Läs senare

Varvad träning för bäst resultat

Elever som varvar övningar i avkodning och läsförståelse på dator lär sig läsa bättre än elever som får vanlig specialundervisning. Forskaren och specialpedagogen Linda Fälth förvånades över sina resultat.

16 Sep 2013

Bild: Joanna Hellgren.
– Jag trodde att eleverna som fick traditionell specialundervisning skulle bli svårslagna eftersom lärarna i den gruppen hade alla möjligheter att skräddarsy lektionerna, säger hon.

Linda Fälth hade jobbat ett tiotal år som speciallärare innan hon började forska. Hon träffade många elever som på ytan verkade läsa rätt bra. De avkodade bokstäverna, men kom inte vidare i sin läsning. Energin fanns helt enkelt inte kvar till förståelsen när all kraft gick åt till avkodning.

– Som lärare kunde man nästan bli lurad. När man tittade närmare så hade inte läsförståelsen följt med, säger hon.

Därför ville Linda Fälth testa vad som händer om eleverna varvar avkodning och läsförståelse. I hennes undersökning har elever i årskurs två intensivtränat under sex eller sju veckor. Passen har varit korta, mellan 15 och 25 minuter.

Hon har jämfört elever som tränat bara avkodning, bara läsförståelse eller både och. Ytterligare en grupp har haft ordinarie specialundervisning.

Att elever varvar avkodning och läsförståelse är i sig inte nytt. Men till skillnad från tidigare forskning har alla elever fått lika mycket tid på sig. De som tränat både avkodning och läsförståelse har inte haft mer tid än de andra. Dessutom har eleverna uteslutande använt datorprogram, förutom de som hade vanlig specialundervisning.

Just eleverna som tränade både avkodning och läsförståelse fick bäst resultat, trots att de i praktiken gjorde hälften så många övningar som de andra inom varje område. De närmade sig också elever som inte hade lässvårigheter mest. Det kunde skilja tio poäng på ett test före träningsperioden – och efter försöket hade skillnaden halverats.

– Gapet minskade. De tog in på de så kallade normalläsarna, de kanske inte kom helt ikapp men de har gjort större skutt än de andra grupperna. Resultatet visar att de som kombinationstränar inte behöver dubbla tiden, säger Linda Fälth.Bild: Smålandsposten.
Dessutom höll resultaten i sig. När eleverna testades igen ett år senare hade avståndet minskat ännu mer. Många elever förbättrade sin läsning så pass mycket att de inte längre ansågs behöva specialundervisning efter forskningsförsöket. Endast sju av 25 som tränat både avkodning och förståelse fortsatte träffa speciallärare. I de andra grupperna fick de allra flesta elever fortsatt specialundervisning.

Det kan förstås finnas andra, och mindre smickrande, orsaker till att flera elever inte längre bedömdes behöva specialundervisning, menar Linda Fälth. Eleven kanske visst hade behov av extrastöd, men ansågs ha fått så pass mycket insatser att de fick stå tillbaka.

– Men för de flesta eleverna är behovet av specialundervisning inte lika stort längre.

Linda Fälth visar också att eleverna når lika långt oavsett om de har läxor eller inte. Ingen av dem som tränat framför en dator har haft hemuppgifter.

– Resultatet i ordavkodning och läsförståelse blir detsamma utan hemuppgifter. En metod behöver inte per automatik innebära hemuppgifter. Jag har jobbat med Reading Recovery länge och var övertygad om att hemuppgifterna fyllde en stor funktion, säger hon.

 

Till stor del är det elevernas motivation som ligger bakom framstegen i gruppen som varvade flera slags övningar, tror Linda Fälth. De, liksom de andra eleverna i undersökningen, valdes ut för att de hade stora lässvårigheter och hade haft specialundervisning tidigare. En del kan ha haft dyslexi, Linda Fälth tog inte del av några diagnoser.

Nu fick de pröva något nytt. Till viss del förklarar det också att eleverna som tränade antingen avkodning eller läsförståelse via datorprogram utvecklades mer än dem som fick ordinarie specialundervisning.

– De blev sedda på ett annat sätt vilket kanske fick dem att prestera lite på gränsen av sin förmåga. Men för dem som fick specialundervisning hände inte något nytt. Trots specifika insatser gick inte den gruppen fram lika mycket på gruppnivå.

Vad säger då det här om den traditionella specialundervisningen? Kan den ersättas av datorträning? Nej, så är det förstås inte. Linda Fälth påpekar att eleverna som fått vanlig specialundervisning också utvecklats, även om hela gruppen inte gått lika mycket framåt som de andra.

Men hon tycker att avhandlingens resultat utmanar den traditionella specialundervisningen på flera sätt. Framförallt hur skolorna organiserar undervisningen, och vilket utrymme specialläraren själv har att bestämma upplägget för varje elev.

I forskningen har Linda Fälth jobbat med interventioner. Det betyder insatser under en begränsad tid där elevernas förmågor testas före och efter. Utvärderingen hjälper lärarna att bättre veta vad som fungerar för olika elever. Men för det behövs flexibilitet på skolan och förtroende från skolledningen för att specialläraren ska kunna träna intensivt med elever en och en under kortare tid i stället för att ”smeta ut” specialundervisningen över läsåret.

– När man jobbar dagligen med något väldigt svårt behöver man ha paus. Det krävs både beredskap och mod för att inte ha specialundervisning med Kalle varje tisdag mellan nio och tio, utan köra stenhårt i september och oktober för att sedan återkomma efter jul, säger Linda Fälth.

Det spelade också stor roll att eleverna satt ensamma med en speciallärare. Linda Fälth tror inte att resultaten blivit lika bra om lärarna haft större eller mindre grupper. Lärarna var övervägande positiva, berättar hon. För dem vars elever tränade både avkodning och läsförståelse blev det dessutom en aha-upplevelse att deras elever i årskurs två klarade av att byta övningar så abrupt.

– Flera av dem trodde på förhand att det kunde bli svårt för vissa elever att byta träningsmetod varje gång, säger hon och tillägger att ibland hann eleverna nästan inte träna klart innan det var dags för nästa program.

 

Nästa steg är att titta på vad eleverna i de olika grupperna hade svårt med och vilka som lyckades bäst med den kombinerade träningen. För även om hela gruppen kombinationstränare lyckades bättre så fanns det en del elever i de andra grupperna som gjorde väldigt stora, till och med större, framsteg. Och någon eller några i varje grupp som inte utvecklade läsningen alls.

– Det är intressant att kartlägga vad de hade med sig, nu med facit i handen. Och vad det är som gör att några av eleverna, även om det är få, inte har gjort framsteg trots att de haft en till en-undervisning med forskningsbaserade metoder? Det är alarmerande, säger hon.

Lite grepp om elevernas förutsättningar har ändå Linda Fälth, även om det inte gått att dra några större forskningsmässiga växlar på det i just den här studien. Elevernas kognitiva förmåga och allmänbegåvning testades före lästräningen och de som fick höga resultat i arbetsminne, logiskt tänkande och snabbhet var också de som klarade av att varva avkodning och läsförståelse bäst. Det var ett tydligt mönster, berättar Linda Fälth.

– Det krävdes en kognitiv flexibilitet i kombinationsträningen. För de här eleverna fick vi också störst effekt på ordavkodning, läsförståelse och stavningsförmåga.

130 elever och 42 speciallärare var med i studien, från 41 skolor i fyra kommuner.

 

Linda Fälth: The use of interventions for promoting reading development among struggling readers, Linnéuniversitetet, 2013

ur Lärarförbundets Magasin