Ingår i temat
Ont om kollegor
Läs senare

De ska fylla tomrummen

LÄRARBRISTENLärarbristen kan leda till ökad arbetsbörda. Men också ge möjlighet att välja och vraka bland jobben. Möt tre blivande specialpedagoger i ett samtal kring yrkets framtid.

12 Maj 2017
Snart redo. Marie Rangemo Wåhlin, Therése Almberger och Marianne Lundström Aziagbe går en ljus arbetsmarknad till mötes. Men utmaningar väntar också. Foto: Ylva Sundgren

Marianne Lundström Aziagbe, Therése Almberger och Marie Rangemo Wåhlin studerar på specialpedagogprogrammet vid Stockholms universitet. Alla tre har redan arbetat mer eller mindre med specialpedagogiska frågeställningar. Utmärkande för deras arbetsplatser är bristen på specialpedagoger – behovet är på vissa håll skriande stort, berättar de.

Hur känns det att vara på väg ut på en arbetsmarknad med stor brist?

Marianne: Det är spännande förstås, man kan nog hitta ett jobb som man verkligen vill ha. Det är ju jättemycket annonser ute. Jag har redan fått frågan av ett bemanningsföretag om jag vill komma och jobba när jag blir färdig.
Therése: Ja, det är en trygghet att vila i att det är en sådan brist. Samtidigt när jag läser jobbannonser kan jag uppleva att rektorer inte riktigt kan skilja på vad en specialpedagog och en speciallärare har för uppdrag. Att man själv måste tänka igenom vad man vill göra, och framföra det när man söker arbete.
Marianne: Bristen kan göra att vi äntligen får upp lönerna. Det är ta mig tusan dags nu. Vi diskuterade löner i en Facebookgrupp för specialpedagoger, och många var så försiktiga. Men samhället vi lever i handlar ju om tillgång och efterfrågan, vad man än tycker om det. Så nu tycker jag vi ska ta i, vi kan inte få mer än ett nej …

Varför har du valt att utbilda dig till specialpedagog?

Marianne Lundström Aziagbe, engelsk- och musiklärare på högstadiet. Foto: Ylva Sundgren

”Jag vill gärna jobba mer med samtal, handledning
och utveckling. Jag har alltid brunnit för att barn ska må bra och klara av skolan med bibehållen självkänsla. Sedan skulle jag behöva en annan arbetsmiljö då jag drabbats av tinnitus efter att länge ha arbetat med musik.”

Bristen kan också medföra en tung arbetsbörda. I Norrtälje kommun arbetar enbart två specialpedagoger för samtliga förskolor, berättar Marie Rangemo Wåhlin. I skolan där Therése Almberger jobbar i Huddinge finns nu tre specialpedagoger på 600 elever, tajt det också. På Marianne Lundström Aziagbes lilla privata skola finns ingen specialpedagog anställd, utan en speciallärare som är långt över pensionsåldern. Hur ser ni på baksidorna av specialpedagog-
bristen?

Varför har du valt att utbilda dig till specialpedagog?

Marie Rangemo Wåhlin, förskollärare i Norrtälje. Är med i
kommunens ambassadörsgrupp för specialpedagogisk utveckling. Foto: Ylva Sundgren

”Jag har arbetat länge i förskola, men utbildade mig sent. Nu när jag gjort mina tre första år som förskollärare känner jag att jag vill ge barnen ännu mer. Den här kompetensen behövs i högre grad även bland de mindre barnen.”

Marianne: Man kan nog lätt bli utarbetad. Det är ett tufft arbetsområde, särskilt om man kan bli själv på en stor skola. Jag har varit på många stora arbetsplatser från
Botkyrka till Gotland. Nu är jag på en liten friskola med arbetsro. Vill man egentligen byta bort det?
Therése: Problemet generellt sett är att man inte har resurser att sätta in tillräckligt tidigt. Om det sedan finns en ensam specialpedagog på lågstadiet, får den gå in i årskurs 3 och släcka bränder, och nästan jobba ihjäl sig. Man behöver ge eleverna möjlighet till stöd tidigare.
Marie: Ja, tidiga insatser redan i förskolan, tycker jag. Som det ser ut i vår kommun nu är specialpedagogerna för få. Jag tror att det kommer bli en rejäl utmaning att räcka till och finna ett arbetssätt som gör att min kunskap når ut till ett stort fält.
Hur påverkar den bredare lärarbristen er specialpedagoger?
Therése: Det är många lärare som bränner ut sig eller byter yrke. Det påverkar eleverna jättemycket och särskilt barn i behov av särskilt stöd som redan har svårigheter. Där är det ju ännu viktigare med relationen och kontinuiteten. Det kommer vi också att möta.
Marie: Ja, en fråga är hur man möter all den frustrationen som lärare bär på. Det är väldigt viktigt att förbereda sig på att man kommer att hamna i sådana arbetssituationer.
Vi har diskuterat det här på utbildningen, att vi måste ha en strategi.
Marianne: Vi skulle kunna bli gränssättare för vad som är rimligt att klara av som lärare, man blir lite hemmablind när man är i en grupp, och de kanske tänjer sina gränser. Många vill ju så himla väl.

Varför har du valt att utbilda dig till specialpedagog?

Therése Almberger, förskollärare, arbetar i förskoleklass och årskurs 1 i Huddinge. Foto: Ylva Sundgren

”Jag har jobbat som förskollärare länge och tycker att det är viktigt med tidiga insatser. Jag har tänkt på att läsa vidare i flera år. Nu när mina barn blivit fem och sju år gamla är det dags för nya utmaningar.”

Vad ser ni för lösning på specialpedagogbristen?

Marianne: Egentligen tycker jag inte att specialpedagoger skulle behövas. Mitt drömscenario är att alla lärare har mer kompetens i specialpedagogik och att det finns fler lärare.
Marie: Ja, det vore bättre med mer specialpedagogik i grundutbildningen för lärare, jag håller med.
Therése: Och gärna mer i rektorsutbildningen också. Det är avgörande om en verksamhet genomsyras av en specialpedagogisk grundsyn. Ledningens kunskap och attityd betyder jättemycket. De här frågorna borde vara en levande fråga på apt, något man pratar mer om. Lärare sitter på mycket kunskap ändå, men det finns inga forum att diskutera frågorna i.

Om du får drömma fritt — vad vill du helst jobba med?

Marianne: Drömscenariot vore att jobba med skolutveckling, gärna i projektform eller genom konsultation, eller med utredningar i en kommun.
Therése: I nuläget ser jag mig som special-pedagog på lågstadiet när jag är färdigutbildad. Jag brinner för att arbeta med tidiga förebyggande insatser, där jag tror att man måste börja med de yngre barnen.
Marie: Driva frågan att ändra i organisationen så varje förskoleområde får en specialpedagog knuten till sig för ett närmre arbete med fältet. Det vore också bra att upprätta samarbetsteam med bvc och bup.

ur Lärarförbundets Magasin