Ingår i temat
Bedömning för alla
Läs senare

De får visa kunskap på många sätt

Lärarna på Vallaskolan har lärt sig mycket om bedömning de senaste åren. Specialläraren Gertrud Jonson vet när det är läge att pysa.

22 Okt 2015
De får visa kunskap på många sätt
Fångar kunskapen. Specialläraren Gertrud Jonson följer eleverna noga. Hon är beredd att observera när de visar kunskap. Man får ha goda ögon, säger hon. Bild: Alexander Mahmoud.

Det är alldeles tyst i klassrummet den här fredagen. Eleverna i klass 6A i Vallaskolan utanför Södertälje har engelska. De flesta sitter i bänkarna, några kring runda bordet med egen lärare och en pojke lutar sig tillbaka i saccosäcken i hörnet framför fönstret. Alla har hörlurar i öronen och surfplatta framför sig.
I dag spelar de The English Minnits och har stängt av textremsan. Eleverna lyssnar på dialogen och låter sina figurer följa instruktionerna. En flicka ska köpa frukt.– Det är bra att lyssna med öronen, för då får man in det i huvudet, säger hon.Bild: Alexander Mahmoud.
Några i klassen har dyslexi och några neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Men framför allt är spelet något hela klassen kan göra på samma villkor, berättar Janette Lindberg, en av två lärare i klassen.

– Vi kan gå tillbaka tillsammans och se vad som har hänt i spelet. Dialogen utvecklas och då kan jag se om det är något som många har svårt med.

Hon får statistik över hur långt eleverna kommit och vilka moment de klarat av. Det var skolans specialpedagog som köpte in spelet. Janette Lindberg och kollegan Cathrine Flemström ville pröva för att se om det var ett bra sätt att bedöma eleverna. Eleverna pratar om vad de gör även om spelet främst är en hörövning. Det lockar till lekfullhet.

– Man får pröva olika sätt att bedöma. Vi tycker att det är roligt att hoppa på nya saker, vi behöver inte uppfinna hjulet själva varje gång, säger Cathrine Flemström.

Vallaskolan har också haft anledning att prata mycket om att bedöma elever med olika förutsättningar och om undantagsbestämmelsen de senaste åren. Skolan är en F–6-skola och lärarna har nyss börjat sätta betyg. De återkommer ofta till att de måste ta reda på mer om sina elever, särskilt om eleverna av olika skäl har svårt att visa kunskap och förmågor.

– Det är lärarens ansvar att eleven får möjlighet att visa kunskap, det kan aldrig vara elevens. Men jag måste vara uthållig och uppmärksam, säger Else Mellberg, lärare i matte och no.Bild: Alexander Mahmoud.
Vallaskolan ligger utanför Södertälje, lugnt och stilla i ett skogsbryn. Skolan har satsat stort på digitalisering. Eleverna har surfplattor och de har fri tillgång till inläsningstjänst. Skolan försöker använda plattorna på många sätt, berättar Gertrud Jonson, speciallärare. Det betyder också att lärare och specialpedagoger har en bred bank att tillgå när de letar efter elevernas förmågor, menar hon.

– Det är lätt att veta när man ska använda undantagsbestämmelsen, svarar Gertrud Jonson spontant, och säger sedan att det kanske lät väl självsäkert.

 

Hon råder sina kollegor att göra undantag från en del av ett kunskapskrav när elevens funktionsnedsättning gör att det inte alls går att visa vad hen kan. Men ofta är det faktiskt möjligt, menar hon. Det gäller att hitta många olika situationer att bedöma eleven i, även om eleven inte kan visa upp kunskapen i stunden eller på begäran. Och med många år i yrket har hon hunnit lära sig en del om hur det går till.

– Man får ha goda ögon brukar jag säga – och följa eleverna hela tiden.

 Bild: Alexander Mahmoud.
Om det ska pysas eller inte är med andra ord något som de pratar om först sent på terminerna i sexan när det är dags för betygsättning och när eleven fått chans att visa vad hen kan. Läraren Else Mellberg vill veta så lite som möjligt om nya elever som hon tar emot.

– Jag vill gärna arbeta med eleverna själv ett tag. Det som kan ha varit ett hinder förut behöver inte bli det när de samarbetar med mig. Det vet man ju inte, säger hon.

Hon berättar om en av sina elever med Aspegers syndrom. Eleven pratade ogärna i grupp men han kunde resonera fram och tillbaka med henne.

– Eftersom han kunde resonera så behövdes det inget undantag. Det står inte i kursplanen att eleven måste prata i klassrummet. Men där tror jag det ofta blir en misstolkning, säger hon.

Att framföra och bemöta åsikter var svårare. Där prövade hon många sätt där han kunde visa sin kunskap. Men det gick inte och hon hittade inga fler metoder. Då använde Else Mellberg pys-paragrafen.

Både Else Mellberg och Gertrud Jonson är skeptiska till generella beskrivningar av vilka svårigheter som hör samman med olika funktionsnedsättningar. Det varierar så mycket mellan elever. Lättast är det om man har känt eleven länge, då blir det tydligare vilka svårigheter som kan anses vara varaktiga och ha med en funktionsnedsättning att göra.

– Eleven utvecklas ju. Jag måste förändra min bedömning och kan inte vara kvar i hur det var i trean när eleven kom hit, säger Else Mellberg.

Men i de högre betygsstegen är det svårare att använda pys-paragrafen, tycker de. Möjligen på C-nivå, men det kan vara svårt att upptäcka vilka förmågor eleven har som skulle kunna ge ett A när funktionsnedsättningen påverkar till exempel intresset:

– Eleverna har olika intresse för ämnen som kan göra att de når mycket högre i ett ämne än i ett annat. Jag hade några elever med dyslexi som var jätteintresserade av NO. Där kunde de samtala och föra resonemang, men när de hade läst skönlitteratur i svenska var den förmågan inte lika tydlig.

ur Lärarförbundets Magasin