Ingår i temat
Inkludering – eller?
Läs senare

Facket kritiserar Tyresös projekt

Lärare och elever har kommit i kläm när kommunen drivit igenom sin vision om inkludering. Det menar Lärarförbundet i Tyresö.

14 Mar 2016

– Om man bortser från lönefrågor så är arbetsmiljön kring barn med särskilda behov det problem som de flesta medlemmar lyfter, berättar Katharina Sparrwardt, vice ordförande i lokalavdelningen i Tyresö.Foto: Alexander MahmoudTyresö kommun har lagt ner flera av sina kommunövergripande särskilda undervisningsgrupper och blivit restriktiv med att placera elever i resursskolor utanför kommunen. Förändringen kallas En skola för var och en och målet är att så många elever som möjligt ska tillhöra en vanlig klass och delta i den ordinarie undervisningen.

Katharina Sparrwardt är själv speciallärare och en varm anhängare av inkludering. Men hon är kritisk till hur principen ibland tillämpas i den egna kommunen. Många klasslärare dras med ett konstant dåligt samvete, enligt henne.

– De kan ha flera utåtagerande barn i klassen som skulle behöva gå undan och få undervisning i en liten grupp. Samtidigt har de ansvaret för ytterligare 20 barn som de inte kan lämna.Foto: Alexander MahmoudNär situationen kring en elev blir ohållbar plockas eleven ut ur klassrummet och får undervisning enskilt.

– Den uppgiften faller ofta på en outbildad och ibland oerfaren assistent som inte har kompetens att ge särskilt stöd, säger Katharina Sparrwardt.

Lovisa Wikholm är klasslärare i årskurs två på Njupkärrs skola. Hon upplever att det framför allt är de normalpresterande eleverna som drabbas när lärarna lägger mer tid på elever som har särskilda anpassningar.

– De duktigaste eleverna klarar sig långt på egen hand om de får utmanande uppgifter. Men eleverna på mitten av skalan kan behöva hjälp för att komma vidare och ­ibland hinner vi inte med det, säger hon.

Undervisningen tenderar också att bli mer rutinbunden och fyrkantig eftersom vissa elever har sådana behov. Men Lovisa Wikholm är tveksam till om det gagnar alla.

– Det finns elever som skulle kunna bli mer flexibla om de fick chansen. Kanske skapar vi oflexibla elever, säger hon.

Katharina Sparrwardt och Lovisa Wikholm efterlyser mer utbildad personal och bättre anpassade lokaler så att klasserna kan delas upp i mindre grupper vid behov.

Maria Larsson, tillförordnad rektor på Njupkärrs skola, säger att skolan gör sitt yttersta för att anställa utbildad personal men att det inte alltid går.

– Då får vi anställa någon som är obehörig men som har ett bra förhållningssätt och erfarenhet av att jobba med barn i behov av stöd, säger hon.

Hon bekräftar att skolan har brist på grupprum.

– Vi försöker utnyttja de rum vi har till max genom att ha ett sprängfyllt schema och göra rum i rummen med hjälp av skärmar. Men jag kan inte trolla.

I en rapport om förändringsarbetet En skola för var och en skriver Tyresö kommun att pengarna som kommunen sparat på att ta hem externt placerade elever konsekvent har gått tillbaka till skolverksamheten. Men Katharina Sparrwardt från Lärarförbundet ifrågasätter det.

– Jag upplever inte att det görs några särskilda satsningar på barn i behov av stöd ute i skolorna. Påtalar man behovet så säger förvaltningen att det är rektors ansvar. I praktiken betyder det att elevpengen ska räcka.

Men på barn- och utbildningsförvaltningen står man fast vid att En skola för var och en inte är ett sparprojekt. Rektorerna har haft full insyn i ekonomin under förändringsarbetet, enligt biträdande förvaltningschef Erik Sanner.

– De har sett att pengar som vi tidigare använde till dyra skolplaceringar i andra kommuner och elevers taxiresor har fördelats om till elevpengen och till skolor i områden där behoven är särskilt stora, säger han.

Alla artiklar i temat Inkludering – eller? (7)

ur Lärarförbundets Magasin