Läs senare

De skräddarsyr alla anpassningar

REPORTAGEEn diagnos säger väldigt lite om vilka anpassningar som krävs. I Danderyds-modellen diskuteras elever med autism och adhd på ett personligt plan. För att ge rätt stöd och hjälp måste elevens svårigheter och möjligheter vara kartlagda.

Konkret. I Danderydsmodellen utgår man från hur den enskilda eleven fungerar och vad hen behöver för att hantera sina svårigheter. Madeleine Tall, Hugo Thulin och Jacob Forste lyssnar på Jeanette Tidhult. Foto: Alexander Mahmoud

Ett iskallt vinterregn strilar ner över skolgården på Stocksundsskolan i Danderyd. Lunchrasten går mot sitt slut.

I värmen inomhus lyssnar Jeanette Tidhult, klasslärare i 5c, på musik och förbereder för ett långt lektionspass. Hon rättar till bänkar, delar ut arbetsböcker och letar upp rätt dokument på datorn. På schemat står samhällskunskap och svenska, en och en halv timme utan rast.

Men Jeanette Tidhult tar det med ro. Hon har jobbat länge som lärare och planeringen vilar tryggt i bakhuvudet. Från den högstadieskola där hon jobbade tidigare har hon också stor erfarenhet av elever med svårigheter av olika slag. Trots det har hon ibland hamnat i situationer när hon inte riktigt vet vad som är bäst för en elev eller hur hon ska gå vidare.
– Alla behöver vi ju hjälp och stöd ibland, även om man är erfaren. Och då kanske man frågar en kollega och så får man ett råd, men det är ju för det mesta väldigt allmänt hållet. Det är ju inte kopplat till just det barnet eller till just den här gruppen eller det här klassrummet, säger Jeanette Tidhult.

Under två år har grundskolorna i Danderyds kommun deltagit i ett projekt, Danderydsmodellen, med stöd från spsm, Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Modellen bygger på att lärare och arbetsgrupper får handledning av kollegor med särskild kompetens om autism och adhd.

I projektet kommer de handledande lärarna från kommunens skola med resursklasser, Vasaskolan. Resursklasserna är särskilda undervisningsgrupper för elever som på grund av sin funktionsnedsättning inom ast, autismspektrumtillstånd, har svårt att gå i en vanlig klass på heltid.

Precis som i alla klasser har Jeanette Tidhult elever som behöver anpassad undervisning. För en tid sedan deltog hon i kommunens projekt. Handledare från Vasaskolan var på besök i klassen och vid ytterligare ett par tillfällen träffade de henne och några av hennes kollegor för att tillsammans diskutera hur undervisningen fungerar och vilka förbättringar som kan göras.
– Det var så otroligt skönt att de kom och besökte mig i klassrummet. De såg mig, de såg eleverna, hela gruppen och inte minst lokalerna. Ibland kan man ju få ett råd som man direkt känner inte kommer att fungera för att dörren sitter där den sitter eller att fläkten låter. Vi har till exempel väldigt begränsat med grupprum, då kan ju inte lösningen vara att använda ett grupprum, säger Jeanette Tidhult och reser sig för att hälsa eleverna välkomna in från den blöta rasten.

Tillgänglig. Jeanette Tidhult rör sig snabbt bland eleverna och stöttar, uppmuntrar och förklarar. Det arbetssättet gynnar alla. Här hjälper hon Tindra Elfström och Denise Donoso Velita. Foto: Alexander Mahmoud

Jeanette Tidhult har bytt ut den dansvänliga popen i högtalarna mot klassisk pianomusik. Eleverna smittas av lugnet och slår sig ner i bänkarna. Klassen har tidigare pratat om begrepp som har med skatt att göra och det är ingen som tvekar inför uppgifterna i arbetsböckerna. Vad är skatt?
Varför betalar man skatt?
– Ni får prata! Diskutera gärna med en kompis, uppmuntrar Jeanette Tidhult medan hon rör sig runt i klassrummet.

Förutom den kollegiala handledningen förespråkar Danderydsmodellen lågaffektivt bemötande och tydliggörande pedagogik. Framme på tavlan finns bildstöd så att eleverna i 5c kan se vilket ämne det är nu, hur länge lektionen håller på, vad de ska göra och vad som händer efter den. Målet för lektionen står också: Förstå skillnaden mellan privat och offentlig ekonomi.

Tydliggörande pedagogik gör skolan begriplig, menar Ann Lindgren, projektledare för Danderydsmodellen. När en elev förstår vad som förväntas – hur, vad, när och varför man ska göra något, med vem och vad som händer efteråt – då blir det begripligt.
– När det blir tydligt för eleven minskar stressen och risken att hamna i affekt. Och hamnar inte eleven i affekt riskerar inte heller läraren att hamna där, säger hon.

Men den avgörande faktorn för att modellen ska fungera är att handledningen riktar in sig på att förstå hur den enskilda eleven fungerar, menar Ann Lindgren. Pratar man för generellt om autism och adhd är det svårt att knyta det till en person. En elev med autism kan ha en helt annan behovsprofil än en annan. Finns det både autism och adhd med i bilden blir det ofta ännu mer komplext. Diagnoserna är bara en grov indikation på att det finns funktionsnedsättningar.
– Allt man pratar om under handledningen måste landa i en elev. Det ger läraren en bild av hur det faktiskt är för den eleven. För att läraren eller arbetsgruppen ska få rätt hjälp och stöd, rätt verktyg och redskap, så måste man gå in på det personliga planet och utgå från det individuella och konkreta, säger Ann Lindgren.

De kollegiala samtalen i Danderydsmodellen utgår från aktivt lyssnande och kommunikation. Ann Lindgren beskriver samtalen som sokratiska, alltså att deltagarna reflekterar gemensamt och själva hittar svar.
– Det är inte meningen att handledarna ska komma till skolan och tala om vad som ska göras, det hjälper inte pedagogerna. Handledarna kan stötta processen med tydliggörande frågor, säger hon.

För att förstå vilka funktionsnedsättningar en elev har måste man göra en strukturerad kartläggning av elevens svårigheter. Men det handlar också om att förstå den rådande kulturen på skolan. Hur fungerar verksamheten? Hur fungerar det i klassen, på rasterna, i korridoren? Vilka hinder kan eleven möta, vad eller var är det extra svårt?

Lika viktigt är det att kartlägga elevens styrkor, intressen och motivation, det är på elevens starka sidor arbetet bygger vidare.
– Allt det här sammantaget kallar vi för funktionskompetens. Och det är först när man har hela bilden som man kan ge extra anpassningar så att de passar den enskilda eleven, säger Ann Lindgren.

Koncentrerat. När eleverna förstår uppgiften och vet vad de ska göra blir skolarbetet enklare för många. Hugo Thulin och Agnes Lööw jobbar koncentrerat. Foto: Alexander Mahmoud
Utveckling. På glada delfiner har eleverna skrivit vad de ska tänka på och vad de kan förbättra. Foto: Alexander Mahmoud
Bildstöd. På tavlan presenteras dagen i form av ett bildschema. Foto: Alexander Mahmoud

Att fokusera samtalen på en elev kan inledningsvis vara lite känsligt. Men när lärarna känner sig trygga med att inga uppgifter förs vidare tycker de flesta att det är skönt att få prata om det som är svårt. Att modellen leder fram till konkreta lösningar uppskattas också.
– Lärarna känner att det är på riktigt och att de kan göra förändringar i klassrummet ganska fort, säger Cajsa Jahn som är en av handledarna från Vasaskolan.

Cajsa Jahn berättar om ett exempel där lärarna stod handfallna inför en elev som inte klarade av att följa undervisningen utan ålade omkring på golvet, avbröt läraren eller fick utbrott. Genom samtalen fick de redskap att förebygga elevens beteende.
– När lärarna började använda tydliggörande pedagogik med bildscheman och instruktioner förstod eleven vad hen skulle göra och allt blev mycket lugnare. Lärarna lärde sig också att analysera olika situationer som triggade i gång ett utbrott och kunde då se till att avleda eleven, säger Cajsa Jahn.

I klassrummet hos 5c har SO-lektionen övergått till svenska. För att fånga elevernas uppmärksamhet sänker Jeanette Tidhult rösten.
– Vi håller ju på med en nyhetstext utifrån händelserna i boken Kensukes rike. Vet alla vad de ska göra?

För Jeanette Tidhult var det inte direkt något nytt som mötte henne i de handledande samtalen och hon kan inte säga att hon har ändrat så mycket i sin undervisning. Men hon fick bekräftat att hon redan gör väldigt mycket.
– Det är så lätt att tycka att man inte gör tillräckligt så det var skönt att höra. Sedan finns det ju alltid saker att utveckla. Det var intressant att prata om hur vi bemöter elever och att något jag gör för att möta en elevs behov kan trigga i gång något hos en annan elev, säger hon.

Samtalen gav också andra perspektiv, tycker Jeanette Tidhult. En fråga som kom upp var hur mycket man kan kräva av en elev med svårigheter som exempelvis autism eller adhd. Var går gränsen?
– Jag kanske har en bra struktur och det står väldigt tydligt på tavlan vad som ska göras. Men efter tio minuter kan gränsen ändå vara nådd för vissa elever. Och den känslan när de märker att de tappar, nej, den vill jag ju inte att de ska känna. Jag vill ju att de ska känna att de lyckats.

Något Jeanette Tidhult uppskattade var att handledningen skedde tillsammans med kollegor och att de på så vis fick höra olika beskrivningar.
– Skolan kan ju fungera olika för en elev beroende på ämne. Är det något som fungerar bra är det viktigt att alla får höra det. Vi måste ju hela tiden försöka fokusera på det som är bra.

Danderydsmodellen steg för steg

  1. Beskriv en situation eller en elev. Fokus ligger på att formulera svårigheterna
    så sakligt som möjligt, utan personliga värderingar. Vad gör eleven? Hur, när och i vilka sammanhang?
  2. Elevens funktionsförmågor kartläggs med hjälp av materialet Skolkompassen. Materialet finns att ladda ner på www.gothiafortbildning.se.
  3. Varför eleven agerar eller reagerar på ett visst sätt analyseras och man ringar in förmågor och svårigheter utifrån kartläggningen. Vad fungerar? Vad kan man göra mer av? Vilka styrkor kan man fånga upp?
  4. Anpassningarna från steg 3 sorteras och prioriteras. Vem ansvarar för vad och i vilken ordning ska anpassningarna genomföras? Arbetsgruppen får ett sammanfattande dokument som kan användas både i kontakten med andra lärare och vid överlämning till en annan klass eller skola.

Läs mer: På www.danderydsmodellen.se finns bland annat en manual för hur man själv kan genomföra kollegial handledning enligt modellen.

ur Lärarförbundets Magasin