Ingår i temat
Ny i klassen
Läs senare

Nya rutiner ska fixa finliret

ÖVERGÅNGARMöt föräldrar och elever redan på vår­terminen. Ge mentorerna information om elevernas tidigare stödinsatser. Så ska övergångarna förbättras på Stöpenskolan i Skövde.

17 Mar 2017
Tänker nytt. En elev som varit i särskild undervisningsgrupp i förra skolan kanske inte behöver det i sin nya skola. Det menar specialpedagogen Marie Grid Pettersson, som ser över rutinerna vid överlämning. Foto: Carla Karlsson

En kompakt dimma skymmer sikten på vägarna utanför Skövde. Efter ett till synes oändligt gärde skymtar vårdcentralen, några bostäder och Stöpenskolan. Ett par elever står tunnklädda ute på skolgården och inne i den långa korridoren spelar tre killar biljard medan två tjejer har valt fotbollsspelet.

Hit till Stöpenskolan kommer varje höst omkring hundra nya sjundeklassare från främst fem olika grundskolor. Specialpedagogen Marie Grid Pettersson har jobbat här i tre år men är inte helt nöjd med hur övergångarna fungerar. Till nästa läsår väntar en del förändringar. Ett syfte är att få med ”finliret” från de skolor som lämnar över sina elever.
– Det kan vara att eleven behöver sitta på ett speciellt ställe i klassrummet, få skriftliga instruktioner, speciellt material eller annat. Sakerna kan vara självklara för lärarna i den förra skolan men ändå försvinna vid överlämningen. Och det här finliret kan vara väldigt väsentligt för eleverna.

Behov av särskilt stöd finns dokumenterat och tappas därför inte bort, menar Marie Grid Pettersson. Detsamma gäller för stöd med läs- och skrivutveckling för de elever som behöver. Synen på inkludering kan skilja sig åt mellan de skolor som eleverna kommer från. Marie Grid Pettersson menar att man i större utsträckning bör undvika särskilda undervisningsgrupper. Hon ser ett dilemma i att en del lärare på Stöpenskolan anser att eleven ska fortsätta att vara i särskild grupp om det har varit så på den förra skolan.
– Jag vänder mig emot det, för det beror på hur man arbetar med anpassningar i klassrummet. Hit kommer eleverna till en ny kontext och till nya lärare. Det som var framgång på förra skolan behöver inte betyda framgång här, säger hon och tar en klunk vatten för att lindra i halsen efter en envis förkylning.

Under elevernas utvecklingssamtal i sexan får de önska vilka kompisar de vill ha med sig till årskurs sju. Marie Grid Pettersson tycker inte att det är en bra modell då det samtidigt innebär ett bortval.
– Pedagogerna bör äga den här frågan. De har koll på vilka elever som fungerar bra ihop och jobbar bra tillsammans. De kan ta fram små grupper som jag sedan kan pussla ihop till klasser.

Vid klasskonferenserna i mitten av augusti har Marie Grid Pettersson informerat om vilka nya elever som behöver särskilt stöd eller extra anpassningar. Men med den här rutinen finns det brister menar hon. Till exempel måste lärarna i de praktisk-estetiska ämnena ta till sig information om fem nya klasser under en klasskonferens. Modellen är också sårbar om någon lärare slutar eftersom informationen om eleven kan gå förlorad. Informationen bör i stället ges till mentorerna, som sedan kan delge de undervisande lärarna för olika ämnen, tycker Marie Grid Pettersson.
– Det är två mentorer per klass och det är bättre om de blir bärare av informationen
i stället för att jag blir det. Jag ska prova det arbetssättet nu i höst.

En diskussion som förekommer när det gäller övergångar är för- och nackdelar med att eleverna ska vara ”oskrivna blad”. En nackdel med för mycket information kan vara att det ger förutfattade meningar om den nya eleven. Marie Grid Pettersson har en tydlig uppfattning: ju mer man vet, desto bättre.
– När det gäller elever som behöver stöd eller anpassningar så är det värdefullt att få reda på vilken undervisning som fungerar bra, hur man ska tänka socialt och så vidare. Men självklart är det sedan upp till pedagogerna att kunna omvärdera informationen om det är något man inte tycker stämmer. Man måste vara flexibel och följsam, säger hon.

Säkerheten främst. Tonny Edvinsson, lärare i slöjd, tycker det är viktigt att få information om nya elever med tanke på säkerheten. Metallspånet kan vara 300 grader varmt och skyddsglasögonen ska vara på. Foto: Carla Karlsson
Foto: Carla Karlsson
Foto: Carla Karlsson

Tonny Edvinsson, lärare i trä- och metallslöjd på Stöpenskolan, är mer kluven. Han talar om ”pygmalioneffekten”, om eleverna har höga förväntningar på sig gör de också bra ifrån sig.
– När de börjar i högstadiet tror jag också att det händer något med eleverna. De blir smartare och mer mogna. Några kanske också vill komma bort från den roll som de haft på förra skolan, säger han.

På väg till slöjdsalen pekar han upp mot taket där alla elevers namn finns skrivna i olika färgglada stjärnor som hänger i långa snören likt girlanger.
– I Stöpenskolan är alla stjärnor, skojar han.

Inne i slöjdsalen tar Tonny Edvinsson upp några metallspån från borrmaskinen och visar i sin hand. De små skruvade flisorna är blå på vissa ställen. Där har det varit 300 grader varmt.
– Så jag brukar säga till mina elever att vatten som kokar är hundra grader och då kan ni tänka er hur det känns att få de här spånen på sig, kanske i ögat i värsta fall. Vi måste vara noga med säkerheten och alltid använda skyddsglasögon.

Med tanke på säkerheten så vill han ändå ha viss information om de nya eleverna. Till exempel om någon är utåtagerande eller har stora svårigheter med motoriken. Han försöker att anpassa undervisningen till dem med läs- och skrivsvårigheter, bland annat genom att de kan få göra muntliga prov.
– Men man kommer inte ifrån att skriva och dokumentera i slöjden. Även om jag var emot den här dokumentationsivern i början så märker jag nu att eleverna lär sig mer när de också får skriva om vad de gör. En del, främst pojkar, har så svårt att de nästan gråter när de ska skriva men till slut så lyckas de, säger Tonny Edvinsson.

Ska inte låta elever önska klasskompisar

Stöpenskolans handlingsplan:

  • Slopa elevernas önskemål om klasskompisar. Poängen är att komma ifrån bortval. Pedagogerna vet redan vilka elever som fungerar bra ihop.
  • Skippa information om alla nya elever på klasskonferensen. I stället bör informationen ges till mentorerna. Då behöver inte lärarna ta emot information om fem nya klasser under ett tillfälle, som det kan vara i dag.
  • Träffa några elever i behov av särskilt stöd och deras föräldrar redan under våren. Då slipper eleverna att bära på onödig oro under sommarlovet.

Specialpedagogen Marie Grid Pettersson besöker varje vår de fem skolorna i upptagningsområdet för att få information kring de elever som behöver extra anpassningar eller särskilt stöd. Hon har med sig frågor till klasslärare, specialpedagoger eller speciallärare. Tidigare har hon åkt ensam men i vår ska hon få med sig Stöpenskolans elevstödjare.
– Det behövs att vi är två. Det handlar också om förhållandevis korta besök så man hinner inte se eller få med sig allt som man behöver veta om eleverna. Det är ju en stor omställning att börja i sjuan. Man får flera olika lärare, fler salar att hålla reda på, nya lärare och nya kompisar.

Marie Grid Pettersson och skolans rektor brukar träffa elever med stora svårigheter och deras föräldrar. Helst vill de ha de här mötena före sommarlovet så att eleverna ska kunna släppa en del oro som de bär på.
– Vi kan lugna genom att beskriva hur vi tänker och jobbar här i Stöpenskolan. Det är viktigt att träffa föräldrarna och deras barn för att få reda på allt som de tycker har fungerat bra och vad som inte har fungerat.

Skolverkets pm Särskilt stöd i grundskolan visar att antalet åtgärdsprogram minskar från årskurs sex till sju. Men efter ett tag så ökar antalet åtgärdsprogram igen. Förklaringen som Skolverket ger är att information om eleverna försvinner vid övergången.
– Jo, jag kan tänka mig att den risken finns,säger Marie Grid Pettersson. Därför är det värdefullt att träffa tidigare lärare, eleverna och deras föräldrar. Att man verkligen kommer åt det som jag kallar för finlir.

Alla artiklar i temat Ny i klassen (9)

ur Lärarförbundets Magasin