Läs senare

Glöm inte uppdraget!

av Eva Augustsson
27 Jan 2017
27 Jan 2017
Foto: Bibbie Friman

Jag är inte bara lärare. Jag är också kulturtant. Så förutom att klä mig i färgglada kreationer är jag även medlem i den lokala teaterföreningens styrelse. I denna egenskap får jag åka på så kallade utbudsdagar. De är riktiga highlights. För att kunna planera kommande säsongs repertoar förevisas dramatik och komik av olika teatergrupper. Ibland är det totalt obegripligt och ibland skrattar jag mig helt fördärvad.

I höstas trodde jag att jag anmält mig till en sådan utbudsdag. Så var inte fallet. Det visade sig vara en helg då teaterombud från hela västra Sverige skulle träffas och tankespåna om scenkonstens framtid.

Så efter rundvandring i det vackra kulturhuset var det dags att bekänna färg. En trevlig ung teaterkonsulent hade varit på kurs och skulle nu testa sina nyvunna kunskaper på oss i en gruppövning.

– Här i min hemliga låda, började han och pekade på en luggsliten resväska, har jag ett uppdrag för er! Och när jag ger ett tecken så får ni öppna väskan och lösa det uppdraget …

Jag stönade inombords. De övriga teaterombuden riktigt frustade av upphetsning och på tecknet småsprang de fram och öppnade väskan. I väskan låg ett antal plastpåsar med olika modellbyggen för Lego.

Tänkande är en kraft som kan ta tid.

– Jag tar den här, ropade en kvinna.

– Vi tar den här, hojtade den fria teatergruppen från grannkommunen.

En efter en och i små grupper satte de sig vid olika bord. De fick upp sina ritningar och började bygga av hjärtans lust.

Jag stod ensam kvar vid den tomma väskan och tänkte:

– Men vänta lite, ska vi inte först …

Vid återsamlingen skulle vi gemensamt lista vad vi fått ut av övningen. Ord som samarbete, kompromiss och hänsyn hamnade på blädderblocket. Symboliken var väl hur vi skulle jobba i vår förening.

– Har vi glömt något? frågade konsulenten dröjande.

Då kunde jag inte tiga längre:

– Ja, sa jag, jag undrar – vad var uppdraget?

– Just det, sa den unge mannen och nickade, ni började bygga utan att veta vilket uppdraget var!

Överfört till skolans vardag: händer det ibland att ni i er verksamhet också alltför snabbt hamnar i ett ”görande” i stället för ett ”tänkande”? Man börjar bildligt talat att bygga utan att riktigt veta vilket uppdraget egentligen är. Det gäller samtliga nivåer – allt från skolorganisation till situationer med enskilda elever. Tankeprocessen läggs åt sidan i tron att handlingskraft är det samma som en snabb åtgärd. Då syns det ju att vi gör något.

Då glömmer man bort att tänkande är en kraft, en tillgång som kan ta tid. Det är inte alltid man hittar en lösning – men man har lite större möjlighet när man tänker efter före.

Eva Augustsson

Gör: Specialpedagog och kommunal läs- och skrivutvecklare.

Arbetsplats: Specialpedagogiskt centrum, Falköping.

Tycker om: Att följa naturens skiftningar och tar gärna långa promenader då tankarna släpps fria.

ur Lärarförbundets Magasin