Läs senare

”Skollagen ger lärare frikort på dåliga metoder”

PorträttNär Bo Hejlskov Elvén kommer som konsult till en skola kräver han fullt mandat för förändringar. Samma makt vill han att specialpedagoger ska ha.

31 Jan 2016
”Skollagen ger lärare frikort på dåliga metoder”
Foto: Ulrica Zwenger

Konflikten har redan gått alldeles för långt. Kevin, som har svårt att härbärgera sin ilska, har kommit i bråk med bänk-grannen. Efter att lappat till klasskompisen börjar han att kasta saker omkring sig i klassrummet. Det är inte första gången. Nu kommer läraren emot honom, högröd i ansiktet, och griper tag i hans arm.
Detta är ett typiskt läge när skolan skulle kunna kalla på psykologen Bo Hejlskov Elvén. På senare år har han seglat upp som något av en guru inom skol- och omsorgsvärlden med sin lågaffektiva pedagogik för att bemöta ”besvärliga” människor. Han har skrivit flera böcker, bland andra Beteende-problem i skolan, och hans föreläsningar är uppbokade ett år framåt.

Utgångspunkten för metoden är lika medmänsklig som utmanande i ett skolsystem skapat för ”normala” barn, därtill marinerat i idéer om moralisk fostran.

– Jag har arbetat med våld i 15 år. På ett sätt är det enkelt; våld är en sådan tydlig mätare på ett misslyckande. På samma sätt blir det uppenbart när man hittar rätt metod för att förebygga det.Foto: Ulrica ZwengerDe som en gång hört eller talat med Bo Hejlskov Elvén vet hur roligt det kan vara. Han är rapp, och har lätt till skratt. Ofta talar han i det som vi journalister lystet kallar ”rubriker” – alltså formuleringar med drastiska budskap, gärna med en provokativ udd. Som när han kallar skolan en ”hierarkisk skendemokrati med ett ledarskap byggt på tillrättavisningar”. Eller när han med ett litet leende framhåller att ”lärare inte är tränade i reflektion”. Eller frankt påstår att skolan faktiskt får betalt för att barn inte ska slåss.

– Många lärare blir provocerade när jag säger att skolans misslyckanden kring barn med särskilda behov beror på inkompetens. Men sedan lärarlegitimationen infördes kan ingen pedagog längre ursäkta sig med att hen saknar kompetens för att bemöta barn med särskilda behov, eller – vilket tyvärr är väldigt vanligt – skylla problemen på elever. Att prioritera, planera och leda är en del av lärarjobbet.

Under flera år har skollagen dessvärre givit pedagoger vad Bo Hejlskov Elvén kallar ”frikort på dåliga metoder”. Skollagens femte kapitel handlar om trygghet och studiero. Här finns bland annat bestämmelser om ordningsregler och disciplinära åtgärder som utvisning, kvarsittning och avstängning.

– Andemeningen i kapitlet är ju att det ibland är barnen det är fel på. Även om Björklund inte sitter kvar på sin post svävar hans ande ännu över skolan. Det kapitlet måste bort!

Den lågaffektiva pedagogik Bo Hejlskov Elvén själv har utvecklat härrör från flera kunskapsfält: neuropsykologi, stressforskning och affektteori. Själva grundantagandet är hämtat från den amerikanske psykologen Ross W Greene: Barn som kan uppföra sig gör det. De barn som av olika skäl inte klarar det, måste få hjälp att hantera svåra situationer med bevarad värdighet och självkontroll.

Metodiskt bygger han sedan upp en modell med konkreta förebyggande åtgärder som, utöver individuella handlingsplaner för elever, poängterar en kontinuerlig och självrannsakande utvärdering bland personalen. Ytterligare ett grundantagande – att affekt smittar – leder vidare till olika strategier enligt en affektutbrottsmodell, som exempelvis avledningar, ett lugnande kroppsspråk och fysiskt avstånd i kaoslägen.

Just fasthållningar är något av en käpphäst för Bo Hejlskov Elvén. En vuxen som håller fast ett barn har ”slagit i metodtaket”, och förpassat både sig själv och barnet till ett tillstånd av maktlöshet. Därur föds inget fruktbart.

– För att hitta lösningar måste pedagoger erkänna sin maktlöshet, och att de saknar bra metoder för att hantera den.

I riktigt akuta lägen, där någon riskerar att komma till skada, förespråkar han i stället så kallad medrörelse. Det innebär att pedagogen följer med i elevens aggressiva rörelser och avleder dem i max tio sekunder, släpper, och följer med igen. Allt enligt grundtesen om affektsmitta. Motstånd smittar, ”medstånd” föder kraft hos eleven att själv ta sig ur situationen och återfå sin självkontroll.

När Bo Hejlskov Elvén kallas in som konsult har oftast det problem som skolpersonalen upplever vuxit till en pågående konflikt. Det första han gör är att titta på yttre faktorer. Kan de problemskapande beteendena rent av byggas bort?

Så tar han exemplet när han kom till en skola där elevernas springande i den långa, breda korridoren skapade både stök och konflikter med ditkallade rastvakter. Enligt rektorn hade problemet i princip funnits sedan skolan byggdes 1967. Nu fick det en snabb lösning: mellanväggar uppfördes i korridoren så att det bildades mindre ”rum” och därmed dämpades elevernas naturliga impuls att springa långt och fort.

– Ombyggnation är mycket billigare än en icke-fungerande skola. Det kan både göra undervisningen effektivare och faktiskt minska behovet av elevassistenter.

I en annan skola låstes dörrarna varje rast för att hindra eleverna att springa in. Resultatet blev ständiga konflikter i de köer som bildades efter rasternas slut. Bo Hejlskov Elvén kallades in, och gav det självklara rådet:

– Jamen, öppna dörrarna!

Till en början kunde hans lösningar stöta på patrull hos skolledningen. I dag åtar han sig inga uppdrag där han inte åtnjuter ledningsmandat.

– Tyvärr saknar ofta skolledningen insikt i vilken kompetens som redan finns i huset. Specialpedagoger får inget mandat, inte ens över andra pedagoger. I stället beordras de att bli ett slags överutbildade assistenter till barn som övriga lärare inte klarar av.

I stället bör specialpedagogernas roll tydligt definieras av skolledningen, menar han. En specialpedagog med makt kan ägna sig åt att handleda andra lärare, liksom att utveckla skolans pedagogik på ett mer över-gripande plan.

Ett tydligare mandat kunde också ge denna personal med spetskompetens en given sittplats i lärarrummet:

– Specialpedagoger är per definition förändringsbenägna. De som har den informella makten i lärarrummet är däremot oftast personer som pläderar för enkla lösningar. Mandat uppifrån skulle göra det lättare för specialpedagogiskt utbildade att inta en position där de blir lyssnade på.

Den bäst fungerande skola han själv besökt har en specialpedagog anställd som rektor.

– Jag hoppas att den nya rektorsutbildningen ska ha mer fokus på specialpedagogik. Det skulle bidra till professionaliseringen av skolan.

Bo Hejlskov Elvén är född 1965 och uppvuxen i danska Silkeborg, som mellanbarn i syskonskaran med tre barn och i en släkt av ”småföretagande arbetarklass”.

Familjen hade ofta extra människor boende hemma hos sig; hemlösa eller folk med missbruksproblem som hans mamma eller pappa kommit i kontakt med.

– Jämlikhet var något fullkomligt grundläggande i vår familj. Det tog jag med mig när jag senare fick jobb inom omsorgen, och det ger fortfarande mening åt det jag gör i dag.

Efter flytt till Sverige och några år på fabriksgolv utbildade han sig till psykolog och hamnade snart, via skola och bup, inom omsorgen. På ett rent personligt plan har han också fått stifta bekantskap med psykiatrin genom den i dag vuxna dottern Sophie Abild.

Tillsammans har de gjort den nyutkomna metodboken Beteendeproblem i psykiatrisk vård. Bo står för teorin, Sophie bidrar med exempel hon själv bevittnat eller upplevt inom psykiatrin.

– Som pappa till en vuxen patient får man ju inte veta så mycket, på grund av sekretessen. De få gånger hon var inlagd kunde hon säga: ”Det var lite bråkigt i dag, jag mår inte så bra.” När hon väl berättade var det tungt att ta del av.

I dag ägnar Bo Hejlskov Elvén psykiatrin uppåt 80 procent av sin arbetstid:

– Psykiatrin har knappt förändrats sedan 1700-talet, då bältet kom – ja, det ska vara att man numera även har tillgång till lugnande sprutor. Samtidigt har omsorgen sedan 1970-talet genomgått en jätteförändring i metod och pedagogik. Inom psykiatrin finns alltså mycket att göra.

Just nu riktar Bo Hejlskov Elvén också nyfiket blicken mot primär- och specialistvården i en forskningsartikel som han skriver tillsammans med sjuksköterskan Andrea Page. Målet är att finna metoder för att exempelvis förebygga fasthållning när en tvååring ska få en spruta i ryggen.

– Det är så enkelt att hänvisa till att en sådan situation kan bli farlig utan fasthållning, men nog borde det finnas ett annat sätt? Sådana etiska och praktiska frågor tycker jag är jättespännande.

Foto: Ulrica ZwengerNamn: Bo Hejlskov Elvén.
Gör: Leg psykolog.
Aktuell: Med boken Barn som bråkar. Att hantera känslostarka barn i vardagen (Natur & Kultur, 2015).
Familj: Fru, som är barnmorska, samt, efter ihopgifte, sex vuxna barn.
Bor: I Lomma, Skåne.
Bakgrund: Psykologexamen i neuropsykologi 1999. Har arbetat vid bup i Lund, som skolpsykolog (i Danmark) samt i egen firma som handledare, konsult, föreläsare och författare (i Sverige och Danmark). Ledamot i Etikrådet, Sveriges Psykologförbund.
Böcker i urval: Beteendeproblem i skolan (Natur & Kultur, 2014), Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder (Studentlitteratur, 2009).
Samlar på: Hattar. ”Jag har ett 50-tal hemma, och använder 30 av dem regelbundet. Bäst gillar jag formella hattar, som plommonstop och pork pie.”

ur Lärarförbundets Magasin