Ingår i temat
Ont om kollegor
Läs senare

Ensamt i bristyrke

LÄRARBRISTENEvy Norin i Bräcke har fem mil till sin enda kollega. Vi har kartlagt bristen på specialpedagoger i landet.

Brist i hela landet. I Norrland är specialpedagogerna få och får täcka stora områden. Men bristen är störst i glesbygd och storstad.Bild: Gunilla Hagström

Hur ser det ut i din kommun? Klickbar karta här!

För två år sedan blev det kris i Bräcke när kommunens två specialpedagoger gick i pension. Evy Norin var inte ens färdigutbildad när hon fick hoppa in på tjänsten som specialpedagog på Kälarne skola. Nu, ett halvår efter examen, skulle hon gärna ha fler utbildade kollegor att bolla med.
Den önskan delar hon med många andra specialpedagoger och speciallärare. Enligt Arbetsförmedlingen närmar sig nu bristen på specialpedagoger en femma på en femgradig skala. Tidningen Specialpedagogiks kartläggning visar också att situationen på många håll är alarmerande. I snitt går det 362 elever på varje utbildad specialpedagog och speciallärare, men i några kommuner, som Bollnäs, är antalet långt över 1 000.

En av få. Evy Norin är nyutbildad specialpedagog i Bräcke kommun. Hon skulle gärna se fler kollegor att bolla med. Foto: Robert Henriksson

I glesbygdskommuner som Bräcke är snittet betydligt bättre, men sårbarheten ändå stor. På Evy Norins skola går 119 elever – ett till synes acceptabelt elevunderlag. Men hur arbetsbelastningen ser ut beror också på elevernas behov och vilka rutiner som finns för arbetet. På Kälarne skola går en grupp med nyanlända som behöver specialpedagogiska insatser och skolan har också några familjehem och ett hvb-hem kopplade till sig, berättar Evy Norin.
– Vi har ganska många speciallösningar.

Bristen kan alltså upplevas annorlunda i glesbygden. Det kan, som för Evy Norin, handla om att vara ensam på skolan med fem mil till närmsta kollega. Eller om att ha bara en utbildad kollega i tjänst i kommunen. Evy Norin och Bräckes andra specialpedagog hörs och ses ibland och planerar att arbeta mer med gemensamma rutiner.
– Drömmen är en speciallärare också här på skolan, då skulle vi täcka behoven på ett bättre sätt. Om vi vore fler i kommunen kunde vi också lättare dela upp det som behöver organiseras gemensamt.

Vi förflyttar oss längre norrut, från Bräcke i Jämtland till Luleå i Norrbotten, där Annika Esperi och Carin Stenlund jobbar som rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten, spsm. Här går det 379 elever på varje specialpedagog och speciallärare, och i de omkringliggande kommunerna är genomsnittet bättre än i riket. Ändå märks det tydligt hur bristen påverkar både elever, lärare och de få specialpedagoger och speciallärare som finns, menar spsm-rådgivarna. Avstånden här är stora och att rekrytera är svårt, berättar Carin Stenlund.
– Det är rätt vanligt att man är själv, och det kan kännas ensamt för många. En del kan ändå känna att de har en ledning som de kan bolla med, som är ett stöd. Men vissa har inte det och då kan det bli oerhört ensamt i arbetet.

3 frågor till …

Kajsa Mellner Daxberg, barn- och utbildningschef i Bollnäs, en av de kommuner som har sämst tillgång till specialpedagoger och speciallärare.
Varför ser det ut som det gör?
– Det här är en kommun där vi har svårt att rekrytera behöriga lärare över huvud taget. Vi ligger lite avsides till geografiskt. Närmaste lärosäte är Högskolan i Gävle, men det är svårt för oss att rekrytera därifrån eftersom de flesta som studerar där blir kvar där, eller flyttar hem till sina hemorter.
Hur gör ni för att täcka behoven?
– Vi har byggt upp en gemensam grupp inom elevhälsan för att alla ändå ska kunna få ta del av kompetensen. Men sedan efterfrågas förstås fler specialpedagoger ute i verksamheterna.
Utbildar ni fler?
– Vi har inga riktade utbildnings-drives, eftersom de inte har fallit väl ut tidigare. De som vi har utbildat har sökt sig till andra arbetsgivare. Men vi stöttar dem som vill gå utbildning och försöker höja den generella kompetensen hos lärarna genom det specialpedagogiska lyftet.

Ofta arbetar en specialpedagog mot flera skolor, eftersom kompetensen måste nå ut till så många som möjligt, vilket också kan kännas ryckigt och otillfredsställande.

– Det blir lite ”gubben i lådan”-känsla, att man dyker upp då och då, säger Carin Stenlund.

I storstadsregionerna är kartan oroväckande mörk och dragkampen om kompetensen märks tydligt. I Stockholms kommun går det över 500 elever per utbildad specialpedagog eller speciallärare och i vissa kommuner i Stockholms län är siffran långt högre än så – i Haninge och Upplands Väsby nära 800. Bristen är påtaglig och belastningen hög, vilket leder till att många speciallärare och specialpedagoger byter jobb ofta i hopp om bättre villkor, berättar Åsa Karle, avdelningschef på spsm i Stockholm.
– Det rycks och slits i speciallärare och specialpedagoger i storstäderna. Det är en väldig rörlighet, vilket dessvärre leder till att man tappar i kontinuitet och systematik. Jag ser det särskilt i Stockholm, där det är lätt att pendla till grannkommunerna.

Så gjorde vi

Antalet yrkesverksamma specialpedagoger och speciallärare med högskoleexamen inom en kommun, hos samtliga huvudmän och verksamheter, ställdes i relation till antalet elever i samma kommun, från förskola till vuxenutbildning. Kartan bygger på statistik från Skolverket för 2015/16. Uppgifter saknas för Grästorp, Tranemo, Munkfors, Nora, Bjurholm, Dorotea, Arvidsjaur och Arjeplog.

Läs mer på webben
På specialpedagogik.se finns en karta med uppgifter om
specialpedagoger och speciallärare i alla kommuner i landet.
Hur ser det ut i din kommun?

Det finns ingen lag som reglerar hur många specialpedagoger eller speciallärare som förväntas kunna täcka ett visst elevunderlag. Det som är lagstadgat är kravet på special-
pedagogisk kompetens inom elevhälsan, samt att alla elever ska få adekvat stöd och anpassning efter sina olika förutsättningar.

Lärarförbundet har i många år arbetat för ett förtydligande i skollagen om att det ska ställas krav på utbildade specialpedagoger inom elevhälsan.
– Det finns i dag mycket forskning och kunskap om extra anpassning av undervisningen, men utan tillgång till speciallärare och specialpedagoger kommer den kunskapen inte att komma ut till lärarna och inte till eleverna heller, säger Per Båvner, som är utredare med ansvar för specialpedagogiska frågor på Lärarförbundet.

Han tycker att det är oroande att vissa kommuner har så få utbildade specialpedagoger.
– Om man tittar på kartan så kan man också undra över den geografiska fördelningen. Stockholmsregionen ser ut att ha en lägre andel speciallärare och specialpedagoger än de andra storstadsregionerna. Det stämmer överens med tidigare uppgifter om att lärarutbildningarna i Stockholms-området är underdimensionerade.

Avtackning. Hälften av alla speciallärare är över 55 år och stora pensionsavgångar väntar. Bild: Gunilla Hagström

Ett problem är, enligt Lärarförbundet, att huvudmännen inte släpper iväg sina lärare på vidareutbildning i högre utsträckning och med bättre villkor. Ett annat är att lönen som utbildad specialpedagog eller speciallärare inte står i relation till utbildningens längd.
– Man ska veta att det här är en speciell grupp studenter. Väldigt kvalificerade,
men samtidigt också mitt i livet med allt vad det innebär och ofta med stort ansvar i den lärarroll de redan har, säger Per Båvner.

Så fixar du jobbet med få kollegor

  • Försök hitta eller bygga nätverk
    inom din kommun, men även i grannkommunerna.
  • Samarbeta nära med övriga kompetenser inom elevhälsa och skolledning.
  • Samverka med andra externa aktörer, som specialpedagoger inom habiliteringen, närliggande statliga skolor, privata skolor, socialtjänst, sameskolor.
  • Se till att du har en tydlig roll och ett tydligt mandat.
  • Använd dig av dina lärarkollegor, en specialpedagog kan inte sitta inne med alla lösningar själv.
  • Tappa inte bort dig själv, se till att få egen kompetensutveckling.
  • Kontakta SPSM för tips och råd.
    Källa: SPSM
Skriande behov. I slutet av april 2017
fanns nära 500 vakanta specialpedagog- och speciallärartjänster att söka. Bild: Gunilla Hagström

Sveriges Kommuner och Landsting, skl, ser också problem med den ojämna tillgången till utbildade specialpedagoger och speciallärare. Per-Arne Andersson, chef för avdelningen för utbildning och arbetsmarknad, tror att den bristande likvärdigheten delvis skulle kunna gå att lösa med bättre organisation.

– Det fungerar inte att en skola har flera specialpedagoger och grannskolan ingen, då måste man organisera sig bättre och förstärka varandra, kanske genom en central elevhälsa. Det finns inte en lösning som passar alla och i en del kommuner är det svårt att rekrytera, säger Per-Arne Andersson.

Varför har vissa arbetsgivare svårt att skicka iväg lärare på vidareutbildning?
– Man prioriterar att behöriga lärare är på plats. Det är jättesvårt att avgöra om man kan släppa iväg duktigt folk från sitt arbete. De kanske inte kommer tillbaka. Kanske är en lösning att utbilda mer internt. Vi har också framfört att mer vidareutbildning måste kunna ske samtidigt som man arbetar.

Enligt Per-Arne Andersson märks bristen bland annat genom att elevhälsan på många håll inte hinner arbeta förebyggande eller bygga upp fungerande samarbete med exempelvis socialtjänst och bup. Men att lagstifta om krav på utbildad specialpedagog i elevhälsan skulle vara ”ett slag i luften”, enligt Per-Arne Andersson.
– Utbildar man inte fler kan inte huvudmännen uppfylla lagens krav. Staten måste öka på utbildningarna ännu mer.

Evy Norin är tryggare med utbildningen i ryggen. Foto: Robert Henriksson

Regeringen gör flera satsningar för att öka tillgången på specialpedagogisk kompetens. Bland annat genomförs ett lärarlyft, och huvudmännen kan söka statsbidrag för sammanlagt 800 nya specialpedagoger och speciallärare varje år. Utöver det byggs utbildningarna ut, vilket redan märks i ökat antal studenter, enligt Universitetskanslerämbetet, ukä. Prognoserna pekar på fortsatt brist i några år, men inom loppet av en tioårsperiod tros tillgång och efterfrågan mötas. Det är dock väldigt svårt att beräkna prognoser på just specialpedagoger och speciallärare, påpekar Fredrik Svensson, utredare på ukä:
– Det är svårare att räkna ut det kommande behovet av särskilt stöd än att räkna på elevkullar och bristen på till exempel lärare i matematik.

Leggkrav ökar trycket på särskolan

När kravet på lärarlegitimationen infördes fick särskolan respit till 2019. Förra året hade endast 14,6 procent av de tjänstgörande lärarna i grundsärskolan lärarlegitimation med relevant behörighet. Regeringen utreder nu eventuella ändringar
i legitimationsreformen och både Lärarförbundet och sveriges kommuner och landsting (SKL) föreslår att behörighetskravet i särskolan skjuts på framtiden, men ändå genomförs inom rimlig tid.
– Har vi legitimationskrav i grundskolan ska vi ha det i särskolan också. Det är jätteviktigt att vi inte behandlar den skolformen annorlunda, säger Per-Arne Andersson, avdelningschef på SKL.
Att uppfylla legitimationskravet med den lärarbrist som råder i dag anser dock både SKL och Lärarförbundet vara omöjligt. Även på sikt blir det svårt.
– Det måste in ett stort lyft i särskolan för lärarna som jobbar där, säger Per Båvner, utredare på Lärarförbundet.

På vissa håll tar kommunerna nu saken i egna händer för att klara det kommande behörighetskravet. Om Malmö inte får behöriga sökande till sina åtta nyss utlysta speciallärartjänster skapar de en ny modell för gymnasiesärskolan: lärare erbjuds anställning med mentor, parallellt med att de får läsa speciallärarutbildningen på arbetstid. Förslag till förändringar i legitimationsreformen som rör särskolan presenteras i juni.

Tillbaka till Bräcke, där kommunen just skickat iväg flera lärare på vidareutbildning till specialpedagoger och speciallärare, både i Stockholm och Umeå. Framtidens försörjning känns tryggad, även om Catarina Julin Nygren, skolchef i Bräcke kommun, inte vågar ropa hej riktigt än:
– Man kan inte vara helt säker på att de kommer tillbaka. Men vi gjorde ett urval på de grunderna, vilka vi trodde skulle vara kvar i kommunen. Alla som ville fick inte åka på utbildning.
Evy Norin, som började vikariera på Kälarne skola redan under utbildningen, blev sjukskriven under den första terminen som student. Att studera och samtidigt bygga upp rutiner blev för mycket.
– Jag försökte lösa saker så gott det gick. Men det fanns ingen överblick och det var svårt. Det saknades också kompetensöverföring från någon som hade tjänsten, eftersom hon som var före mig hade varit sjukskriven länge. Allt behövde göras på nytt.

Efter första terminen fick Evy Norin halvtidsersättning av sin arbetsgivare, vilket var en förutsättning för att klara studierna, berättar hon. Nu känner hon sig också stärkt i sin kompetens och tryggare i rollen.
– Utbildning är faktiskt nödvändigt, tycker jag. Man får en annan förståelse för vad som ska dokumenteras och följas upp. Jag har fått en helt annan helhetssyn, strategier och olika sätt att lösa saker på.

Källa: Utbildning och arbetsmarknad, UKÄ 2015:5. Fotnot: Prognosen är från 2015, därför finns inte regeringens senaste satsningar på fler specialpedagoger med i underlaget.

ur Lärarförbundets Magasin