Ingår i temat
Vem platsar i teamet?
Läs senare

Risk för krock i elevhälsan?

SAMARBETENyligen blev specialpedagogen Stefan Österberg och arbetsterapeuten Agneta Jansson kollegor. Under tre år testar Åtvidabergs kommun en ny profession i elevhälsoteamen.

Gemensam planering. Stefan Österberg och Agneta Jansson hoppas kunna ha regelbundna möten med lärarna. Foto: Staffan Gustavsson

Jätteprojektet Samma koll drog i gång på allvar i Åtvidaberg och Kinda i våras. Målet är att minska risken för utanförskap genom att se till att så många som möjligt klarar skolan. En åtgärd är att elevhälsan förstärks med en arbetsterapeut i varje kommun.

Två av de nyblivna kollegorna är specialpedagogen Stefan Österberg och arbetsterapeuten Agneta Jansson. Båda är stationerade på Alléskolan, det enda kommunala högstadiet i Åtvidaberg. Hittills har de inte hunnit så långt i sitt samarbete, men de har pratat ihop sig om hur det ska gå till.
– Det första steget är att hitta en struktur där vi två träffas veckovis, och även har
gemensamma, regelbundna möten med arbetslag och enskilda klasslärare. På så vis säkerställer vi att vi får nya uppdrag och ärenden att jobba med, säger Stefan
Österberg.

Han har varit delaktig i planeringen av Samma koll men säger att han från början inte hade någon klar bild av vad en arbetsterapeut skulle uträtta i skolan.
– Jag förknippade främst den här yrkesgruppen med habiliteringen och sjukvården, och att de jobbar med fysiska anpassningar för den som till exempel sitter i rullstol eller är synskadad.

Skapar relationer. Specialpedagogen Stefan Österberg rör sig mycket i korridorerna för att lära känna eleverna. Foto: Staffan Gustavsson

Men en kompis breddade bilden.
– Han är arbetsterapeut på ett företag som jobbar tätt med Ikea och har berättat hur de får vardagen att fungera bättre för personer med till exempel npf. De här ”osynliga” funktionsvariationerna ser jag som allra svårast att förstå och handskas med för skolan. Där finns det generellt en lägre kunskap, det visar både forskningen och min egen erfarenhet. Här tror jag att arbetsterapeuter har mycket att dela med sig av till lärare, elevhälsa och annan personal.

Kan inte du redan det?
– Jo. Men jag tycker att även vi specialpedagoger ska ifrågasättas. Kan vi tänka och göra på ett annat sätt? Man får lägga undan prestige-, professions- och revirtänkande. Det får inte bli ett hinder. Vi är alla här för elevernas skull.

Hur skiljer sig specialpedagogens och arbetsterapeutens perspektiv?
– Jag tänker att en arbetsterapeut tittar mer på funktionen här och nu. Eleven ska klara av att genomföra den här skoldagen. Som specialpedagog tänker jag nog mer på skolan som verksamhet med betyg och bedömning, vilka kunskapskrav och mål som ska uppfyllas. Och det måste en arbetsterapeut i skolan också sätta sig in i, annars kan det säkert bli krockar.

Finns det något positivt med ”utifrån”-blicken?
– Ja. Argument som rör skolprestationer kan vara svåra att ta till sig. När vi från
skolans håll till exempel lyfter vikten av att sova ordentligt så blir budskapet: ”Gå och lägg dig annars orkar du inte skriva godkänt på provet.” Arbetsterapeuten har en annan infallsvinkel och talar kanske mer om funktion kopplat till sömn. Man tränar just den delen tills den funkar.

Kan era synsätt kollidera på något område?
– Hypotetiskt kan svaret vara ja. Det vore konstigt annars. Men två specialpedagoger skulle också kunna ha olika syn på vad som är bästa lösningen i en viss situation. Vi är inte någon strikt homogen yrkesgrupp. Dessutom kommer ju även vi snett uppifrån som säger åt lärarna vad de ska göra.
– När det gäller Agneta och mig så är svaret nej. I alla fall inte så att det uppstår en konflikt. Möjligen kan vi ha olika perspektiv, men då tror jag att vi kan diskutera oss fram till vad som är viktigast just nu. Jag välkomnar den diskussionen.

 Två specialpedagoger skulle också kunna ha olika syn på vad som är bästa lösningen.

Arbetsterapeuten Agneta Jansson började sitt yrkesliv som frisör, och skolade om sig efter 25 år på grund av förslitningsskador. Hon har alltid drömt om att jobba med barn och unga, och har tidigare varit anställd på bland annat BUP. Hon räknar med att det blir en utmaning att etablera sig i skolan, där många kanske inte vet vad en arbetsterapeut gör. Inom hälso- och sjukvården tycker hon att man hittat modeller för samverkan mellan olika yrkesgrupper när det gäller att arbeta kring enskilda individer och en vana vid att olika medarbetare tillför olika kompetens.
– I skolan har jag fått uppfattningen att lärarna arbetar ensamma och ska klara av undervisningen i klassrummet på egen hand, vilket kan göra att det kan finnas en ovana att ta hjälp av utomstående.

Drömjobb. Arbetsterapeuten Agneta Jansson vill jobba med ungdomar och trivs i skolmiljön. Foto: Staffan Gustavsson

Ett annat område som skiljer sig är dokumentationen.
– I skolan finns det olika journalföringssystem utifrån vilken yrkesroll du har. Det innebär att man inte kan dela information om elever på samma sätt mellan olika yrkesgrupper. Mycket blir i stället muntligt och kan lätt falla bort. Jag kommer att föra journal i samma system som skolsköterskan eftersom vi lyder under hälso- och sjukvårdslagen.

Du har tre år på dig att ”fasas in” i elevhälsan. Känner du att du har mycket att bevisa?
– Ja, men det är ganska gott om tid ännu. Studier visar att det tar 5–8 år för en ny profession att etableras i en verksamhet. När det här projektet slutar om två och ett halvt år hoppas jag att alla inblandade vet vad en arbetsterapeut kan göra i skolan, till exempel att öka kunskapen om vilka konsekvenser en funktionsnedsättning kan få
för lärandet. Vi kommer att bli starka tillsammans.

Arbetsterapeut

Utbildning: 3-årig högskoleutbildning.
Legitimation: Söks hos Socialstyrelsen.
Jobbar: En majoritet är anställda inom hälso- och sjukvården. Enligt fackförbundet Arbetsterapeuterna jobbar 2 procent av de yrkesverksamma medlemmarna med undervisning/pedagogiskt arbete.

Alla artiklar i temat Vem platsar i teamet? (7)

ur Lärarförbundets Magasin