Läs senare

När föräldrarna står i vägen

Kan en förälder sätta stopp för en utredning? Och hur bemöter man bäst vårdnadshavare som misstror personalens avsikter? Vi reder ut var gränsen för föräldrarnas makt går.

05 Dec 2017
Bild: Thomas Fröling

Föräldrar som kräver utredningar för sina barn har antagligen de flesta lärare stött på, men ibland är problemet det omvända. Mellanstadieläraren Karin blev överraskad av några föräldrars häftiga reaktion när skolan föreslog en utredning.
– Vi såg att eleven hade svårt att ta till sig text och att skriva och ville göra en utredning. När specialpedagogen på skolan kontaktade en av föräldrarna på telefon fick hon ett raseriutbrott till svar, berättar hon.

Eleven hade problem i skolan men inte omfattande sådana. Kanske var det det som gjorde att föräldern slog bakut, tror Karin.
– Föräldrarna visste att eleven hade svårigheter och hade bett om hjälp men reaktionen när skolan ville agera var att ”här ska inte göras någon utredning”. De ville att eleven skulle få träna på det den hade svårt med, men det är inte lätt när man inte vet om det ger resultat.

Erfarenheten var ny för Karin. Hon tycker att specialpedagogen som tog kontakten gjorde ett bra jobb men funderar ändå på om de kunde gjort på något annat sätt.
– Kanske hade det varit bättre om jag som undervisande lärare som känner både
föräldrarna och barnet hade pratat med föräldrarna först. Så gjorde jag med ett annat barn nyligen och då gick allt utan problem.

Nu har Karin börjat på en ny skola. Specialpedagogen där är väldigt försiktig med orden när hon kontaktar föräldrar om en utredning.
– Hon är tydlig med att testerna görs för vår skull, för att vi ska kunna få kunskap om hur vi kan stötta på bästa sätt.

Men Karin undrar fortfarande vad som gäller rent juridiskt. Kan en förälder verkligen säga nej till tester och utredningar som syftar till att utreda barnets läs- och skrivförmåga?

Det gäller att vara empatisk och ödmjuk och förklara vilka skyldigheter jag har enligt skollagen.

Anna Medin är jurist på Skolverket och slår fast att pedagogiska bedömningar av vilka stödinsatser ett barn behöver ingår i skolans skyldigheter. En förälder kan alltså inte säga nej till tester som syftar till att utreda läs- och skrivförmågan. Alla människor är där-emot enligt grundlagen skyddade mot medicinska eller psykologiska intrång i sina liv – och det gäller även barn.
– Barnets inställning ska klarläggas och tillmätas betydelse men så länge det inte är myndigt vilar beslutsrätten på barnets vårdnadshavare, säger Anna Medin.

Psykologens råd:

  • Gör elevhälsans arbetssätt synligt för alla föräldrar för att avdramatisera när den behöver kopplas in.
  • Behandla alla föräldrar som experter på sina barn.
  • Utgå i alla samtal från vad som är bäst för eleven, både på kort och lång sikt.

Det innebär att vårdnadshavare kan stoppa utredningar för exempelvis adhd eller autism men också den utredning som är nödvändig för att tas emot i särskola. För att barnet ska få börja i grundsärskola måste det tillhöra målgruppen och utredningen består av fyra delar: pedagogisk, social, psykologisk och medicinsk bedömning.
– För de tre sista behövs okej från barnets vårdnadshavare, säger Anna Medin.

Hennes uppfattning är att skolan generellt är duktig på att föra en dialog med vårdnads-
havare, och få deras medgivande för utredningar som anses nödvändiga. I de fall där man trots tydliga behov av utredning, och trots försök att få till ett samarbete, ändå får nej återstår som verktyg för skolan att göra en orosanmälan till socialtjänsten.
– Men oftast går frågan att lösa genom dialog, konstaterar Anna Medin.

Sandra Andersson är rektor och specialpedagog på grundsärskolan vid Färsingaskolan i Sjöbo och hon kopplas ofta in i ett tidigt skede, när utredning för placering i särskola blir aktuell. På barnets hemskola träffar hon föräldrarna tillsammans med någon de känner förtroende för, för att berätta vad ett mottagande i grundsärskolan innebär och ge information om de bedömningar som görs inför beslutet.
– Det är ett dilemma om föräldrarna säger nej till utredning, för utan den är dörren till min enhet stängd, säger hon.

Kör inte över någon. Tänk på att alla föräldrar vill bli lyssnade till, säger psykologen Elinor Schad. Bild: Thomas Fröling

Hon konstaterar att föräldrarna ofta känner sorg och frustration över sina barns situa-tion och därför kan reagera med motstånd. Lösningen är att låta informationen sjunka in och processen ta tid så att känslorna hinner lägga sig. Samma gäller när situationen ibland är den omvända: att ett barn i grundsärskolan blir aktuellt för att flytta över till grundskolan.
– Ibland upptäcker vi på särskolan att ett barn som placerats hos oss och fått rätt stöd plötsligt utvecklas i en mycket högre takt än förväntat. Då måste vi så klart lyfta frågan om att göra om testerna. Det kan väcka stor oro hos föräldrarna.

Rädslan handlar ofta om att barnen ska mista det stöd, skyddsnät och sociala sammanhang som det har i särskolan, och Sandra Andersson har erfarenheter av att föräldrar vägrar samarbeta om ny utredning.
– Det gäller att vara empatisk och ödmjuk och förklara vilka skyldigheter jag har enligt skollagen och vilka rättigheter eleven har. Jag måste lägga mycket tid på samtal med föräldrarna. Utan deras medverkan får vi inte hela bilden, säger hon.

— De flesta föräldrar är med rätt förarbete otroligt tacksamma för att man ser deras barns svårigheter och vill hjälpa dem, säger psykologen Elinor Schad, redaktör för boken Psykolog i skolan.

Hon är lärare på psykologprogrammet vid Lunds universitet och arbetar även som konsult och handledare för rektorer, pedagoger och elevhälsopersonal. När hon var skolpsykolog jobbade hon mycket med att göra sig synlig och känd genom att exempelvis presentera sig på föräldramöten.

– Om föräldrarna hade sett mig någon gång och kunde mitt namn blev det inte lika stor sak om jag kopplades in vid problem.

Hon påpekar också att det är viktigt att skapa en god relation mellan elevhälsan
och pedagogerna på skolan. Om alla känner förtroende för varandra smittar det av sig
till oroliga föräldrar.

Rektorns/special- pedagogens råd:

  • Ge svåra besked ensam med föräldrarna och någon de känner sig trygga med.
  • Ge föräldrarna tid att smälta information.
  • Säg aldrig att barnet måste ha en diagnos för att få stöd.
  • Ta hjälp av habiliteringspersonal som föräldrarna känner och har förtroende för vid utredningar.
    Källa: Sandra Andersson.

Elinor Schad nämner tre kategorier av föräldrar som kan vara skeptiska till att deras barn utreds eller testas i skolan. Den första gruppen har varit med om utredningar tidigare, kanske redan på bvc, och inte sett att det lett framåt. Den andra gruppen är föräldrar som själva haft inlärningssvårigheter och har en problematisk relation till skolan. De tror inte att utredningar och
tester leder till något. Båda dessa grupper behöver ungefär samma bemötande, menar Elinor Schad.
– Det gäller att inte prata med dem om eleven som ett problem utan diskutera lärmiljön och samtala om vad man tillsammans kan göra för att underlätta för eleven, säger hon.
Man kan fråga dem vilket bemötande av barnet som brukar fungera hemma, eller hur de brukar hantera exempelvis ilskeutbrott.
– Det handlar om att ta reda på vad de har för kunskap som skolan kan ha nytta av. Skolan får inte pressa på dem en utredning utan behöver möta dem i deras skepticism och skapa tillit, säger Elinor Schad.

Sedan finns det en tredje grupp av föräldrar som kan motsätta sig utredningar och tester utifrån att de är väl pålästa och vet att skolan ska jobba med extra anpassningar och stöd utan att barnet har behövt testas. Också dessa föräldrar är experter på sina barn och tycker om att bli lyssnade till. Att möta dem och samarbeta är bättre än att pressa på tester man själv anser att eleven behöver, tycker Elinor Schad.
– Ingen tycker om att bli överkörd!

Att bygga relationer med föräldrarna och fokusera på barnets utveckling är alltså några nödvändiga nycklar för att skolan ska kunna göra sitt bästa för eleven. Självklart, men inte alltid enkelt.

Karin heter egentligen någonting annat.

Rätten till stöd går före

Elevens rättighet att få extra stöd, anpassningar i undervisningen och stimulans på rätt nivå är inte kopplad till någon diagnos. Pedagogiska bedömningar ingår i skolans skyldigheter vid stödbehov. I ett ärende där föräldrar protesterat mot att deras barn mot deras vilja genomgått en utredning om läs- och skrivsvårigheter svarade Skolväsendets överklagandenämnd att ”ITPA-utredningen är en relevant åtgärd för att skolan ska kunna uppfylla sin skyldighet att tillgodose NN:s rätt till särskilt stöd. (…) Utredningen kan därför utföras trots vårdnadshavarnas motstånd”.

Det är inte möjligt att ta emot ett barn i särskolan utan en utredning där man bedömt både pedagogiska, medicinska, psykologiska och sociala faktorer. Enligt skollagen kan man vid synnerliga skäl, med hänsyn till barnets bästa, ta emot barn i särskola utan vårdnadshavares medgivande, men den bestämmelsen kan bara användas undantagsvis. Att vårdnadshavare sagt ja till medicinsk, social och psykologisk bedömning av barnet betyder inte att man också sagt ja till en fysisk överflyttning till särskola.
Källor: Anna Medin, Skolverket samt Skolväsendets överklagandenämnd.

ur Lärarförbundets Magasin