Läs senare

Färre frågor om flickor

När skolor ställer frågor om stöd handlar de dubbelt så ofta om pojkar som om flickor.

02 Jun 2015

Bild: SPSM.År 2014 fick Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, 3 755 rådgivningsuppdrag från skolor. Hälften av dem, 1 827, rörde pojkar. 970 handlade om flickor. Ungefär lika många, 958, handlade om blandade grupper. Oproportionerligt, tycker Specialpedagogiska skolmyndigheten.– Vi har känt till att det ser ut så här, och när vi nu ser att snedfördelningen ökade ytterligare vill vi gå vidare och studera detta närmare. Vi kommer särskilt att titta på förfrågningar gällande elever med neuropsykologiska funktionsnedsättningar, säger Charlotta Pettersson, nationell samordnare för forskning och utveckling på SPSM.

Myndigheten ska gå igenom inkomna förfrågningar för att se om beskrivningen av pojkars och flickors svårigheter varierar. SPSM ska också utreda om rådgivarna själva lägger olika mycket tid på frågor beroende på vilket kön de handlar om. Dessutom kommer rektorer och specialpedagoger att intervjuas. Varför hör man inte av sig om flickor lika ofta? Betraktas flickors svårigheter oftare som en fråga för skolkuratorn än för specialpedagogen, och är det i så fall rimligt? är några av frågeställningarna.

– Flickors behov av stöd behöver aktualiseras. Förhoppningsvis kan det leda till att skolor börjar jobba med stöd till flickor tidigare, säger Charlotta Pettersson.

Som ett led i projektet har SPSM inlett ett samarbete med Umeå universitet. I SPSM:s uppdrag ingår att sprida relevant forskning inom såväl pedagogik som medicin och neuropsykiatri.

– Det handlar om att transformera forskningsresultaten så att de blir en del av de specialpedagogiska arbetssätten.

ur Lärarförbundets Magasin