Ingår i temat
Special: Matteproblem
Läs senare

Diagnos kan bli bromskloss

Dyskalkyli är omdiskuterat. Frågan om eleven har diagnosen eller inte riskerar att stå i vägen för möjligheten att utvecklas, menar forskaren Rickard Östergren.

14 Okt 2016

Illustration: Kati Mets

Forskningen har landat i att dyskalkyli är en specifik funktionsnedsättning som handlar om förmågan att processa och bearbeta antal. Det i sin tur är en byggsten för att utveckla grundläggande taluppfattning, en intuitiv känsla för vad siffror och räkneord står för. I dagsläget finns det två olika teorier om hur denna funktionsnedsättning orsakar dyskalkyli. Båda har stöd i vetenskapen, förklarar Rickard Östergren som forskar på inlärningssvårigheter inom matematik vid Linköpings universitet.

– Man saknar inte den här känslan helt. Ett perspektiv är att om ens grundläggande antalsuppfattning är lite suddigare eller mer diffus än hos andra så påverkar det ens förmåga att lära sig symbolsystemet, vare sig det är räkneord eller siffror, säger han.

Den andra teorin går ut på att det är själva kopplingen mellan symbolnivån och den medfödda antalsuppfattningen som inte fungerar för eleven. Att eleven helt enkelt har svårt att koppla ihop det som hen lär sig, och därför får problem med att utveckla en grundläggande taluppfattning.

Forskarna är något sånär överens om att båda dessa svårigheter existerar och att de handlar om att ha svårt med grundläggande numerisk information. Det skiljer sig från andra matematiksvårigheter, som till exempel kan handla om en nedsatt funktion i arbetsminnet som gör att eleven presterar sämre i matematik, förklarar Rickard Östergren.

Oavsett orsaken till elevens svårigheter är skolans viktigaste uppgift att tänka till kring bemötandet, menar han. En elev med dyskalkyli borde kunna gå ut nian med godkänt betyg i matematik.

– Rent teoretiskt är svaret: det borde gå! Men jag är inte säker på att skolan är kapabel till det ännu.

Han vill se en tydligare struktur på specialundervisningen i ett tidigt skede. 

Att eleven följs tydligare och att hens prestation avgör vilken typ av insats som krävs.

Rickard Östergren vill egentligen vara försiktig med säga meningen ”du har dyskalkyli” till en elev som bevisligen kommer att möta stora utmaningar på vägen mot att nå godkänt.

– Vi ska vara försiktiga med att lägga det på eleven.

Hur ska speciallärare och specialpedagoger tänka?

– Frågeställningen om huruvida eleven har dyskalkyli eller inte kan ibland skymma sikten för att fortsätta jobba med elevens lärande. Det man kan säga är att de flesta sådana här grupper av elever är heterogena. Så man måste alltid ned på individnivå och faktiskt se vad det är som eleven inte kan så bra, och vad eleven faktiskt kan. Då kan man få fram vad det är som det ska satsas tid på för att eleven ska lära sig.

Det låter resurskrävande?

– Javisst, men läraren måste använda sig av beprövade metoder för att inte behöva uppfinna hjulet varje gång. Det är ju en evig fråga så man får aldrig ge upp, utan jobba utifrån de resurser man faktiskt har, säger Rickard Östergren.

Allt fler utreds för dyskalkyli

Mellan två och sju procent av eleverna har dyskalkyli – siffran varierar i olika studier. En fokusrapport som Stockholms läns landsting gjorde förra året visade att antalet inkomna remisser till Talkliniken vid Danderyds sjukhus hade ökat från 40 stycken år 2004 till 537 tio år senare. Diagnosen dyskalkyli ställdes vid 23 procent av utredningarna. Det är inte reglerat vem som får ställa en dyskalkylidiagnos, men i praktiken är det oftast logopeder. Remisserna kommer oftast från skolsköterska eller skolläkare kopplade till elevhälsan.

ur Lärarförbundets Magasin