En del elever kommer att behöva stöd även högre upp i årskurserna. Karin Stenlund poängterar att också lärare på mellan- och högstadiet borde ha grundläggande kunskap om avkodning. Hon är kritisk till att lärarstudenter på vissa högskolor kunnat välja bort kurser i läsinlärning. De lite äldre elevernas lärare behöver också behärska en mer avancerad läsundervisning, som innefattar lär- och förståelsestrategier, menar hon.
– En annan viktig sak är att eleverna får möjlighet att läsa lärobokstexter tillsammans med läraren. De kan läsa högt eller tyst för sig själva och sedan diskutera innehållet. Eftersom fokus i undervisningen ligger på innehållet förklarar och förenklar lärare ofta, så att eleverna inte själva lär sig handskas med det akademiska språk som finns i läroböckerna.

En del av dessa förslag kan lärare, speciallärare och specialpedagoger själva förverkliga, men Karin Stenlund tycker det är problematiskt att de nuvarande styrdokumenten så starkt betonar ämnesinnehållet i undervisningen.
– Det vore önskvärt att läsundervisningen fick ta större plats, men för det krävs beslut på nationell nivå.

Karin Stenlunds avhandling heter Läsutveckling under mellan- och högstadiet. En longitudinell studie av läsfärdigheter hos elever med och utan lässvårigheter. Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet 2017. Den kan laddas ner gratis på diva-portal.org.

ur Lärarförbundets Magasin