Läs senare

Karta: Så ser bristen ut

TemaBristen på specialpedagoger är akut på många håll i landet. Skillnaderna är också stora mellan landets olika kommuner, visar tidningen Specialpedagogiks kartläggning.

av Enikö Koch
11 Maj 2017
11 Maj 2017

Tidningen Specialpedagogik har undersökt hur tillgången är på utbildade specialpedagoger över landet. I snitt går det 342 elever på en utbildad specialpedagog och speciallärare, men i några kommuner, som Bollnäs, är antalet långt över 1 000.

I storstadsregionerna, särskilt i Stockholmsområdet, är kampen om kompetensen störst. I Stockholms kommun går det över 500 elever per utbildad specialpedagog eller speciallärare och i vissa kommuner i Stockholms län är siffran långt högre än så – i Haninge och Upplands Väsby nära 800.

Så gjorde vi

  • Antalet yrkesverksamma specialpedagoger och speciallärare med högskoleexamen inom en kommun, hos samtliga huvudmän och verksamheter, ställdes i relation till antalet elever i samma kommun, från förskola till vuxenutbildning.
  • Kartan bygger på statistik för läsåret för 2015/2016, som Skolverket har tagit fram för tidningen Specialpedagogik.
  • När antalet specialpedagoger/speciallärare är under 3 anger inte Skolverket exakt antal, därför har vi räknat 1,5 när det är 1 eller 2.

Per Båvner, utredare på Lärarförbundet med ansvar för specialpedagogiska frågor, är oroad över situationen, både för vad den innebär för likvärdigheten men också för arbetsbelastningen.

– Man kan också undra över den geografiska fördelningen. Den stämmer överens med tidigare uppgifter om att lärarutbildningarna i Stockholmsområdet är underdimensionerade.

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, ser också problem med den ojämna tillgången till utbildade specialpedagoger och speciallärare. Per-Arne Andersson, chef för avdelningen för utbildning och arbetsmarknad, tror att den bristande likvärdigheten delvis skulle kunna gå att lösa med bättre organisation.

– Det fungerar inte att en skola har flera specialpedagoger och grannskolan ingen, då måste man organisera sig bättre och förstärka varandra, kanske genom en central elevhälsa. Det finns inte en lösning som passar alla och i en del kommuner är det svårt att rekrytera, säger Per-Arne Andersson.

 

 

ur Lärarförbundets Magasin