Läs senare

Dags att undervisa begripligt

Reglerna om extra anpassningar innebär rätt och slätt att lärarna måste göra sin undervisning begriplig, anser rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten.

15 Feb 2015

Bild: Jens Magnusson.Uppdelningen i extra anpassningar och särskilt stöd är inte bara en fråga om nya formuleringar, anser Wern Palmius och Lennart Rådbrink, rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM.

– Det här kan bli en stor förändring. Den pekar på lärarens skyldighet att undervisa så att eleverna förstår, säger Wern Palmius.

Det går inte längre att framåt terminsslutet ”vifta med F-varningar” och inte heller att skjuta över ansvaret för vissa barn till en speciallärare, menar han.

– Det är inte rimligt att uppemot hälften av eleverna i en klass är ”särskilda”. Då måste jag som lärare ändra min undervisning och flytta mig dit där eleverna är.

För rektorn innebär de nya reglerna en skyldighet att lägga sig i undervisningen, eller åtminstone ta reda på att den är begriplig.

– Rektorn har nu fått ett verktyg för att diskutera pedagogik, säger Wern Palmius, och tillägger att det även blir specialpedagogernas uppgift att ta reda på om undervisningen bedrivs på ett sätt så att alla elever kan ta till sig den.

Den nya lagstiftningen handlar helt enkelt om att göra undervisningen tillgänglig. På så sätt är den förebyggande och borde leda till att färre elever behöver särskilt stöd, resonerar Lennart Rådbrink.

En avsikt med lagändringen var just att antalet åtgärdsprogram ska minska, och så bör det bli, anser de båda rådgivarna. Mycket av det som tidigare skrevs in i åtgärdsprogram hamnar i dag under extra anpassningar. Men även anpassningar måste dokumenteras, påpekar de (se artikel intill). När det eventuellt blir dags att göra en utredning om elevens stödbehov är det viktigt att utgå från vilka extra anpassningar som har gjorts.

De flesta extra anpassningarna är gratis, bedömer rådgivarna.

– De kostar möjligen en ny vana. Exempelvis behöver läraren göra det till en vana att skriva ut anteckningarna från den interaktiva tavlan och ge dem till elever som har svårt att båda lyssna och anteckna samtidigt, säger Wern Palmius.

 

De båda rådgivarna tillägger att insatserna är lika många och varierande som funktionsnedsättningarna. En elev med synnedsättning eller förvärvad hjärnskada behöver något annat än en elev med Aspergers syndrom. De påpekar också att det ofta finns skäl att göra ett åtgärdsprogram för elever med en funktionsnedsättning, och alltså inte låta stödet stanna vid extra anpassningar.

– Det som står i ett åtgärdsprogram är rättsskyddat på ett annat sätt än de extra anpassningarna. Om det står i åtgärdsprogrammet att en elev ska ha hörslinga, kan lärarna helt enkelt inte låta bli att använda den, säger Lennart Rådbrink.

Ja, hur är det egentligen med de rättsliga frågorna? Var kommer vi att få se en prövning av vad extra anpassningar innebär? Det går inte att överklaga extra anpassningar. Däremot kan man få en vägledning genom framtida domar i Skolväsendets överklagandenämnd. När en rektor beslutar att en elev inte behöver ett åtgärdsprogram, betyder det i praktiken att de extra anpassningarna räcker. Om en förälder överklagar beslutet måste rektorn visa för nämnden vilka anpassningar som har gjorts. Andra sätt att komma åt frågan om vad extra anpassningar ska innehålla, är genom individärenden i Skolinspektionen, enligt Wern Palmius.

– Men den egentliga kontrollen av extra anpassningar sker vid betygssättningen. Om en elev får F, då har helt enkelt anpassningarna inte fungerat, och då borde det ha gjorts ett åtgärdsprogram.

De framhåller också att den nya diskrimineringslagstiftningen borde gå att använda vid brist på extra anpassningar. Från och med 1 januari i år klassas bristande tillgänglighet som diskriminering. Med SPSM:s resonemang skulle den elev som inte ges möjlighet att hänga med i undervisningen vara utsatt för diskriminering.

I Skolverkets allmänna råd om extra anpassningar nämns inte bedömning och provsituationer (se artikel intill). Det är olyckligt, anser Wern Palmius och Lennart Rådbrink. Enligt dem är det självklart att anpassningar även bör ske vid prov. De varnar för att låta de snävare reglerna för nationella prov smitta av sig på alla sorters prov.

 

Tidningen Specialpedagogik är med när rådgivarna håller en utbildning om den nya lagstiftningen för skolpersonal. De ger då exempel på anpassningar i vanliga provsituationer. Det handlar bland annat om möjlighet att ställa frågor under provet, förlängd provtid och rätt till alternativa verktyg.

– Om ni råkar i dispyt med någon, inklusive Skolinspektionen, för att ni låter eleverna få dessa anpassningar, så hänvisa till oss! säger Wern Palmius till åhörarna.

ur Lärarförbundets Magasin