Läs senare

Värdefulla pusselbitar vid lästräning

"Fonologisk träning ­kombinerat med förståelseträning verkar vara mest effektivt för barn med ­lässvårigheter" säger Stefan Gustafson vid Linköpings universitet som i en studie jämfört tre datoriserade ­träningsprogram: ett fonologiskt ­inriktat, ett förståelseinriktat, samt en kombination av de båda.

16 Feb 2011

Resultaten kommer att publiceras i Journal of Learning Disabilities. Ytterligare en ­artikel från studien som handlar om elevernas självbild kommer att presenteras vid ­British Dyslexia Associations konferens i april.

Elever med läs- och skrivsvårig­heter är ­ingen homogen grupp. Eleverna har varierande ­behov av läspeda­gogik. Den här studiens syfte var dels att ­utvärdera hur effektiva datoriserade tränings­program är generellt, dels se ­vilka ­elever som har nytta respektive mindre ­nytta av två ­datoriserade träningsprogram som ­tränar olika ­förmågor samt en kombination av dessa.

Forskarna pekar på att läsning är en komplex kognitiv process men att svaga läsare i en förenklad modell kan delas in i tre huvudgrupper: personer med avkodningsproblem, personer med förståelseproblem och personer med båda dessa svårigheter.

De framhåller att i specialundervisning så brukar dessa elever blandas samman och ges samma typ av undervisning. I studien poängteras att alla elever som får hjälp för sina läs- och skrivsvårigheter inte har dyslexi. Forskarna ­menar att det genom neuropsykologiska och kognitiva bedömningar går att identi­fiera vilka svårigheter elever med ­läs- och ­skrivsvårigheter har och därmed ­sätta in rätt peda­gogiska åtgärder. Det finns ett starkt stöd inom ­forskningen att pedagogiska ­insatser som ­fokuserar på att utveckla fonologiska färdigheter kan ­förbättra ordavkodning och ­läsförståelse. Men det finns samtidigt en grupp barn som den här ­typen av insatser inte biter på.

Eftersom det funnits ett starkt stöd för att ­fonologiska problem oftast är problemet vid läs- och skrivsvårigheter så har de flesta ­studier fokuserat på fonologiska svårigheter och så kallade bottom-up-strategier. Men de pekar på att det under senare år kommit några ­studier som visar på positiva resultat vid alternativ ­träning med så kallade top-down-strategier.

Ett program som testades i studien är fokuserat på fonologiska förmågor och avkodning.

– Det heter Comphot och har utvecklats av Janna Ferreira, mig och Jerker Rönnberg här i Linköping, berättar Stefan Gustafson.

I det datorspelliknande programmet ska den som tränar till exempel avgöra vilka ­bilder som skildrar ord som rimmar, vilka som har ­samma initiala fonem, eller ta bort ­fonem ­eller ­segment av ord. För att göra träningen mer spännande och motivera deltagarna så ­ingår det vissa spelliknande moment, som personliga rekordlistor, samt direkt återkoppling ­genom sorgliga eller glada ljud beroende på om ­eleven svarat rätt eller fel.

–  Det program som vi använde för förståelseträning heter Omega-IS och tränar det vi kallar top-down-strategier och har utarbetats av ­Mikael Heimann, Mats Lundälv, Tomas Tjus och Keith E. Nelson.

Det här programmet omfattar både ord och hela meningar. Eleven kan knappa på ord och fraser och konstruera meningar som läses upp samtidigt som innebörden i meningen spelas upp genom en animation. Eleven har möjlighet att konstruera 1 900 meningar med återkoppling till ljud och animation i programmet.

–  Slutligen hade vi en grupp som använde de båda programmen ungefär varannan gång. Först i slutet av interventionen fick de välja ­vilket program de skulle fokusera på. Vi hade en minimitid för vartdera programmet. Men den sammanlagda träningstiden var lika stor i all tre grupperna, säger Stefan Gustafson.

Eleverna som valdes ut var barn som de ­visste skulle få specialundervisning i årskurs två. Eleverna slumpades sedan ut till tre ­olika grupper. Interventionen skedde under den vanliga specialundervisningstiden, eller i samband med den.

–  Vi hade två kontrollgrupper med i studien. En grupp som fick vanlig specialundervisning och en kontrollgrupp som var normalläsare i samma ålder. Träningen skedde både i smågrupper och enskilt. Vi tillät viss variation. De ordinarie speciallärarna höll i träningen. Därför kan jag inte garantera att de inte dessutom fick vanlig specialundervisning.

Den klart bästa effekten i studien ­uppvisade den grupp som fick både fonologisk träning och förståelseträning.

–  När vi gjorde ett index på våra fem olika lästest så fick vi signifikant bättre effekt av kombinationsträningen i en jämförelse med båda. Det är faktiskt första gången vi fått så positiva resultat, påpekar Stefan Gustafson.

Han påpekar att den ordinarie specialundervisningen är en kontrollgrupp som är svår att slå.

–  I den väljer ju läraren ut just det som de tror att eleverna behöver. Det är verkligen en individanpassad träning. Om något inte ­funkar kan de ju bara byta metod eller insats. Vi hade slumpat ut eleverna till de tre ­olika grupperna.

Han tror inte att de resultaten bara är korttidseffekter utan de verkar stå sig över tid.

–  Vi startade studien hösten 2008 och har gjort sammanlagt fem mätningar. Den ­senaste långtidsuppföljning gjordes efter sommarlovet 2009.

Alla grupper blev signifikant bättre, även de som enbart fick ordinarie specialundervisning.

–  Sammanfattningsvis kan man säga att den bästa effekten visade sig vara kombination av det förståelseinriktade och det fonologiskt inriktade träningsprogrammet. Även ­grupperna som bara fick fonologisk träning, ­respektive bara förståelseträning, ­förbättrade sina ­resultat, men inte signifikant bättre än ­traditionell ­specialundervisning. Men om man bara ser på medelvärdena så förbättrades elevernas resultat mer i dessa två grupper.

Förutom Stefan Gustafson har Mikael Heimann, Idor Svensson, Tomas Tjus och ­Linda Fälth varit delaktiga i studien som heter ­”Effects of Three Interventions”.

ur Lärarförbundets Magasin