Ingår i temat
Ny i klassen
Läs senare

Matsalen blev inget hinder

ÖVERGÅNGARHon vill bära matbrickan själv, men åka rullstol på utflykter. Inför skolstarten önskade Hillevi Näslund hjälp med det hon behöver, varken mer eller mindre.

17 Mar 2017
Namnlek. Tyra Gardelin kastar bollen till nästa barn att säga sitt namn under samlingen i förskoleklassen. Till höger om Hillevi Näslund sitter specialpedagog Gerd Henriksson, William Wiklund och fritidspedagog Annika Preinitz. Foto: Sara Winsnes

Mamma och pappa oroade sig mest för idrotten och matsalen när Hillevi skulle börja skolan. Själv funderade hon mer på om man bara skulle sitta still hela tiden och inte få leka, säger hon.

Hillevi Näslund är född utan högerben och har en protes. Jag träffar henne i hallen till förskoleklassen i Skogshagaskolan i Västervik. Hon sitter på golvet och krånglar av sig ytterkläderna, blöta av den smältande isen på fotbollsplanen.

Klarar sig själv. Jodå, Hillevi Näslund kan både ta maten själv och bära den till bordet. Eftersom hon har ett protesben är det viktigt att hon inte behöver bära den stora tallriken för långt. I bakgrunden sitter Oliver Augustinsson. Foto: Sara Winsnes

Hillevi och klasskamraterna är just tillbaka från idrottshallen. ”Gympan” har blivit hennes favoritämne. Det märkte hon redan när hon och förskolan var på besök i skolan.
– Det var jätteroligt. Vi fick ha lite gympa och vi fick bollar att leka med. Sedan minns jag inget mer. Jo, lianerna, säger hon.

Idrotten var en av de saker som var uppe till diskussion inför Hillevis övergång från förskolan till förskoleklassen.
– Kommer du ihåg att du, jag och pappa var uppe och tittade på duschen innan du började här? frågar fritidspedagog Annika Preinitz.
Hillevi minns och hon berättar att de sedan bestämde att hon skulle få ett särskilt protesben för duschen.

Skogshagaskolan samverkade med såväl förskolan som föräldrarna och habiliteringen inför Hillevis övergång. Utöver idrotten fanns det anledning att fundera över matsalen och utflykter. Skulle hon nå upp till karotterna och orka bära brickan själv till bordet? Jo, det såg ut att funka. Och vad det gällde rullstolen hade Hillevi ett tydligt önskemål: den ska inte användas för att gå till matsalen eller gympan.

Innan frågade en del barn mig om hur jag fick protesbenet, men nu frågar ingen.

För skolan var det också viktigt att veta hur mycket Hillevi ville prata om sin protes. Hillevi tyckte att habiliteringen kunde komma till förskoleklassen och berätta.
– Lotta kom, och två till, och berättade om protesbenet. Innan frågade en del barn mig om hur jag fick protesbenet, men nu frågar ingen. Eller kanske några i andra klasser, berättar Hillevi och drar upp byxbenet och visar sin protes, som har ett snyggt mönster.
– Bengt har målat. Bengt gör protesben.
Vad behöver du hjälp med i skolan?
– Att hoppa från högt, som i dag på gympan.

Sen kan inte Hillevi komma på något mer. Jag är förstås envis och fiskar efter fler svar. Går det bra i matsalen? Ja. Var det pirrigt att börja skolan? Nej, eller kanske lite.
Efter en stund känner sig Hillevi klar med samtalet.
– Var det nåt mer? säger hon vänligt och lägger huvudet på sned.
Hon är redan försenad till lunchen och har bråttom iväg.

Alla artiklar i temat Ny i klassen (9)

ur Lärarförbundets Magasin