Läs senare

Bortskämda skitungar?

14 Mar 2016

Lydiga människor kan bli farliga människor. Den som inte har mötts med respekt och fått uppleva att den egna åsikten räknas kanske inte utvecklar en egen moralisk kompass att luta sig emot. Den kan komma att lyda order oavsett hur otäcka de än är.
Ungefär så gick tankegångarna efter andra världskriget när ett nytt uppfostrings­ideal skulle formas. Tiden var mogen för att se barn som människor med rättigheter, som var värda respekt och inflytande.

Hoppet från efterkrigstidens Europa till dagens svenska skoldebatt är naturligtvis långt. Men ibland måste man titta bakåt för att få lite perspektiv. Jag ser en röd tråd i många Twitter-inlägg, debattartiklar och politiska utspel i dag: att unga curlas av sina föräldrar, flipprar ohejdat på sina mobiler i skolan och har fått alldeles för mycket att säga till om. Bortskämda skitungar, helt enkelt.

Säkert finns det ett och annat barn som får för mycket välvillig uppmärksamhet av sina föräldrar – men jag skulle säga att motsatsen är ett mycket större och allvarligare problem. Och visst har vi en skollag som säger att eleverna ska ha mycket att säga till om – men både forskning och Skolinspektionens elevenkät visar att det sällan blir så.

Dessutom är det ett betydande problem att elever kränks i skolan – av vuxna. Hela 40 procent av anmälningarna om kränkande behandling till Beo och Skolinspektionen 2015 rörde personal som hade kränkt en elev.

Så när det pratas om tuffare regler, mobilförbud och att elevinflytandet borde minska för att ge mer auktoritet åt de vuxna. Då ser jag ett mönster som inte handlar om färgsättningen på gardinerna i skolmatsalen – utan om synen på barn och deras rätt till respekt och inflytande.

ur Lärarförbundets Magasin