Läs senare

Tack ska du ha, fröken!

02 Sep 2016

Foto: Bibbie FrimanJag märkte aldrig när hon kom. Plötsligt stod hon bara där. Alldeles tyst och kikade på mig över kanten på sina glas-ögon. Mössan var neddragen i pannan. Halsduken bar tydliga spår av att hon torkat av näsan på den.
Det var min första tjänst som lågstadielärare. Jag hade fått ta över en årskurs 2 och kände mig inte särskilt lyckad. Varje arbetsdag var ett trial and error-projekt.

Jag testade lektioner jag noggrant förberett på eftermiddagar och kvällar. Inte mycket utföll till min belåtenhet. Det gnagde på självbilden att inte genast efter examen vara en fullfjädrad lärare.

Just nu var skoldagen slut för eleverna. Jag hade slagit mig ned vid mitt arbetsbord i klassrummet och börjat rätta dagens skörd av matteböcker.

Jag var trött och modstulen. Hon stod tyst kvar och plirade. Så jag lyfte blicken från böckerna framför mig, suckade och sa lite avmätt:

– Var det något du ville, Susanne?

– Tack ska du ha, fröken, sa hon med sin låga, lite hesa röst, för att du sa till mig i dag att jag räknar så bra. Det ska jag berätta för mamma. Hon tror inte att det går så bra för mig i skolan, förstår du.

Där satt jag stum i min självömkan och fick lära mig av denna lilla tilltufsade tös vad mitt jobb egentligen går ut på.

Hennes ord gick rakt in i hjärtat. Essensen av budskapet har jag burit med mig alla yrkesverksamma år. Det visade betydelsen av att bli bekräftad och uppmuntrad. Hur viktigt det är att få positiv återkoppling för att kunna ta steget in i nästa utvecklingszon.

De barn och ungdomar vi möter i vår profession är, på många plan, utlämnade till oss som ska leda dem fram. De är hänvisade till oss och beroende av vilken metod, vilket material eller arbetssätt vi väljer. Här skiljer sig enskilda lärares fallenhet, synsätt, erfarenhet och kunskap mycket åt. Våra barn och ungdomar är också hänvisade till oss i vilket bemötande de får. Ja, faktiskt vilket humör vi har och om vi har humor. Om vi stödjer, lyfter och uppmuntrar framsteg eller om vi har fokus på det som inte fungerar så bra. Vilken utmaning!

Det är varje lärares ansvar att möta eleven där den befinner sig och därifrån leda den framåt i sin kunskapsutveckling. Fokusera på det som fungerar och hitta framkomliga vägar.

Och om man vrider lite på tankesnurran igen – kanske är det precis tvärtom. Likt den lilla kloka flickan som vände och gick in till sin nya lärare så är barnen och ungdomarna våra stora vägvisare på flera nivåer. De ger oss nycklar till hur vi ska agera som personer, växa och bli goda ledare.

Eva Augustsson

Bakgrund: Specialpedagog och kommunal läs- och skrivutvecklare

Arbetsplats: Specialpedagogiskt Centrum, Falköping

Gör under hösten: ”Firar 40 år som lärare tillsammans med mina fina kollegor från Lärarhögskolan i Jönköping. Vi har hållit kontakten under alla år.”

ur Lärarförbundets Magasin