Läs senare

Bråk och straff

21 Okt 2015


Kring terminsstarten i höstas pratade jag med flera bekanta vars barn just hade börjat på en friskola i närheten. Några var positiva till skolans stränga disciplin. Andra ställde sig frågande till bruket av varningar: Ett brott mot en ordningsregel ger en varning. Tre varningar resulterar i en kvarsittning.Det här är inget unikt för just den här friskolan. I skollagen finns en lista med disciplinära åtgärder som får användas för att skapa trygghet och studiero, till exempel kvarsittning, utvisning och skriftlig varning.

I många skolor har de här åtgärderna placerats in i en så kallad konsekvenstrappa. Där kan man se hur en liten förseelse, som att störa i klassrummet, kan resultera i en utvisning, medan en grövre förseelse, som skadegörelse, bestraffas med tillfällig omplacering.

Men oj, nu skrev jag ju ”bestraffas”. Det var inte bra. För enligt Skolverket ska de disciplinära åtgärderna inte användas för att straffa eleverna. Tanken är i stället att de ska leda till ett förändrat beteende.

Jag undrar bara hur elever som faktiskt inte har kontroll över sitt eget beteende ska kunna se skillnad på en åtgärd som ska leda till ett ändrat beteende och ett straff.

På Bokmässan i Göteborg lyssnade jag på psykologen Bo Hejlskov Elvén. Han pratade om hur vi ofta försöker lägga ansvaret för ett beteendeproblem på den som allra minst kan bära det – den enskilda eleven. Barn som kan uppföra sig uppför sig, menar han. Nyckeln till förändring av en elevs beteende ligger hos pedagogen, inte hos eleven själv.

De elever som kan följa skolans ordningsregler kommer alltså i stor utsträckning att göra det. För de elever som inte kan det återstår den långa listan av straff, förlåt disciplinära åtgärder.

ur Lärarförbundets Magasin