Ingår i temat
Nystart i Sverige
Läs senare

”De här killarna har inga andra”

NYSTART I SVERIGESpecialpedagogen Anna Gustafsson sade upp sig från jobbet för att ta hand om två ensamkommande tonåringar. Hon är kritisk till hur de har tagits emot i skolan.

13 Okt 2017

Folkrörelse i havsbandet. Många Hönöbor engagerade sig under flyktingvågen hösten 2015. Anna Gustafsson öppnade sitt hem för Haroon Saide och Ali Qurbani. Foto: Svante Örnberg

På spisen i paret Gustafssons villa i Göteborgs skärgård puttrar en gryta med okrafrukter.
– Killarna brukar vara vrålhungriga när de kommer hem från skolan och den här grytan måste koka i en evighet, förklarar Anna Gustafsson.

Hon har fått bredda sin repertoar i köket med några afghanska rätter, annars är det risk att ungdomarna Ali Qurbani och Haroon Saide inte äter tillräckligt.
– Det är viktigt att riset görs på rätt sätt och så går det åt mycket spiskummin, säger hon och plockar ner en stor burk från hyllan.

Med Ali och Haroon i huset har Anna Gustafsson och maken Hasse blivit tonårsföräld­rar på nytt. Det är en aning chockartat för dem båda. Deras egna barn har alla passerat trettio år och är utflugna för länge sedan.
– Ibland undrar jag om vi inte är kloka. Hur långt framåt sträcker sig det här åtagandet? Vi har bestämt oss för att ta en dag i taget, berättar Anna.

Ungdomar i huset. Är vi inte för gamla för att bli tonårsföräldrar? frågade sig Anna Gustafsson och maken Hasse. Men när de hörde vad Ali Qurbani och Haroon Saide hade varit med om så kunde de inte säga nej. Foto: Svante Örnberg

Paret bor på Hönö i Göteborgs norra skärgård, lite drygt tio minuters resa med bil-
färjan från Hisingen. Eller sju hundra mil från Kabul om man ser det ur Alis och Haroons perspektiv. Tätorten Hönö är en riktig skärgårdsidyll med vackra trävillor som klättar på klipporna kring en småbåtshamn. Havet är aldrig långt borta och Anna kan promenera hemifrån i badrocken när hon ska ta sitt morgondopp.

Det är också en kyrklig bygd och när flyktingkrisen briserade hösten 2015 engagerade sig kyrkorna för att ge människor tak över huvudet. Anna Gustafsson, som tillhör Equmeniakyrkan, var med och startade ett transitboende. Och när den akuta krisen var över började hon som läxhjälpare på ett boende för ensamkommande. Hon tänkte att det skulle passa bra med hennes bakgrund som specialpedagog men det visade sig svårt att få till i praktiken.
– Vi kunde bestämma tider för läxhjälp men sedan var det ingen som dök upp, minns Anna.

Personalen frågade om hon i stället kunde fokusera på en av ungdomarna som behövde lite extra hjälp. Och det var så hon lärde känna Ali. De fick bra kontakt och efter en tid började han cykla hem till henne i stället för att hon kom till boendet. Senare frågade Alis gode man om Anna kunde hjälpa ytterligare en ensamkommande tonåring. Hon sade ja och snart var också Haroon en återkommande gäst i huset.

I den vevan beslutades att boendet för ensamkommande skulle läggas ner. Killarna riskerade att bli omplacerade till en helt annan kommun. I det läget tyckte Anna att det vore bäst om de fick flytta in hos henne. Maken Hasse, som är pensionär, gick med på det under förutsättning att Anna också slutade jobba. Och så blev det.

Sagt och gjort. Makarna tömde gästrummet och Annas syrum på övervåningen för att ge plats åt Ali och Haroon. Sedan bar de upp de persiska mattorna från hallen och lade in dem i rummen för att killarna skulle känna sig lite mer hemma.

Det var för ett år sedan. Nu har Ali och Haroon bott in sig och hunnit sätta sin egen prägel på inredningen. På väggarna hänger idolbilder på fotbollsspelare och kända
lags matchtröjor blandat med tavlor med muslimska motiv och bönemattor.
– De har frågat mig om jag vill att de ska bli kristna. Det vill jag så klart men jag har sagt att jag respekterar deras religion, säger Anna.

Långkok. En okragryta puttrar ständigt på Anna Gustafssons spis. Foto: Svante Örnberg

Som familjehemsförälder har hon följt killarnas kulturkrock med det svenska samhället från första parkett. Det gäller inte minst deras möte med svensk skola. De började sin skolgång tillsammans med andra ensamkommande ungdomar. Många av dem var mitt uppe i en tuff asylprocess.
– Det blev stökigt och lärarna slutade eller blev sjukskrivna, berättar Anna.

Då vände kommunen helt och bestämde att alla skulle in i vanliga klasser. Ali och Haroon hamnade i en svensk åttondeklass trots att de bara hade varit i landet ett drygt år.
– Det tyckte killarna i och för sig var jätteroligt och de lärde sig nya svordomar av kompisarna varje dag.

Men på lektionerna gick det sämre, enligt Anna. Ali och Haroon har bara lite koranskola med sig i bagaget och fick svårt att hänga med i undervisningen. För dem var det viktigast att smälta in bland klasskamraterna och de höll en låg profil på lektionerna. Anna misstänker att de låtsades förstå för att inte blotta sin bristande förmåga.
– En av lärarna tyckte att det var en bra idé att de skulle göra samma prov och uppgifter som övriga elever.

Hon minns särskilt när de fick i hemuppgift att skriva om amerikanska revolutionen.
– Det höll på att göra mig galen men efter mycket arbete fick vi till slut ihop en liten text.
Killarna lämnade in uppgiften men fick tillbaka den med anmärkningar om att det saknades källhänvisningar och att de inte hade varit tillräckligt källkritiska.
– ”Nä nu alltså”, kände jag. Hade de inte hört talas om Vygotskijs proximala utvecklingszon, att gapet mellan krav och förmåga inte får vara för stort?

Hon ville ta upp problemet med skolan men killarna förbjöd henne att tjafsa med lärarna för de har stor respekt för deras auktoritet.
– Ja, de är faktiskt helt förundrade över hur svenska ungdomar är mot sina lärare, att de kan säga vad som helst i stort sett.

Hur tycker du att skolor ska ta emot nyanlända?
– Först och främst måste man kartlägga deras kunskaper. Sen ska lärarna ställa krav som är möjliga att uppnå. Det är viktigt att nyanlända får känna att de lyckas ibland.

Sedan kan det finnas en asylprocess som spökar i bakgrunden hos eleverna och det måste skolpersonalen vara medveten om, enligt henne.
– Ibland har de här eleverna bara Migrationsverket i huvudet som Ali brukar säga.

Hon inser att ensamkommande elever utan skolerfarenhet är en enorm utmaning för skolan. Hon har själv kämpat med att få Ali och Haroon att läsa läxor men det har gått trögt.
– Det är ett så väldigt stort steg för dem. De är ovana helt enkelt. Däremot är de jätteduktiga på praktiska saker.

En doft av solvarma tomater slår emot besökaren när Anna öppnar dörren till växthuset i trädgården.
– Här har killarna visat mig hur man ska binda upp plantorna så att de kan växa utan att bli för höga.

Hon pekar mot en hylla med krukväxter som sitter på ena väggen.
– Den där har Haroon gjort. Vi såg Ernst göra en sådan hylla på tv, sedan gjorde han en likadan i slöjden.

Pojkrum. Anna Gustafsson tömde sitt syrum och gästrummet på övervåningen så att Ali Qurbani och Haroon Saide kunde flytta in. Foto: Svante Örnberg

Det blir en del tjat och konflikter med tonåringar i huset. Det går inte att sticka under stol med, men Anna ångrar inte sitt beslut att bli familjehemsförälder.
– Nej, för jag känner att jag gör stor nytta och verkligen är behövd. De här killarna har inga andra än oss.

De har väldigt roligt tillsammans också, förklarar hon. Kulturkrockarna är en källa till många skratt, till exempel när det gäller hierarkierna i familjen.
– En morgon frågade Haroon varför jag dricker mitt kaffe ur den finaste gröna koppen med guld på.

Den borde ju Hasse ha, eller ”Hassan” som de kallar Annas make. Han är familjens överhuvud och ska följaktligen ha den finaste koppen, enligt deras sätt att resonera.

Eller som den gången när Hasse frågadeom han fick ta av teet som hon hade gjort
och hon sade nej för att det var till Ali och Haroon.
– Då höll de på att svimma. ”Hassan” skulle så klart ta först av alla.

Men Anna försöker vara tydlig med att hon och Hasse är jämställda och bestämmer lika mycket här hemma.
– Om Hasse någon gång frågar om jag har pengar så kan vi göra det till lite av ett spel där jag säger att okej du kan få ta hundra kronor.

Hon försöker utmana killarnas syn på könsroller helt enkelt. Å andra sidan kan det hända att de ger henne en tankeställare med sitt utifrånperspektiv på det svenska samhället. Varför har svenska tjejer shorts med korta ben medan killarna har långa? kan de fråga. Det är en bakvänd ordning ur deras perspektiv.
– Ja, vad ska man svara på det? Kanske för att de tycker det är fint, var det bästa jag kom på.

Plötsligt får familjens lilla hund Millie fnatt och sladdar över golvet bort mot dörren. Det är Ali och Haroon som äntligen kommer hem från skolan. Killarna har precis börjat på gymnasiets språkintroduktion inne i Göteborg och det är en lång resa med buss och färja. De är trötta och inte särskilt sugna på att vare sig leka med hunden eller redogöra för sin skoldag när Anna frågar.
– Vi har bara läst svenska i dag och det gick bra, säger Haroon när han har slagit sig ner vid köksbordet.
– Och de andra eleverna, hur är de? undrar Anna.
– Det är lugnt. Alla är tysta och lyssnar på läraren.

Sedan vill Haroon fokusera på mer angelägna frågor som att surfpotten i hans mobil är slut.
– Är det Spotify eller Snapchat som drar så mycket surf? undrar han.

Alla artiklar i temat Nystart i Sverige (6)

ur Lärarförbundets Magasin