Läs senare

Fördelen med att vara lite trög

13 Maj 2016

Foto: Nils AdlerKommer ni ihåg kommissarie Columbo? På tjock-tv:ns tid fanns en deckarserie med en luggsliten och tilltufsad kommissarie i huvudrollen. Men bakom den slitna fasaden och de trötta ögonen dolde sig en klipsk och skarp hjärna. Kommissariens dumma, på gränsen till naiva, frågor fick brottslingarna att öppna sig mer än de tänkt och vips hade han löst fallet.

Själv hade jag förpassat deckarserien och huvudpersonen till en avlägsen del av hjärnan. Där hade han förmodligen fått stanna om det inte varit för en klok psykolog jag jobbade med för många år sedan. Han kallades in i ett läge där det krävdes hjälp att komma vidare kring en elev och där läget mellan hem och skola var minst sagt låst och besvärligt.

Han ställde frågor som jag tyckte var på gränsen till dumma och naiva. Hade han inte lyssnat på vad vi sagt? Var han tvungen att fråga om det självklara gång på gång? Både personalen på skolan och föräldrar uttryckte sitt tydliga missnöje. Men han fortsatte med sina frågor och krav på att vi skulle förklara vad vi menade och tänkte. Sakta men säkert började vi inse vad som hände. Bakom de tillsynes enkla och dumma frågorna fanns en tydlig tanke och ett genomtänkt tillvägagångssätt. Genom att fråga om det självklara blev vi tvungna att sätta ord på våra tankar och sakta kunde skola och hem närma sig varandra och börja samarbeta kring eleven.

Innan våra vägar skildes åt frågade jag hur det hela gått till. Psykologen förklarade då att han ofta använde sig av det han kallade Columbo-metoden. Ställ de dumma frågorna. Fråga om det självklara. Det som alla tar för givet att alla vet. Det får människor att börja prata och tempot att gå ned.

Sedan dess har jag själv ofta använt mig av Columbo-metoden. Inte minst har det varit mycket användbart i samtal med andra lärare när vi tillsammans jobbat kring elever. Många gånger har jag sett blickarna och hört suckarna när jag ställt frågorna om det som alla tagit för självklart. Men nästan alltid har det visat sig att vi inte alls har samma uppfattning eller synsätt kring en elev. Eller att vi lägger in helt olika betydelse i begrepp och ord som vi använder när vi beskriver och kartlägger elever.

Själv är jag lyckligt lottad. Lite halvtrög på riktigt och inte alltid den som fattar snabbast. Lite som en avlägsen släkting till kommissarie Columbo. Värre för er andra som både är smarta och rappa i tanken. För er är det träning och åter träning i konsten att vara trög som gäller!

Johan Edström

Bakgrund: Lärare i svenska och SO samt specialpedagog.

Arbetsplats: Högstadieskola i Vaxholm.

Tycker inte om: Att de nationella proven tar allt för mycket tid och uppmärksamhet.

ur Lärarförbundets Magasin