Läs senare

Olikhet är en styrka i glesbygdsskolan

FORSKNINGSkolor i glesbygd brottas med hot om nedläggning och har långt till närmaste specialpedagog. Ändå lyckas lärarna skapa ett inkluderande klassrumsklimat som ger utrymme för elevernas olikheter.

17 Mar 2017

 

Bild: Joanna Hellgren

Glesbygdsskolan. liten, ständigt nedläggningshotad med få lärare och små, åldersblandade klasser. Specialpedagogen, liksom rektorn, sitter i regel i kommunens centrum, långt bort från skolan.
Vad innebär de här speciella förutsättningarna för lärarna att klara av det specialpedagogiska uppdraget? Hur kan de skapa goda lärandevillkor för elever med svårigheter? Vilka möjligheter och vilka begränsningar möter de?

I sitt avhandlingsarbete har Gerd Pettersson studerat 58 glesbygdsskolor. Resultaten beskriver en komplex och motstridig verklighet.
– Å ena sidan utsätts de för ett ständigt yttre tryck, å andra sidan visar lärarna en påtaglig inre kraft. Trots svåra förhållanden och sårbara omständigheter har de förmågan att inkludera den specialpedagogiska verksamheten i den övriga skolverksamheten, säger Gerd Pettersson och fortsätter:
– Resultaten är på ett sätt överraskande eftersom inkludering inte bara betyder att alla elever fysiskt finns i samma klassrum, utan att pedagogerna medvetet utformar anpassningsbara lärandemiljöer för alla elevers behov, säger hon.

Gerd Pettersson. Foto: Mattias Petterson

Gerd Pettersson ser elevens behov och lärmiljöns utveckling som två delar som interagerar med varand­ra för att stödja elevens utveckling och lärande. Och i någon mån har glesbygdsskolan förutsättningar att arbeta så. Eleverna är få och klasserna ofta årskursblandade. Miljön är lugn och trygg och elever och lärare har möjlighet att bygga goda relationer såväl i som utanför klassrummet.
– I de här skolorna är lärarna vana att se elevernas olikheter. Det handlar dels om elevernas olika kunskapsnivåer men det gäller också socialt. De små blandade klasserna bidrar till att synliggöra alla elever. Och lärarna lyckas skapa ett klimat där eleverna får vara lite olika.
Gerd Pettersson använder begreppet olikhetsnormalitet, ett begrepp som hon tycker speglar lärarnas synsätt på elevernas olikheter.
– Vi ser i regel ganska snävt på normalitet men i glesbygdsskolan så har man ett mer vidgat synsätt på olikheter, där betraktar man det som en tillgång, som en styrka, säger hon.
Det är inte de åldersblandade grupperna som i sig är inkluderande, Gerd Pettersson poängterar att det är lärarnas arbetssätt som skapar den miljön. För det faktum att eleverna är få innebär inte att lärarna har färre utmaningar. Tvärtom är det något större andel elever i behov av extra stöd i glesbygdsskolan än i övriga skolor.

I en liten skola är lärarna dessutom också få, ofta saknas kompetenser och behöriga lärare. Och den specialpedagogiska kompetensutveckling som lärare både efterfrågar och har behov av får de sällan ta del av.
– I stället söker de svar på sina frågor själva. De letar på nätet och håller sig upp-daterade om skolutveckling och forskning på egen hand. Eller så får de det genom det handledande specialpedagogiska samtalet, berättar Gerd Pettersson.

En viktig faktor för att det fungerar så bra är de specialpedagoger som lärarna har tillgång till. De befinner sig i stort sett alltid på distans, i kommunens centrum, ofta långt bort från glesbygdsskolan. Men på olika sätt organiserar skolorna arbetet så att lärarna kan ha regelbundna handledarsamtal med en specialpedagog.

När Gerd Pettersson gjorde sina observationer kunde hon se att dessa samtal fun­gerade kompetensutvecklande för lärarna och stimulerade dem att arbeta både variationsrikt och flexibelt.
– Specialpedagogerna har en mycket god handledarkompetens. De har ett tydligt interaktivt och relationellt synsätt på den specialpedagogiska verksamheten och det utnyttjar både specialpedagoger och lärare fullt ut, berättar Gerd Pettersson.

Det interaktiva, relationella synsättet som Gerd Pettersson pratar om handlar bland annat om att läraren och eleven känner varandra väl. När läraren och specialpedagogen går in i det handledande samtalet står elevbehovet redan ganska klart. Ofta börjar samtalet om eleven och de speciella behoven men samtalet övergår snabbt till att handla om hur man kan förändra och anpassa lärmiljön för att stötta på bästa sätt.
– Det här relationella lärmiljöperspektivet är viktigt för det är förmodligen det synsättet som bidrar till att miljön är inkluderande. Man borrar inte så länge i eleven utan konstaterar snabbt att vi har eleven och vi har de här problemen, hur kan vi göra nu? Hittills har jag gjort si och så, kan jag fortsätta på något annat sätt?
– När man redan känner och förstår eleven behöver man inte lägga så mycket energi på det, säger Gerd Pettersson.

De små blandade klasserna bidrar till att synliggöra alla elever.

Eftersom klassläraren oftast är ensam i klassrummet bedrivs det specialpedagogiska arbetet parallellt med den ordinarie undervisningen, vilket också gör det till en del av en inkluderande lärmiljö.

Det yttre trycket som glesbygdsskolan utsätts för kommer från såväl kommunalt som statligt håll. Det betyder att det är svårt för lärarna att påverka men ändå något de måste förhålla sig till och hantera.

Nedläggningshotet är ett sådant yttre tryck. Med få elever kommer dålig ekonomi som i sin tur riskerar att leda till att skolorna stängs. Brist på specialpedagogisk kompetens-
utveckling, att rektorn och specialpedagogerna inte finns på plats i skolan samt politiska reformer av olika slag utgör också yttre tryck.
– När man tar policybeslut är det lätt att tro att alla skolor har samma förutsättningar men så är det ju inte. Nationella krav kan verkligen försvåra för glesbygdsskolan, säger Gerd Pettersson.
Trots dessa yttre tryck verkar alltså glesbygdsskolan ändå ha förutsättningar att skapa en inkluderande miljö som andra skolor kan dra nytta av. Men Gerd Pettersson betonar återigen att hennes resultat visar att verksamheten är skör och sårbar.
– Lärmiljön är motsägelsefull och man behöver göra fler studier för att få en djupare kunskap om de olika fenomen som existerar i glesbygdsskolans specialpedagogiska verksamhet.
– Jag vågar nog ändå påstå att de här lärmiljöerna verkligen bidrar till en likvärdighet för alla elever. Trots kärva betingelser är den inre kraften hos lärarna att verka för alla elevers utveckling så stark.

Menar du att de här skolorna har något som andra skolor inte har?
– Många skolor kämpar för att nå en inkluderande miljö men få lyckas uppnå det och av det skälet bör resultaten av min studie vara intressanta även för andra som vill skapa inkluderande lärmiljöer.

Gerd Petterssons avhandling heter Inre kraft och yttre tryck. Perspektiv på specialpedagogisk verksamhet i glesbygdsskolor, Umeå universitet, 2017.

ur Lärarförbundets Magasin