Ingår i temat
Bedömning för alla
Läs senare

Pys lagom!

Bedömning för allaSkolan får plocka bort delar av ett kunskapskrav för att kunna ge elever med funktionsnedsättning betyg. Men pyser lärare för mycket eller för lite? Och framför allt – pyser de rätt?

22 Okt 2015

Bild: Helena Davidsson Neppelberg.
Begränsad kunskap och förutfattade meningar. Det var Katarina Svanbergs bild av vad lärare på högstadiet visste om undantagsbestämmelsen när hon för dryga två år sedan skrev uppsats på speciallärarutbildningen i Malmö.
– Undantagsbestämmelsen var inte på agendan vare sig när vi var verksamma i grundskolan eller gick speciallärarutbildningen, säger Katarina Svanberg som i dag är speciallärare på Skolan på Ön i Limhamn i Malmö.

Till stor del bekräftades hennes föraningar. Lärarna, specialpedagogerna och speciallärarna i undersökningen hon gjorde tillsammans med kurskamraten Jeanette Lindell, kände förvisso till undantagsbestämmelsen. Men de trodde att den var svår att använda. De trodde att pysparagrafen, som den ofta kallas, innebar mycket dokumentation och att eleverna behövde ha diagnos. Och att den främst gällde elever med dyslexi som inte nådde kunskapskraven i svenska. 20 procent av de 35 som svarade på studenternas enkät sa att de använt undantagsbestämmelsen de senaste fem åren.

– Lägger man samman bilden så är de flesta mycket osäkra på det mesta som gäller undantagsbestämmelsen, även de som har fått utbildning om den. En del kanske vänder sig till specialpedagogen eller specialläraren, men det beror på hur kunnig den personen är, säger Katarina Svanberg.

Osäkerheten bland lärarna riskerar att leda till att eleverna får lägre betyg än vad de i annat fall kunnat få, tror hon. Det påverkar elevens livschanser på sikt.

 

Det är svårt att hitta forskning om bedömning och funktionsnedsättning. Betygsforskare hänvisar till specialpedagogikforskare och forskare i specialpedagogik bollar till-baka till kollegorna inom betygsgebitet. Men bland studentuppsatser finns det en del att läsa om kunskapen om och inställningen till pysparagrafen. De flesta landar nära Katarina Svanbergs resultat – ”det är svårt”, ”vi vet inte hur vi ska göra och vi gör väldigt olika”.

Enligt pysparagrafen får lärare som sätter betyg göra undantag för enstaka punkter i ett kunskapskrav om eleven inte kan uppnå det för att hen har en varaktig funktionsnedsättning. Lärarna i uppsatserna är osäkra på vad som menas med ett ”enstaka krav” och vad som anses vara en ”varaktig” funktionsnedsättning.

En del lärare plockar bort moment redan tidigt under terminen, trots att undantagsbestämmelsen ska användas först i betygs-sättningen. Risken är förstås att eleven inte får göra alla moment på grund av att skolan inte anpassar undervisningen och bedömningen.

Frågan om vad som är rättvist återkommer också i uppsatserna. Varför ska en elev med funktionsnedsättning få högre betyg med undantagsparagrafen? Ofta säger lärarna så när de inte är säkra på hur elevens funktionsnedsättning påverkar hur hen visar kunskap. Andra tycker att det är rättvist att kunna sätta ett högre betyg, eftersom det motsatta vore orättvist.

Pysparagrafen har funnits sedan år 2000. Men de senaste åren har den hamnat allt-mer i strålkastarljuset, anser Lennart Rådbrink och Wern Palmius, båda rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten, spsm. Det beror på att kunskapskraven i kursplanerna har många delar, eleven ska visa många olika förmågor för att få betyg. En del elever med funktionsnedsättning kan ha svårt att visa alla förmågor som krävs. De blir beroende av undantagsbestämmelsen eftersom en stark förmåga inte kan kompensera en svagare inom samma område, som i det förra betygssystemet.

– Med nya läroplanen och kunskapskraven är det ännu tydligare att det är svårt att få igenom alla elever. Det får lärarna att tänka på vad de kan ta bort och att leta fel i stället för kompetenser i sin bedömningsprocess, säger Lennart Rådbrink.

Kollegan Wern Palmius tycker att det finns utrymme för tolkning i kunskapskraven. De är inte så exakta som de ibland framställs. Och framför allt når eleverna kunskap på olika sätt. Så när lärare ringer och undrar vad de kan ”pysa” för att ge eleven med funktionsnedsättning betyg bollar kollegorna på spsm tillbaka frågan: Hur har du anpassat undervisningen? Har ni hittat sätt att bedöma eleven som motverkar elevens funktionsnedsättning?

– Innan du ens tänker pys så ska du anpassa undervisningen och bedömningssätten, brukar vi säga. Och då är det sällan man behöver använda undantagsbestämmelsen. Man måste börja i planeringen av undervisningen, i undervisningen och vid provtillfällena. Först då ser man om undantagsbestämmelsen behövs, säger Wern Palmius.

 

Skolan ska förebygga så att elever inte halkar efter för att de har en funktionsnedsättning. Skollagen skärptes så sent som 2014 och här står nu att stödet till eleverna så långt det är möjligt ska motverka konsekvenserna av elevens funktionsnedsättning. Rätten till stöd och anpassning gäller inte bara undervisningen utan också bedömningssituationerna, påpekar rådgivarna på spsm. Läraren ska hitta metoder och tillfällen som gör det möjligt för eleverna att visa vad de kan.

Rådgivarna kan inte säga hur vanligt det är att undantagsbestämmelsen används. Men de är tämligen säkra på att den används på väldigt skilda sätt. Lärare med elever med samma förutsättningar pyser på en skola men inte på en annan.

– Det är en spegling av vad skolan lyckas med. Åtgärdsprogrammet bör visa att man gjort allt man kan fram till betygsättningen. Anpassning i undervisningen har slagit igenom – men inte anpassning i bedömnings-situationen, säger Wern Palmius.

 

Sedan finns det förstås krav som är uppenbara från början att eleven inte kommer att nå – en rörelsenedsättning som gör det omöjligt att simma till exempel. Då gör läraren tidigt upp med eleven om att eleven kommer att få betyg i idrott och hälsa trots att hen inte kan lära sig simma.

Undantagsbestämmelsen är tänkt att användas i alla betygssteg. Men i praktiken är det sällan så.

– Jag tror att man är nöjd om man har lotsat eleven till E. Är eleven högpresterande och ligger mellan B och A tror jag inte man tänker att det här är en konsekvens av elevens funktionsnedsättning, säger Lennart Rådbrink.

Det här är pys-paragrafen

√ Lärare får göra undantag från enstaka delar i ett kunskapskrav om det finns särskilda skäl för det. Det kan vara en funktionsnedsättning eller personliga förhållanden som är varaktiga. Undantagsbestämmelsen ska inte användas i stället för anpassad undervisning eller särskilt stöd.

√ Läraren bestämmer när undantagsbestämmelsen ska användas. Läraren bör samråda med rektor. Skolan kan inte kräva att eleven har en diagnos. Eleven ska känna till undantaget men det står inte i betyget.

√ Exakt vad som är enstaka delar av ett krav går inte att säga. Det handlar om en liten del av ett ämne. Några exempel finns på Skolverkets hemsida. Eleven kan undantas från samma del av ett kunskapskrav i flera betygssteg och i flera ämnen.

√ Bestämmelsen gäller i grundskolan, gymnasieskolan och i vuxenutbildning. I särskolan gäller den andra funktionsnedsättningar än utvecklingsstörning.

ur Lärarförbundets Magasin