Läs senare

Priset för en skola för alla

14 Sep 2015


”Vi ska inkludera alla men utan några resurser. I klassen är det nu 22 barn. 6 barn med utredningar och 2 som ska påbörjas (språkstörningar i olika nivåer, låg impulskontroll, dyslexi och långsam inlärning). Alla mål ska nås och alla ska ha sitt individuella stöd på endast helklasslektioner”.

Jag läser boken 101 berättelser om en skola som inte är för alla. Läser om föräldrar som slåss som djur för att deras barn ska få det stöd de har rätt till. Läser om barn med ast som uppmanas att skärpa sig, bjuda till, jobba lite hårdare. Om lärare och specialpedagoger som ger allt de kan och lite mer men ändå inte räcker till.

Jag läser statistik från Skolinspektionen. Förra året anmäldes drygt 900 skolor för att en elev inte fått det stöd hen behövde. Över hälften av anmälningarna ledde till kritik.

Jag förstår att det inte är enkelt. Att alla barn är olika och har olika slags behov. Att det som fungerar bra för någon kan vara sämre för en annan. Jag förstår också att det kan finnas hundra olika förklaringar till att en elev har det svårt i skolan.

Men ingen av de hundra gångerna får förklaringen vara pengar. Det bara måste finnas resurser till specialpedagogiskt stöd. Om vi verkligen menar allvar med att skolan ska vara till för alla då får det inte vara en fråga om kronor och ören. Då får det inte spela någon roll i vilken kommun en elev bor eller hur väl­utbildade elevens föräldrar är.

Du som läser Specialpedagogik har säkert mängder av tankar om hur det ser ut i dag och vad som skulle kunna göras annorlunda. Från detta nummer är jag ny chefredaktör för tidningen. Hör gärna av dig till mig!
 

ur Lärarförbundets Magasin