Ingår i temat
Bygga relationer
Läs senare

”Jag vet att Daniel täcker mig”

RELATIONERTillit, tillgänglighet och tålamod är tre viktiga byggstenar när Daniel Johansson skapar goda relationer. För Tuva Erikson har Daniel Johansson varit någon att hålla i handen från första dagen.

05 Dec 2017
Skratt och tydlighet. Special-
läraren Daniel Johansson hjälpte Tuva Erikson med struktur och
ordning i skolarbetet. Nu kan hon själv berätta för lärarna vad hon vill och behöver på lektionerna. Foto: Tobias Guldstrand

Tuva Eriksons första intryck av Daniel Johansson var att han var lång och lugn. Till hennes beskrivning skulle man också kunna lägga att han ler och skrattar mycket och är väldigt tydlig i sin kommunikation.

Daniel Johansson är speciallärare med särskilt ansvar för elever med autismdiagnos på Sandgärdskolan i Sandared utanför Borås. Tuva Erikson fick stifta bekantskap med skolans elevhälsoteam, där Daniel Johansson ingår, redan när hon besökte skolan i sexan. Nu går hon i nian och hon och Daniel Johansson sitter bredvid varandra i ett ljust konferensrum och berättar hur deras samarbete på skolan har sett ut.

I sjuan träffades de väldigt mycket och Daniel var med på många av hennes lektioner.
– Han var som någon att hålla i handen. Särskilt på SO- och svensklektionerna, säger Tuva Erikson.

Hittar nya vägar. Med Daniel Johanssons hjälp har Tuva Erikson vågat utvidga sina gränser. Foto: Tobias Guldstrand

Det är de ämnen hon tycker är svårast.
– Att skriva debattartikel till exempel. Det är så mycket man ska tänka på och jag kan inte alltid få ned allt på papper.

Sådana uppgifter har Daniel fått hjälpa till med, till exempel genom att ta med Tuva till ett enskilt rum och skapa en tydlig struktur och ordning att följa.
– Han säger ”du har gjort liknande saker förut och klarat det. Gör så här”, och så finns han kvar genom hela situationen. Jag vet att han täcker mig.

Tuva Erikson beskriver hur Daniel Johansson pushar och peppar henne.
– Mina gränser måste utvidgas försiktigt. Det är som om jag har små gummiband som han drar i, ut ur tryggheten.

Hon börjar berätta hur han hjälpte henne att hantera orientering på idrottslektionerna och de skrattar tillsammans åt hur det blir en metafor också för livet.
– Jag måste försöka vara flexibel och gå runt ett kärr om det kommer ett. Jag måste hitta andra vägar.

Daniel Johansson är hela tiden noga med att inte prata om Tuva, utan till henne, så länge hon är med vid bordet. Nu sitter han vänd mot henne och söker hennes blick:
– Du har utvecklats enormt vad gäller självständighet och ansvarstagande sedan sjuan. Du är tydlig mot lärare och talar om vad du behöver.
– Ja, stundtals i alla fall, svarar Tuva Erikson och de skrattar tillsammans åt när hon sa till matteläraren att läroboken inte var AST-anpassad.
– Den förklarade alldeles för grumligt.

Tuva Erikson berättar att Daniel Johansson har lärt henne att använda sin mimik för att uttrycka sig. Hon visar hur hon nickar och ler för att visa för någon som pratar med henne att hon är med. Men ironi är fortfarande svårt. En av de andra lärarna är ofta ironisk.
– Då sitter jag som ett frågetecken.
– Men du har utvecklats på det området under åren. Du skämtar och vi lärare kan skämta med dig, säger Daniel Johansson.

Tuva Erikson och Daniel Johansson ses fortfarande minst en gång varje vecka.
– Jag söker upp Tuva i korridoren och ber att få en pratstund, berättar Daniel Johansson.
– Han är som den där jobbiga fågeln i Kalle Anka på julafton, som poppar upp överallt och bara pratar. Överraskningar är inte min starka sida, men det känns bra eftersom det är Daniel.

Vad har du fått för viktiga råd av Daniel?
Tuva Erikson tänker efter en stund innan hon svarar:
– Var alltid öppen för nya möjligheter, gå inte förbi dem för att du tycker det är för jobbigt. Vi runtomkring stöttar dig och finns med dig.
– Nu blir jag rörd, säger Daniel.

Utvecklar. Skolledningen har gett Daniel Johansson i uppdrag att rikta in sitt arbete på en grupp elever som har stor utvecklingspotential om de får rätt stöd. Det är bland annat åtta elever med autismdiagnos. Foto: Tobias Guldstrand

Tuva Erikson ska strax gå till tandläkaren och vi fortsätter vårt samtal om hur Daniel Johansson arbetar för att bygga upp goda relationer med sina elever. Han är ärende-ansvarig för skolans åtta elever med autism. Det betyder att han har det övergripande ansvaret för deras skolgång och ser till att både studier och det sociala livet fungerar.

Han möter eleverna redan i sexan för samtal och ibland rundvandring på skolan. Då får de möjlighet att peka ut var i klassrummet de vill sitta och var de helst vill ha sitt skåp. När de sedan börjar på skolan försöker han vara med dem så mycket som möjligt. De får färglägga sitt schema i rött, grönt eller gult, utifrån hur mycket de olika lektionerna kräver i energi av dem. Det ger en tydlig bild av hur de upplever sina dagar och Daniel Johansson kan sätta in sitt stöd där det behövs som bäst, och
också berätta för de andra lärarna vad de behöver tänka på och hur de kan stödja.

Relationen till föräldrarna är också viktig att jobba med från början. De är ofta oroliga och nervösa inför att deras barn ska börja sjuan, oavsett tidigare erfarenheter av skolan. Daniel Johansson bokar in ett möte med dem på vårterminen i sexan för att de ska få en bild av vem som kommer att ansvara för deras barn.
– De ska veta att det finns någon på skolan med kunskap om autism som kommer att skapa trygghet för deras barn.

I sjuan är kontakten sedan ofta tät, ibland daglig. Föräldrarnas behov får styra.
– Ibland kommer det sms på konstiga tider, men det är det värt. Relationen med föräldrarna är så viktig och påverkar barnen mycket.

Man måste vänta med att utmana elever inom autismspektrat tills man har en trygg kontakt, så att man inte riskerar relationen.

I samråd med föräldrarna trappas sedan kontakten oftast ner från årskurs åtta.
Att vara tillgänglig är en väldigt viktig del i Daniel Johanssons relationsbyggande med både föräldrar och elever. Det skapar trygghet och minskar stressen, som är största fiende för många barn med autism. Hans elever ska alltid kunna söka upp honom och få stöd. Men han framhåller att det inte är något enmansarbete att skapa en bra miljö i skolan. Ofta får elevens mentor och kanske ytterligare någon lärare en central roll och han coachar sina kollegor till en god relation till eleven.

Tålamod och lyhördhet är två andra viktiga byggstenar. Eleverna behöver ofta tid
för att processa information, och funktionsförmågan varierar från dag till dag. Det är inte alls säkert att det som gick bra i går fungerar i dag. Daniel Johansson jobbar med att bygga upp en tillit som också ger utrymme för att utmana eleverna.
– När de kommit ut på tunn is ska de alltid känna att vi är beredda att dra upp dem om de går igenom, och både när det har blivit fel och när det gått bra är det viktigt att prata efteråt, om vad som hänt.

Daniel Johansson berättar om ett tillfälle då han missbedömde situationen och pressade en av sina elever för mycket.
– Han skulle skriva en novell och jag försökte hitta vägar för honom att klara det, men jag gick på för hårt och han blev arg och stängde sin dator och gick. Jag fick ligga lågt till dagen efter, då jag bad att få prata med honom om det som hänt, berättar Daniel Johansson.

Tack vare att de hade byggt upp en så god relation innan gick samtalet bra och de kunde komma vidare.
– Man måste vänta med att utmana elever inom autismspektrat tills man har en trygg kontakt, så att man inte riskerar relationen.

Närvarande. Daniel Johansson vill vara tillgänglig för alla elever, även de utan diagnoser. Här besöker han Elias Åhlanders och Stratos Pantakidis klass under en lektion i matte. Foto: Tobias Guldstrand

Daniel Johansson har träffar med eleverna som bara handlar om social samvaro och relationer. Det kan ske på håltimmar eller andra stunder när det finns luckor i elevernas scheman. Då tar han upp sådant som hur man kan förstå vad andra tänker eller hur man kan använda ansiktsuttryck och kroppsspråk. Med insikt i hur de själva fungerar kan många elever också på egen hand komma på lösningar på sina problem.
– Tuva Erikson tycker att det är jobbigt att ha vikarie och då föreslog hon själv att vi skulle ge ett informationsblad om henne till dem. I det står bland annat att hon vill sitta på en viss plats i klassrummet och ha det tyst omkring sig och att hon har svårt att närma sig andra.

Daniel Johansson är styrelsemedlem i lokalavdelningen för Autism- och aspergerföreningen och lär sig ständigt mer genom att prata med medlemmar om deras erfarenheter av skolan. Författaren Gunilla Gerland har också gett honom ett viktigt inifrån-perspektiv och forskaren Christopher
Gillberg bidrar med en vetenskaplig grund att stå på. Daniel Johanssons intresse för individer inom autismspektrat går djupt och han låter mycket stolt när han berättar att det brukar gå bra för hans elever.
– De klarar sig på de nationella programmen på gymnasiet och kan ta hand om sig själva!

Då är hans mål nått – elever som är så trygga och flexibla att hans insatser inte längre behövs.

ur Lärarförbundets Magasin