Läs senare

Intensivträning ger snabb skjuts åt läsningen 

DebattAtt testa och träna avkodningsförmågan tidigt lyfter både läsförståelse och betyg. Metoden är enkel, resurssnål och lustfylld, skriver Ronny Karlsson, speciallärare, och Martin Ingvar, professor.

13 Maj 2016

Foto: Hasse HedströmAtt kunna läsa och förstå är grunden för lärande och delaktighet i arbetsliv och samhälle. Svenska skolelever har ända fram till 1990 talet haft en topplacering i internationella mätningar vad gäller läsförmåga. Sedan dess har resultatet försämrats år efter år. Eftersom eleverna i stort sett är desamma, måste förklaringen sökas i andra faktorer som förändrats under samma tid. Hit hör läsdidaktiken och de teoretiska och praktiska momenten i lärarutbildningen som berör läsinlärning.

Trots säkerligen goda intentioner har man misslyckats med att ge förskollärare och lärare verktyg som fungerar. Behovet är därför stort av en metod för läslärande som är enkel att tillämpa och ger tydliga, snabba resultat. Vill man göra något åt problemet är det lättast att göra rätt från början. När kopplingen mellan bokstaven och ljudet finns på plats, behöver man mängdträning för att bli läsare på en nivå som medger verklig läsförståelse.

Det krävs många timmar och det måste vara roligt – och det blir det inte om läsningen går trögt. Det gäller att se till att så många elever som möjligt får en flytande, automatiserad läsning så tidigt som möjligt. Lyckas vi med detta ökar också läsförståelsen dramatiskt vilket också är ett viktigt steg för att få ökad läsmotivation.

Genom att testa och intensivträna avkodningsförmågan kan man lyfta både läsförståelse och skolresultat. Det visar vår interventionsstudie där vi följt elever med läs- och skrivsvårigheter från årskurs 2 till årskurs 9. Med denna enkla och målinriktade metod kan betydligt fler elever få möjlighet att lära sig läsa och därmed lyckas i skolan.

Metoden är ingen läsinlärningsmetod i största allmänhet, utan bör i stället kallas en lästräningsmetod. Den har sin grund i teorierna bakom phonics och syftar till att höja den fonologiska medvetenheten och därmed avkodningens effektivitet. Metoden vänder sig till elever som läser långsamt och hackigt. De har ofta lässvårigheter som grundar sig på avkodningssvårigheter. Materialet för träning är enkelt. Det består av listor med bokstäver, stavelser och ord, träningen bygger på i huvudsak ljudenlig läsning. Orden under grundträningen består i huvudsak av ”ortografiska moduler” och ”högfrekventa småord”.

Träningen ska ske i varje elevs proximala utvecklingszon. Det innebär att övningarna är en utmaning för eleven men samtidigt inte FÖR svåra. Att hitta denna zon är pedagogens stora utmaning men nödvändigt för att få effekt av träningen.

Framstegen i träningen mäts inte i allt svårare material, utan i att eleverna klarar listorna allt snabbare och därmed mer automatiserat. Allteftersom eleven utvecklas läggs nya listor till. Meningen är att träna grundfunktionen i läsprocessen: nämligen avkodningen. När avkodningen fungerar automatiskt kan läsaren använda en större del av sin uppmärksamhet till innehållet i texten. Det är först då en läsare kan finna njutning och mening med läsning.

Listorna är väl beprövade och uppbyggda så att språkets vanligaste ljudkombinationer tränas. Träningsmetoden bygger på en till en-undervisning. Att få träna tillsammans med en pedagog gör att eleven känner sig trygg, vilket är en viktig faktor för att lärandet ska fungera optimalt. Träningspassen är på maximalt 20 minuter två gånger per vecka och anpassas efter varje elevs förmåga.

Elevgruppen som följts under åren 2007–2015, från årskurs 2–9, består av 43 elever från en kommun i södra Sverige. När dessa elever började årskurs 2, testades de med standardiserade avkodningstest. 65 procent nådde upp till gränsvärdet för läshastighet medan 35 procent inte gjorde det och erbjöds lästräning inom ramen för ordinarie specialundervisning.

Inom denna relativt stora grupp fanns både elever med stora lässvårigheter och elever med mindre uttalade svårigheter som normalt inte får specialundervisning. Dessa ”gråzonsbarn” behöver oftast väldigt lite träning för att komma ombord på läståget. Genom att satsa på dessa i tid sparar man mycket resurser senare under deras skoltid. I Finland som ofta förs fram som framgångsrikt vad gäller läsning, möter hela 35 procent av eleverna någon form av specialundervisning under sin skoltid.

Vår studie visar att vi får en signifikant ökning av läshastigheten för gruppen med i genomsnitt 8,5 veckors träning och att de snabbt närmar sig normalläsarna. Efter avkodningsträningen förbättrades elevernas läsförståelse överraskande snabbt. Samtliga elever som fått avkodningsträning i årskurs 2 lyckades nå nivån godkänd på läsförståelsen på nationella proven i årskurs 3. De har även gjort stora framsteg när det gäller de standardiserade läsförståelsetester som genomförts.

Studien visar också att samtliga 14 elever fick godkänt i svenska och matematik i årskurs 6 och att alla eleverna fick godkända betyg i svenska och matematik när de slutade årskurs 9, vårterminen 2015 . I engelska var det endast en som inte fick godkänt.

Detta visar med stor tydlighet att denna tidiga insats lönar sig. Vissa av eleverna har även fått andra specialpedagogiska insatser under sin fortsatta skolgång. Dessa insatser hade med stor sannolikhet varit ganska fruktlösa om inte eleverna tidigt nått en hyfsad teknisk läsning.

Vi har med tidig intervention lyckats lyfta ”interventionsläsarna” till att bli ”normalläsare” och även behålla den positionen över tid. Vi har tydligt minskat skillnaden mellan grupperna även lång tid efter interventionsslutet. Vi ser snabba effekter på läsförståelsen och att måluppfyllelsen ökar dramatiskt. Elevernas självförtroende och självbild har blivit mycket bättre och de har blivit inkluderade i sina klasser och förhoppningsvis även senare i samhället.

ur Lärarförbundets Magasin