Läs senare

”Axel blev sjuk av 7c”

I sjuan skulle Axel för första gången in i stor klass. Efter några veckor började han skära sig. Skolan står handfallen, anser hans mamma. Detta är hennes berättelse om en skola som inte är för alla.

01 Feb 2016
”Axel blev sjuk av 7c”
Vilse. Över IQ 70 betyder ingen utvecklingsstörning, och därmed grundskola. Axel tappade helt fotfästet när han skulle börja i stor klass. Illustration: Kati Mets

Men så roligt, vår son är inte utvecklingsstörd! Nej, Åsa tänkte inte så när sonen Axel i slutet av femman blev fråntagen sin diagnos lindrig utvecklingsstörning.

– Många verkade tycka att jag borde bli glad. Men ingenting hade ju förändrats, han var ju samma Axel ändå, med samma svårigheter.

Trots att han nu ”bara” var diagnostiserad med autism, och därför inte längre tillhörde särskolans målgrupp, kunde Åsa aldrig tro att det skulle bli tal om vanlig klass. När Axel var två år tog det fem minuter för psykologen att konstatera autism. En utredning fastslog diagnosen och Axel konstaterades även ha en lindrig utvecklingsstörning.

Illustration: Kati Mets– Mormor lärde honom tidigt att säga tack. Fram till sex års ålder var det nästan det enda ord han sa.

Axel gick i specialförskola och sedan i grundsärskola.

I mellanstadiet började lärarna tycka att han inte uppfyllde kraven för särskoleplacering. Han hade lärt sig prata och han hade blivit en självlärd hejare på engelska, tack vare Youtube. Axel utreddes igen, med resultatet att han inte har en utvecklingsstörning.

Först fick Axel gå som integrerad elev i särskolan. Han gick kvar i gruppen men läste enligt grundskolans läroplan. Strax före jul i sexan flyttades han över till Trädet, en särskild undervisningsgrupp inom grundskolan.

Åsa var rädd.

– Jag ville stanna i den trygga världen i särskolan. Men samtidigt sa hans lärare att han skulle kunna läsa på högskola, kanske bli professor. Hon hade visioner för honom och det tyckte jag om.

Det blev bra på Trädet.

– Ibland när man rycker undan mattan, kan det bli ett riktigt utvecklingshopp, säger Åsa.

Axel, som hade gått till badhuset en gång i veckan hela sin skoltid och aldrig någonsin hade vågat ta av sig simpuffarna, gjorde det plötsligt första gången som Trädet gick och badade. Han ville göra som de andra – och armarna bar.

Maj månad i sexan. Det kallas till föräldra-möte inför sjuan, men Åsa är övertygad om att det inte gäller henne. Hon är säker på att Axel ska få gå kvar på Trädet. När rektorn personligen ringer till Åsa och uppmanar henne att gå på föräldramötet anar hon oråd.

På mötet meddelas att Axel och de andra blivande sjuorna i den särskilda undervisningsgruppen Trädet ska läsa en rad ämnen med 7c till hösten. En lärare från Trädet följer med dem in i 7c. Skolledningen kallar det för ”samverkan”. För Axel är det mer än så. Han, som aldrig någonsin har gått i stor grupp, ska nu gå i en vanlig grundskoleklass.

– Det var ett beslut på gruppnivå. Alla sjuor skulle över. Det gjordes ingen individuell prövning. Ingen såg till just Axels behov inför övergången, säger Åsa.

Vi förtydligar: Axel har autism, en funktionsnedsättning som föräldrarna märkte redan när han var bebis. Han har svårt för sociala sammanhang och att förhålla sig till andra, främst till jämnåriga. Han har inga vänner. Han har svårt att se sig som en del i ett sammanhang. Det gör bland annat att han inte kan ta en gruppinstruktion. ”Nu öppnar ni böckerna på sidan 23” tolkar Axel inte som att det gäller honom. En lärare måste uppmana honom direkt att öppna boken. Det är denna Axel som nu börjar i 7c, utan något åtgärdsprogram inför övergången.

– Efter några veckor började jag hitta skador på honom. För att klara klassrumssituationen skadade han sig själv med en vass penna under lektionerna. Han var ledsen, stel, ångestfylld och hade glasartad blick. Han sa att det skulle vara bättre om han inte levde, säger Åsa.

Någon gång nu, ett par månader in på terminen, skrivs det första åtgärdsprogrammet för Axel sedan han började i 7c. I det står bland annat att han behöver placeras långt fram i klassrummet och att han behöver få dagsschemat klart för sig.

När Axel en dag hotar med att skära av sig fingret under en lunchrast, kräver Åsa att han ska få komma tillbaka till Trädet.

– Antingen är han där, eller hemma, sade jag, och då gav de med sig: Han skulle få vara på Trädet – i två dagar.

Jag ringer Åsa under de dagar då Axel är på Trädet igen. Hon säger att det känns som ett vakuum, hon vet inte var han får vara nästa vecka.

När jag träffar henne ett par veckor senare, är Axel hemma på heltid sedan några dagar.

– Jag upplever det som att skolan vill att han ska vara hemma. De ringer på förmiddagen, säger att de inte klarar honom, att han mår för dåligt. Förra veckan hämtade vi honom tjugo över elva, i måndags ville de att vi skulle hämta honom halv elva. Nu är han hemma helt.

Enligt Åsa vill skolan att Axel ska vara sjukskriven. Hon vill undvika det.

– Jag tror att han skulle kunna vara i skolan med rätt stöd, åtminstone några timmar per dag. Jag känner att vi bara skjuter problemet framför oss.

Axel hade inget självskadebeteende innan han började i stor klass.

– Jag anser att Axel har blivit sjuk av 7c. Vi har inte samma barn i dag som tidigare. Han har aldrig tidigare talat om att han vill dö.

Hon understryker att lärare och elever i 7c inte har behandlat honom illa.

– Jag tror inte ens att klasskamraterna lade märke till honom. Men det var hela den sociala biten som var svår. Många elever på ett ställe och mycket ljud. Och en undervisning som inte var riktad till honom.

Men skolplikten då? Och skolans skyldighet att ge Axel utbildning?

– Skolplikten verkar bara finnas åt ett håll, konstaterar Åsa.

Axels kunskapsutveckling har också helt kommit i skymundan, enligt mamman. Hon skakar på huvudet när jag citerar ur skollagen som säger att alla elever ”utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt”.

– Skolan pratar inte med mig om Axels lärande, det berörs liksom inte.

Åsa önskar inte Axel tillbaka till särskolan. Hon har visserligen frågat skolförvaltningen om möjligheten för Axel att bli integrerad elev i särskolan, enligt kapitel sju i skollagen, men fått svaret att Axels kognitiva utveckling är för god för det.

– Jag skulle önska att det fanns något mittemellan särskola och grundskola. Allt är så fastlåst nu. Det blir omöjligt för vissa barn.

Övre gränsen för lindrig utvecklingsstörning går vid 70. Den som har 71 i iq tillhör grundskolan. Åsa menar att graden av autism är mer avgörande än iq-siffran.

– Man måste göra en individuell bedömning av varje barn, och bestämma placering därefter.

För Axels del önskar Åsa kontinuerlig skolgång på Trädet, utan överhängande krav på ”samverkan” med 7c.

Men hennes främsta önskemål handlar om mer fundamentala saker än skolformernas namn.

– Jag tänker mest av allt att på att Axel ska överleva. Jag vill att han ska vara glad.

Jag talar med Åsa igen en måndag, en dryg vecka efter vår träff. Axel är då tillbaka på Trädet för första gången på ett par veckor. Åsa har haft ett möte med företrädare för skolan, bup och socialtjänsten och där har bland annat bestämts att Axel får anpassad studiegång, så att han hämtas hem vid lunchtid. Elevhälsan får också en tydligare roll.

Åsa upplever att det var först på detta möte som lärarna förstod hur begränsande Axels autism är.

Hon är försiktigt positiv:

– Nu hoppas jag att de vågar jobba med honom.

 

Åsa, Axel och Trädet är fingerade namn.

Skarp kritik från Skolinspektionen

Tidningen Specialpedagogik har talat med Axels rektor och biträdande rektor, som avböjer att kommentera enskilda elevärenden. Tidningen har också tagit del av de åtgärdsprogram som finns för Axel sedan han lämnade särskolan.
Rektorn skriver dock till tidningen att Trädets samverkan med 7c påbörjades för att ”leva upp till skollagen och läroplanens krav”. Han skriver också att varje elevs behov diskuterades inför starten.
I juni 2015 lade Skolinspektionen fram ett föreläggande mot skolan gällande hanteringen av särskilt stöd. I föreläggandet står att skolan inte ger elever det stöd de behöver. Skolan har bland annat svarat att arbetslagen ska avsätta tid för dokumentation samt införa kommungemensamma mallar för åtgärdsprogram. Skolinspektionen har nu beslutat att inte gå vidare med ärendet.
 

ur Lärarförbundets Magasin