Läs senare

När framtidstron hänger på skolan

av Gertrud Svensén
13 Okt 2017
13 Okt 2017

”Lärarnas uppdrag är inte måluppfyllelse, det är att inge hopp. En elev som känner hopp kommer att uppfylla målen”.

John Steinberg, doktor i pedagogik, pratar om sin bok Befria lärarna på Bokmässan i Göteborg. Lite senare på dagen går jag ner till högerextrema Nya Tiders monter och träffar tidningens chefredaktör. Han påstår att alla andra medier ljuger och undanhåller sanningen om invandrares brottslighet. I montern finns också Elisabeth, som förklarar att hon ogillar romer för att de inte ser andra folkgrupper som människor.

Några dagar senare lyssnar jag på när journalisten Åsa Erlandsson berättar
om sin bok om skolattacken i Trollhättan. Dådet var ett rasistiskt hatbrott, men Åsa Erlandsson tecknar också bilden av förövaren Anton Lundin Pettersson som en ensam människa som hatar sig själv och brottas med självmordstankar. Efter gymnasiet sökte han över 80 jobb men blev inte kallad på en enda intervju.

Åsa Erlandsson får frågan hur vi kan förhindra att något liknande händer igen. Fortsätta prata om rasism och högerextremism – men också om ensamheten, isoleringen och den psykiska ohälsan, blir svaret.

Jag går i tankarna tillbaka till John Steinberg. Skolan har ett enda syfte, hävdar han. Det är att förbereda ungdomar så att de kan förstå, försvara och utveckla vår demokrati.
Det och att förmedla hopp om framtiden.

Att förmedla hopp är sannolikt en extra stor utmaning när eleverna upplevt krig och förtryck, och riskerar utvisning. På sidorna 22–43 skriver vi om arbetet med att stödja nyanlända elever i skola och förskola.

ur Lärarförbundets Magasin