Läs senare

”Premiera inte normen”

13 Maj 2016

Jag har arbetat som lärare sedan 2008, främst inom gymnasiet. Sedan 2015 har jag arbetat som specialpedagog och tog min specialpedagogexamen nu i år.
Jag har sedan en tid prenumererat på Specialpedagogik och tycker att tidskriften nästan alltid innehåller mycket intressanta och relevanta ämnen.

I artikeln Specialpedagoger – sådana är ni från nr 1/2016, får man som läsare ta del av den genomsnittliga specialpedagogen. Hon heter Eva, är över 50 år och har föräldrar som båda är födda i Sverige, bland annat.

Jag å andra sidan är motsatsen till den genomsnittliga specialpedagogen enligt artikeln, och tyckte därför det var extra roligt att läsa att de intervjuade Evorna tycker att ”bristen på mångfald kan vara ett problem” och att ”vi representerar inte alls de elever vi har i skolan. Vi behöver en större bredd”.

Men sedan uppstod en stor irritation hos mig vid vidare läsning, vilket är huvudanledningen till varför jag väljer att höra av mig till er. Längst ner uppmanas läsare som uppfyller alla kriterier för att vara en genomsnittlig speciallärare eller specialpedagog att skicka resultatet i tabellen – då väntar nämligen ett fint pris till ”dig som är allra vanligast”.

Jag förmodar att denna uppmaning är menad som välvillig – men jag undrar om författaren till denna uppmaning tänkte ett steg längre. Det vill säga: att vi läsare/specialpedagoger/speciallärare som inte är genomsnittliga och vanliga per definition är ovanliga och udda, i negativ bemärkelse. Att vi därför inte förtjänar ett ”fint pris”. Här ska i stället normen få fördelar. Detta går helt emot vad specialpedagogik står för, vill jag påstå. Jag råkar vara en av dem som anser att skolans viktigaste uppdrag är att ”bidra till en likvärdig och jämlikt samhälle”.

Jag kräver inte något pris för oss specialpedagoger eller speciallärare som är ”ovanliga”, utan snarare en artikel som problematiserar detta och lyfter det som båda Evorna i artikeln säger – att olikheter och mångfald berikar den svenska skolan. Och att en tidskrift som Specialpedagogik inte ska premiera dem som redan tillhör normen men gärna skriva om detta utifrån ett samhällskritiskt perspektiv.

Marcela Wallgren, en ogenomsnittlig specialpedagog

Svar från Per Hagström, reporter:

”Priset var inte tänkt som en värdering”

Tävlingen om den mest genomsnittliga specialpedagogen var tänkt som ett humoristiskt bihang till artikeln som redogör för statistik om gruppen specialpedagoger. Det märkliga med ett genomsnitt är ju att det är få som verkligen är helt genomsnittliga och vi tyckte det var kul att ta reda på om det fanns någon. Priset var inte tänkt som en värdering om att det är önskvärt att vara genomsnittlig, även om jag kan förstå att det kan tolkas så, utan det var ett sätt att locka läsare att delta.

Du efterlyser en artikel som problematiserar bristen på mångfald bland specialpedagoger men jag menar att det är just vad min artikel med Evorna gör. Skälet till att Evorna uttalar sig om problemen med en homogen yrkeskår är ju att jag har ställt frågor till dem om detta och sedan gjort värderingen att detta är viktigt och ska vara med i artikeln. Självklart kan vi även skriva mer i ämnet.

ur Lärarförbundets Magasin