Ingår i temat
Bygga relationer
Läs senare

Tilliten framför allt

RELATIONERNär kommunikationen brister måste relationen bära. Och det gäller att känna av elevens dagsform. Den erfarenheten har specialläraren Linda Bergström.

05 Dec 2017
Avkoppling. Efter en stunds intensiv läsning kommer ballongerna fram. Fors Tidqvist, Emma Beijbom och Linda Bergström turas om att blåsa in och släppa ut luft. Foto: Carla Karlsson

I hallen möts jag av en lång kille i vit t-shirt som hälsar välkommen med att snudda sin knytnäve mot min knytnäve. Han visar bilder i en röd dagbok. Först pekar han på ett foto av sin pappa och sedan på andra medlemmar i familjen. Han har också bilder på en husbil, en gammal Chevrolet, en kolgrill och mycket annat. Dagboken tillhör Rasmus Johansson, som med stöd av läraren Lotta Ahlqvist berättar lite om varje bild. Efter en stund är han klar med sin bok och går in till lektionen på det individuella programmet.

Här på gymnasiesärskolan på Ållebergsgymnasiet i Falköping finns det flera små undervisningsrum, ett för varje elev. Rummen har lite olika inredning, men skrivbord och stol finns i samtliga. I ett av rummen står en säng med ett lilablommigt täcke.
– Det handlar om anpassningar. Att möta varje elevs behov, säger Lotta Ahlqvist.

Närkontakt. Eva Ekbom berättar för Emelie Åkerstedt om en bok som handlar om att flytta hemifrån. Foto: Carla Karlsson

I ett större grupprum sitter Emma Beijbom och Emelie Åkerstedt på var sin sida av ett stort bord. Mellan eleverna sitter deras speciallärare Linda Bergström. Hon hälsar och använder tecken som stöd.
– I dag ska vi läsa en bok om att flytta hemifrån. Eva och Caroline kommer att hjälpa er, säger Linda Bergström och syftar på elevassistenterna som bland annat använder taktila tecken i elevernas händer.

Dagens bok handlar om Mikael som har blivit erbjuden en lägenhet på ett gruppboende. Om tre månader ska han få flytta in.
– Mikael blir lite orolig men hans mamma säger att det är dags att flytta, läser Linda Bergström och visar bilden på Mikael.

Hon håller boken nära Emelie. Emma tittar också på bilden men en bit ifrån eftersom hon är lite irriterad i dag.

Efter en stunds läsning börjar det lösa sig för Mikael i boken. På en bild kan eleverna se hur han hjälper till att packa flyttbilen. Emelie börjar bli lite trött och Emma har börjat få slem i halsen. Deras lärare tittar på dem och säger:
– Nu är det bara tre sidor kvar.

Linda Bergström, speciallärare. Foto: Carla Karlsson

Boken slutar med att Mikael hälsas välkommen till sitt nya hem. Emelie Åkerstedt viftar med händerna som i en segergest och Linda Bergström jublar med och viftar med händerna hon också.
– Jag tror vi är klara nu. I dag tar vi inga frågor på boken, säger Linda Bergström.

Hon är nöjd med dagens lässtund och betonar att mycket handlar om att vara lyhörd, att kunna avgöra vilken form eleverna är i för dagen och hur svåra utmaningar de mäktar med.
– Vi har varit med om lektioner som bara varat några sekunder, sen har det blivit tvärstopp. Det kan bli så om man presenterat ett innehåll som inte är begripligt eller om man inte anpassar till elevens förutsättningar, just den här dagen och den här stunden. En del av våra elever äter mediciner och har mycket värk. Det kan göra att de är extra trötta ibland, berättar Linda Bergström.

Efter läsningen visar Emelie Åkerstedt att hon vill gunga. Lotta Ahlqvist är med och ger fart på gungan som hänger ner från taket i lektionssalen. Efter att tag stannar hon gungan. Emelie blir irriterad och ger tecken med händerna.
– Bra, du vill ha mer fart.

Lotta Ahlqvist började arbeta här för sex år sedan. När hon utbildade sig till lärare så visste hon att det var ungdomar med funktionsnedsättningar som hon ville undervisa.
– Jag fick den insikten redan när jag jobbade extra på en gruppbostad. Sen har jag också varit elevassistent innan jag utbildade mig till lärare, berättar Lotta Ahlqvist.

Kollegan Linda Bergström har en bakgrund som förskollärare och tillhör den första kull speciallärare som tog examen med inriktning mot utvecklingsstörning. Båda tycker att gymnasiesärskolans nationella och individuella program har utvecklats mycket på senare år. De arbetar mer med lärande och med kunskapsmål, något som också blev tydligt med läroplanen Gysär 13.
– Vårt kunskapsuppdrag fick en tydlig skjuts framåt med de nya styrdokumenten. Nu är vi inne i en fas då eleverna ska bli mer medvetna om vilka mål de ska nå, säger Linda Bergström.

Vi har varit med om lektioner som bara varat några sekunder, sen har det varit tvärstopp.

Varje vecka träffas lärarna i drygt två timmar för att planera och reflektera. Dessutom finns schemalagda träffar varje vecka då elevassistenterna är med.
– När vi tycker att någon situation inte fungerat kan vi resonera kring om några elever satt för nära, om vi behöver teckna mer eller om det behövs mer bildstöd. Man får göra anpassningar och försöka igen, säger Lotta Ahlqvist.

De betonar vikten av att eleverna ska känna tillit och att det sker i goda relationer. Men det är inte enbart beroende av mötena mellan lärare och elev, utan det handlar också om att känna till vad som fungerar bra för varje enskild elev.

När en ny elev ska tas emot besöker personal från Ållebergsgymnasiet elevens skola under ett par veckor.
– Då kan vi lära av deras strategier. Här blir sedan allt skräddarsytt i detalj för varje elev. Det kan handla om sådant som hur man tar sig ut ur klassrummet – ska den eleven gå före alla andra, ska den gå efter?

Viktigt är också att utgå från vad som motiverar eleven, kanske ett specifikt intresse.
– Det kan till exempel vara att se på Youtubeklipp med eleven. Man visar att man är nyfiken på personen och att man vill göra roliga saker ihop, säger Lotta Ahlqvist.

Linda Bergström instämmer i vikten av att bekräfta eleverna. Det gäller också om läraren gör något som inte fungerar.
– Det är inte alltid man förstår exakt vad eleven uttrycker, för kommunikationen kan vara begränsad. Men om man ser att någon blir arg så kan man bekräfta den känslan. ”Jag ser att du är arg men jag vet inte vad som är fel, så nu gör vi något annat.” Då känner eleven att här är någon som är engagerad i mig och kan bli någon för mig. När kommunikationen, förståelsen eller känslorna brister så måste relationen bära, säger Linda Bergström.

Åktur. Läraren Lotta Ahlqvist tecknar till Emelie Åkerstedt som bjuds på en kittlande gungstund. Foto: Carla Karlsson

Hon tar ett exempel med en elev som hon hade jobbat i åtta år med och som var blind. Eleven hade inget tal men ganska hög kognitiv förmåga. Så var det dags att börja i daglig verksamhet. Eleven satt och jobbade med sin dator då en medarbetare från den dagliga verksamheten hälsade på och sa att han kunde sätta sig bredvid.
– Det är inga bekymmer så länge det går bra. Men om programmet hänger sig eller andra problem uppstår så måste det vara med en person intill som har en relation med eleven. Annars kan det braka ihop, säger Linda Bergström.

När eleverna känner tillit och relationen är stark så gynnar det lärandet. Till exempel kan man utmana eleverna mer och ge svårare uppgifter att lösa.

– Det spelar ingen roll hur duktig man är som lärare om man inte har en god relation med eleven, säger Lotta Ahlqvist.

En princip på skolan är att en elev inte ska behöva arbeta med fler än tre vuxna under veckan. En av eleverna går nionde året i grundsärskolan men läser tillsammans med gymnasieeleverna. Den lösningen har ordnats för att elevens assistent skulle kunna följa med eftersom hennes kompetens också är värdefull för en annan elev.

I debatten framförs ibland att eleverna i särskolan inte uppmuntras att söka kontakt med jämnåriga utan att de ”fastnar” med vuxna. Pedagogerna här i Falköping har
som mål att eleverna ska jobba ihop, att de ska bli en grupp. Ett exempel är en elev som gick det individuella programmet men som ändå undervisades tillsammans med eleverna på det nationella programmet för att det där fanns fler kompisar att hänga med på rasterna.
– Flera av våra elever är bra kompisar med varandra. Men visst finns det också utmaningar, till exempel med elever som har stora svårigheter med att kommunicera, säger Lotta Ahlqvist.

I dag är det åtta elever på skolan, hälften så många som för några år sedan. En mindre grupp gör det svårare att hitta elever med liknande förutsättningar och intressen.
– En utmaning är att jobba bort sig själv och ta ett steg tillbaka där det är möjligt.

Om man till exempel arbetar med taluppfattning eller spel med två elever kan man lämna över till dem. Lärandet kanske inte blir som man planerat då, men det kan finnas andra värden i det mötet, säger Lotta Ahlqvist.

Spelglädje. Bubblan är populärt på Ållebergsgymnasiet. Här sitter Matilda Rindberg, Rasmus Johansson och
läraren Lotta Ahlqvist runt spelbordet. Foto: Carla Karlsson

I dag ska hon ha lektion med Jonathan Eriksson och Rasmus Johansson. Eleverna sitter vid bordet med sina assistenter och ser förväntansfulla ut. De vet vad som väntar: kortspelet Bubblan. Det går ut på att först samla på sig ett fyrtal. Den som vinner ska visa det genom att fylla kinderna med luft, likt en bubbla, men ändå fortsätta att spela tills de andra upptäcker vem som vunnit. Spelet tränar bland annat kommunikation och taluppfattning.
– Vi ska spela Bubblan, säger Lotta Ahlqvist och visar upp en knekt som hon sänder vidare.
– Jag tycker inte om knekt, protesterar Jonathan Eriksson men tar emot kortet.

Redan efter några minuter börjar Rasmus Johansson skratta lite diskret. Han har fått fyra sexor som han stolt visar upp.
– Vad samlade du på? undrar Lotta Ahlqvist.
– Nior, svarar Jonathan Eriksson.

Efter en stund har Rasmus Johansson vunnit två gånger. Sen är det dags för Jonatan Eriksson att kamma hem en vinst. Det har blivit helt tyst i rummet när han blåser upp sina kinder. Sedan lägger han ut fyra åttor på bordet och ler.

ur Lärarförbundets Magasin