Ingår i temat
Vem platsar i teamet?
Läs senare

De slåss om en vip-biljett till elevhälsan

SAMARBETEVem är elevhälsans självskrivna expert på stöd och anpassningar? Specialpedagogen, svarar Lärarförbundet. Men logopeder och arbetsterapeuter känner sig precis lika omistliga.

Fyra yrkesgrupper måste ingå i varje elevhälsa enligt skollagen: skolläkare, skolsköterska,
psykolog och kurator. Men fler professioner uppvaktar lagstiftaren för att bli uppsatta på den exklusiva listan.

I ett remissvar till regeringen rekommenderar Svenska logopedförbundet ”… att
logoped blir en obligatorisk profession”. Fackförbundet Sveriges arbetsterapeuter kontrar med att ”arbetsterapeuten borde vara en självklar medarbetare i elevhälsan”.

Ja, många känner sig kallade men först i kön står rimligen specialpedagoger och speciallärare. Det tycker i alla fall Per Båvner, utredare på Lärarförbundet.
– De har ju helhetsbilden och kopplingen till pedagogiken. Andra yrkesgrupper kan möjligen vara ett komplement, säger han.

Redan i dag kräver skollagen att det ska finnas personal med specialpedagogisk kompetens i elevhälsan. Men det betyder inte att det krävs en utbildad specialpedagog eller speciallärare. Lärarförbundet har i många år drivit på för en skärpning av lagen.
– Det räcker inte att du har en 7,5-poängskurs i specialpedagogik. Numera finns det så mycket forskningsunderlag att det krävs en hel examen för att följa med på området, säger Per Båvner.

Ulrika Guldstrand är
ordförande i Svenska
logopedförbundet. Foto: Stefan Bohlin

Men Lärarförbundet är inte det enda yrkesförbundet som vill muta in sitt revir i elevhälsan. Ulrika Guldstrand företräder logopederna som ordförande i Svenska logopedförbundet.
– Skolan är en het arbetsmarknad för våra medlemmar. Det är det område där vi växer mest som yrkesgrupp och många av oss jobbar i elevhälsoteamen, konstaterar hon.

Hon upplever att logopederna har blivit mer och mer accepterade i skolan under de sexton år som hon har varit verksam där. Och styrdokumenten talar för deras sak, menar hon.
– Vi ser att läroplaner och kursmål poängterar språk och kommunikation. Det är vårt område och därför har vi en viktig roll att fylla för att eleverna ska klara skolan.

Att bli en lagstadgad del av elevhälsan skulle förstås vara ett viktigt erkännande. Svenska logopedförbundet lobbar hårt för en sådan lagändring. Just nu sätter man hoppet till en kommande statlig utredning.
– Skolkommissionen har föreslagit en ny utredning om elevhälsans uppdrag och vi vill gärna vara med och yttra oss i den. Helst vill vi vara med redan när direktiven till utredningen skrivs, säger Ulrika Guldstrand.

Ida Kåhlin är ordförande för Sveriges arbetsterapeuter. Foto: Jonas Eriksson

Arbetsterapeuterna har inte kommit lika långt i sin inbrytning på skolans område. Men de ser positivt på framtiden. Ida Kåhlin, ordförande för Sveriges arbetsterapeuter, pekar på USA där det är lag på att arbetsterapeuter ska finnas i alla skolor.
– Där är skolan den största arbetsgivaren för arbetsterapeuter.

Även i Australien och Nya Zeeland finns många arbetsterapeuter på skolorna, berättar hon. Den svenska skolan har inte samma tradition. Här har det mesta kretsat kring lärarna, enligt Ida Kåhlin. Hon tror att skolan skulle behöva anamma den teamtanke som finns inom hälso- och sjukvården.
– Vi arbetsterapeuter har stor vana att samarbeta med flera yrkesgrupper i team för att lösa patienters och brukares problem. Det är ett viktigt perspektiv som vi kan tillföra.

Hon beskriver arbetsterapeuter som en hälsoprofession som passar som handen i handsken i skolans hälsofrämjande arbete. Men också när det gäller kunskapsuppdraget har de en roll att spela, tror hon, inte minst när det gäller elever med funktionsnedsättningar.
– Vi är inte en pedagogisk profession men vi kan arbeta med att skapa lärmiljöer som är tillgängliga för alla elever.

Hon nämner kognitivt stöd och tekniska anpassningar som områden där arbetsterapeuter har mycket kunskap.
– Det kan handla om tidshjälpmedel till elever som har svårt att veta hur länge de ska jobba med en uppgift, eller som behöver hjälp att strukturera och bryta ner uppgifter i mindre delar.

Bild: Kenneth Andersson

Sådant gör ju även specialpedagoger och speciallärare. Vilken kompetens tillför ni?
– Vi har aktivitetsperspektivet, det vill säga ett helhetsperspektiv på elevens alla aktiviteter, även före och efter skoldagen. Vi tror att helheten har betydelse för elevens förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen.

Så ni tycker att det borde bli obligatoriskt att anställa arbetsterapeuter inom elevhälsan?
– Ja, det är en jätteviktig fråga för oss som vi arbetar med just nu på flera olika sätt.

Hur då?
– Vi bedriver till exempel opinionsbildning mot statliga utredningar på det här
området.

Lobbyarbetet från arbetsterapeuter och logopeder har burit frukt på senare år. I hjälpmedelsutredningen som kom i våras föreslog utredaren att statsbidraget för
personalförstärkningar i elevhälsan borde utvidgas till fler yrkesgrupper. Bidraget skulle i så fall kunna användas för att anställa arbetsterapeuter, fysioterapeuter och logopeder. Däremot ville utredaren inte gå så långt som att föreslå en lagändring som gör dessa yrkeskategorier obligatoriska. Ett viktigt skäl är att de är bristyrken precis som speciallärare och specialpedagog.
Det är ett problem för yrkesgrupperna som tävlar om en plats i elevhälsan att de i dagsläget skulle få svårt att fylla platserna om de fick sin vilja igenom. Per-Arne Andersson, avdelningschef på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, är inte sen att påpeka dilemmat.
– Det har inte utbildats tillräckligt många specialpedagoger och speciallärare. Och de som finns är ojämnt fördelade över landet. Vi har väldigt många små kommuner, långt från universitet och högskolor, som har svårt att rekrytera.

Per-Arne Andersson är avdelningschef på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Foto: Thomas Carlgren

Men det är inget hållbart argument på sikt, anser Per Båvner, utredare på Lärarförbundet. Han menar att huvudmännen själva har ett ansvar för att åtgärda bristen på specialpedagoger och speciallärare.
– Ett lagkrav skulle sätta press på dem att ge ledigt och finansiera studierna för lärare som vill fortbilda sig till dessa yrken.

Utan ett sådant krav kommer det aldrig hända, tror han.

SKL har också en mer principiell invändning. Organisationen tycker att skollagen har kantrat mot alltför stor detaljstyrning och vill inte ha mer av den varan. Man måste lita på professionen, som Per-Arne Andersson uttrycker det.
– Rektorer och chefer inom elevhälsan vet själva vilka behov som finns och kan
redan i dag anställa vilka grupper de vill, påpekar han.

Men Lärarförbundets Per Båvner litar inte på att skolorna prioriterar att anställa utbildade speciallärare och specialpedagoger.
– Rektorerna försöker hålla näsan över vattenytan och då handlar det främst om
att hitta någon som kan fylla tjänsterna. Utan verklig press finns det en risk att de inte prioriterar det långsiktiga behörighetsläget.

Frågan är då vad Lärarförbundet tänker göra för att komma vidare i frågan. Enligt Per Båvner måste man jobba på två fronter. För det första måste förbundet verka för att det ska utbildas fler specialpedagoger och speciallärare. Då handlar det bland annat om att bevaka att staten gör sitt genom att ge statsbidrag till fortbildning och genom att finansiera tillräckligt många utbildningsplatser. Med fler utbildade specialpedagoger och speciallärare på plats är chansen större att Lärarförbundet kan få igenom sitt krav om att yrkesgruppen ska bli obligatorisk i elevhälsan, enligt Per Båvner.
– Det kravet kommer vi att fortsätta driva parallellt genom remissvar och annat, lovar han.

Elevhälsans Big 4

”För medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Vidare ska det finnas tillgång
till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses.”
(2 kap. 25 § skollagen)

Alla artiklar i temat Vem platsar i teamet? (7)

ur Lärarförbundets Magasin