Läs senare

Skolan och vården missar flickor med ADHD

ForskningBarnsjukvården och barnpsykiatrin missar ofta flickor med autism och ADHD, eller så får de fel diagnos. Det innebär att flickor inte får någon förklaring till sina svårigheter, inte tillgång till medicin, inte rätt pedagogiska insatser eller annat stöd.

07 Dec 2010
Skolan och vården missar flickor med ADHD

I en avhandling vid Sahlgrenska akademin visar barnpsykiatrikern och överläkaren Svenny Kopp att flickor får sin diagnos många år senare än pojkar. Medan ADHD hos flickor i genomsnitt upptäcks när de är 13 år så upptäcks ADHD hos pojkar när de är fem till tio år. Orsaken till att det blivit så här är att forskning inom autism och ADHD varit inriktad på pojkar. Redan på 1980-talet gjorde Svenny Kopp en mindre fallstudie som visade att flickor med kamratproblem och sociala samspelssvårigheter hade autism utan att få korrekt diagnos.

Svenny Kopps avhandling handlar om 100 flickor mellan tre och arton år som före vuxen ålder undersökts av ett multiprofessionellt team med barnpsykiatriker på grund av att de har haft inlärningssvårigheter, svårigheter med social interaktion, uppmärksamhetsproblem, eller haft svårt med koncentrationsförmågan i eller utanför skolan. Föräldrar har oftast tidigt varit bekymrade över flickornas beteende och hälften sökte hjälp innan deras dotter fyllt fyra år. Trots det fick bara åtta av de hundra flickorna rätt diagnos ställd, nittiotvå procent av flickorna var odiagnostiserade.

Många av flickorna i studien har blivit mobbade, inte klarat målen i skolan och omkring hälften av flickorna uppvisade läs- och skrivsvårigheter.

– Vissa har haft mycket svårt att knäcka läskoden. De har då fått hjälp med till exempel de fonologiska svårigheterna men grundproblemet autism eller ADHD har inte uppmärksammats. Därför har inte heller adekvata insatser satts in, berättar Svenny Kopp.

När flickorna i studien senare undersökts mer noggrant visade det sig att nästan hälften av dem hade autism eller andra autismspektrumstörningar och att lika många hade ADHD som huvuddiagnos.

Istället för rätt diagnos fick föräldrarna förklaringen att flickornas svårigheter berodde på ångest och depression, på familjerelationsproblem eller ospecifika anpassningsproblem. Ofta ställdes ingen diagnos alls, trots att flickorna var svårt funktionshindrade i bland annat skolan och bland kamrater.

Avhandlingen har utarbetat en utökad screeningtest för att tidigt identifiera flickor med autism, något som nuvarande test är dåliga på.

– Man måste ändra frågorna när man undersöker flickor, eftersom frågorna är anpassade för pojkar, menar Svenny Kopp.

Vad är då orsaken till att flickor inte uppmärksammas. En förklaring är att forskningen varit inriktad på pojkar och att det därför är pojkars beteenden som uppmärksammas. Grundsymptomen vid ADHD och autism är desamma för flickor och pojkar men flickor uppvisar ett delvis annat beteende. Det handlar om flickor som inte har några jämnåriga bästisar, har svårt att hantera krav, som om de leker gör det med mycket yngre eller äldre barn. Ett sådant beteende kan till och med framhållas som att flickan är mogen för sin ålder och ses inte som en varningssignal.

När man beskriver barn med autismspektrumstörningar – som ofta har något smalt intresse – utgår man ofta från vanliga specialintressen som pojkar brukar ha, som till exempel kan handla om bilar, tabeller, tåg och flygplan, historia datorer eller dinosaurier.

Ofta uppmärksammar man inte att flickor kan ha samma intensiva fixering men då vid djur, kända personer, Manga, kläder eller andra ”flickintressen”.

– Deras specialintressen har samma funktion som pojkarnas. Det här är flickor som bara samlar My Little Pony. De skiljer ut sig mot andra flickor som samlar några My Little Pony, men som även har massor av andra intressen, framhåller Svenny Kopp.

Man har vid diagnostisering utgått från att även flickor med Aspergers syndrom ska ha ”pojkintressen”. Om de inte varit väldigt intresserade av tåg eller dinosaurier så handlar det inte om Aspergers.

– Jag har bara haft några få flickor som intresserat sig för dinosaurier, och jag har inte träffat någon som har haft tåg som specialintresse. Ytterligare en anledning till att de inte uppmärksammats är att flickor leker på ett annat sätt än pojkar, som ofta leker i grupp.

Den här typen av svårigheter visar sig extra tydligt i grupplekar. Flickor leker oftare två och två eller bara tre flickor i en liten grupp. På så sätt märks inte flickornas sociala svårigheter och svårigheter med kommunikation lika mycket.

Däremot har hon i sin studie inte funnit några belägg för att flickor med ADHD inte uppmärksammas för att de skulle vara hypoaktiva istället för hyperaktiva. Deras hyperaktivitet uttrycks bara på ett annat sätt. Pojkar med dessa problem springer ofta runt i klassrummet, hoppar, studsar, hörs och tar plats. Hyperaktiviteten hos fickor med ADHD kan ta sig andra uttryck. Som att gärna pilla med saker och håret, dra i trådar, pilla med saker vid skolbänken och liknande. Det stör inte omgivningen på samma sätt

Flickor är dessutom duktigare på att skärpa sig under dagen, det finns ett större socialt tryck på dem. Men det tar de ofta igen när de kommer hem.

– Det finns ingen skillnad i hur föräldrar till pojkar, respektive flickor, beskriver sina barn i detta avseende, däremot hur lärare beskriver barnen, säger Svenny Kopp.

Hon menar att det är orättvist, men att det finns en förklaring till att också skolan i första hand uppmärksammar pojkar med ADHD och autismspektrumstörningar. Pojkar stör på ett annat sätt lektionerna med sin typ av utagerande beteende. Men resultatet blir att flickorna med samma problematik inte uppmärksammas, får stå tillbaka och inte får adekvat hjälp i skolan. Många flickor med den här typen av problem kommer inte ens till skolan när de når tonåren.

Svenny Kopps avhandling heter: Girls with social and/or attention impairments.

ur Lärarförbundets Magasin