Läs senare

”Vi har lyckats vända kurvan”

REPORTAGEFler specialpedagoger och speciallärare med mer makt, lovade utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) när han tillträdde. Med ett år kvar på posten är han nöjd med att tillgången på yrkesgrupperna ser ut att öka. Men han har ännu inte befäst deras makt i elevhälsan.

På språng. Direkt efter intervjun med Specialpedagogik tar Gustav Fridolin rulltrappan ner till tåget för att åka och hålla sitt traditionella sommartal i Vittsjö. Foto: Alexander Mahmoud

I vår intervju med dig för tre år sedan lovade du fler specialpedagoger och speciallärare, men fortfarande kan en sådan ansvara för uppemot 1 500 elever. Vad återstår att göra?
– Vi har lyckats vända kurvan så att den nu går uppåt, både vad gäller hur många specialpedagoger och speciallärare vi har ute på skolorna och hur många som utbildar sig. Men eftersom detta område har varit eftersatt under så lång tid så är det ett stort arbete framåt. Vi ska fortsätta bygga ut utbildningarna och vi måste se till att huvudmännen blir trygga med att de har stöd för att utbilda sina medarbetare.

Många som går utbildningen jobbar redan som obehöriga speciallärare/specialpedagoger, så det blir inte ett lika stort tillskott av ”nya” specialpedagoger som man tror.
– Det är både och. Det handlar både om dem som läser för att få sin behörighet och det är viktigt eftersom de får med sig de kunskaper som de behöver i sitt yrke. Men vi har också breddat lärarlyftet, så att det gäller alla kategorier av speciallärare, inte bara inriktningen mot utvecklingsstörning. Vi ger också skolorna stöd så att huvudmännen kan anställa en vikarie om någon i den befintliga personalen vill läsa vidare till specialpedagog. Detta för att komma ifrån att huvudmän säger att ”vi satte in en annons om specialpedagog, men vi fick inga sökande”.

Samtidigt vittnar lärare i exempelvis särskolan om att de inte pratar om annat än hur de ska få ihop vardagen när flera av kollegorna går på utbildning.
– Så är det. Vi är inne i en tid av att bygga kompetens, eftersom detta har varit eftersatt så länge. En delfråga är att låta de personer som har en bra utbildning och kompetens få bättre möjlighet till validering, och det ligger ju i Björn Åstrands utredning. Vi ska investera rätt när vi bygger den här kompetensen.

När skrivs specialpedagoger in som en obligatorisk yrkesgrupp i elevhälsan?
– Hade det varit upp till mig, så hade det varit i går. Men det ska också gå att genom-föra i verkligheten. Det är tydligt i lagens förarbete att ”specialpedagogisk kompetens” i normalfallet betyder någon som är specialpedagog eller speciallärare. Jag skulle också säga att det blir ett starkare tryck på att det ska hända på riktigt när vi inför läsa-skriva-räkna-garantin. Den är så tydlig med att man ska ha specialpedagoger och speciallärare.

Skulle det alltså vara ett slag i luften att skriva in specialpedagoger i elevhälsan i dag,
på grund av bristen på dem?
– Så är det. Skriver du en lag som skolan inte kan följa så sänker du trovärdigheten för hela skollagen.

Kan den nya utredningen om elevhälsan leda till att speciallärare och specialpedagoger skrivs in i elevhälsan?
– Ja. Utredaren Åsa Karle har inga begränsningar i sitt mandat. Utredningen kan komma fram till att det behövs en starkare reglering om vilken tillgång som behövs av speciallärare, alltså ett större krav på huvudmännen än i dag.

Vad kan en utredning om elevhälsan tillföra när många lärare i dag vittnar om att det som saknas är resurser och kompetens?
– Vi vet att det finns en organisationsproblematik i dag, där många ungdomar riskerar att hamna mellan stolarna mellan barn- och ungdomspsykiatrin och elevhälsan. Att bygga dem tätare samman kan både leda till resursförstärkningar och att unga får hjälp tidigare, vilket vi vet kan vara resursbesparande i sig.
– Parallellt med utredningen sjösätter vi ett pilotprojekt med Socialstyrelsen och Skolverket för att se om man kan bryta barriärerna mellan elevhälsan och barn- och ungdomspsykiatrin. Inom pilotprojekten kommer man ju sannolikt att se vad det finns för regelverk som hindrar ett tätare samarbete och då är ju tanken att Åsa Karles utredning redan ska vara på plats.

Andra yrkesgrupper, som logopeder och arbetsterapeuter, vill också in i elevhälsan. Vad tycker du om det?
– I sak är det bra när man bygger ut elevhälsan. När kompetensen breddas händer intressanta och viktiga saker. Men det får inte göras på bekostnad av de kärnkompetenser som finns definierade.

Men diskussionen att medicinen knappar in på pedagogiken, har du hört den?
– Ja, det viktiga är att få organisationen att fungera i praktiken. En rektor beskriver det som att elevhälsan är det viktigaste verktyget för att nå skollagens krav om att låta alla elever utvecklas så långt de kan. Om du arbetar så, får elevhälsan en pedagogisk funktion. Men om elevhälsan är en satellit, och specialpedagogiken blir en liten tårtbit, då kan den diskussionen uppstå. Det är resultatet av en svag organisation.

Finns det tillräckliga möjligheter till mindre grupper för elever i behov av stöd?
– Bra att du tar den frågan! I lagen, ja. Däremot ser vi att antalet särskilda undervisningsgrupper minskar på ett sätt som inte går att motivera pedagogiskt. Vi har sett exempel där man fattat politiska beslut om sådant som måste vara pedagogiska överväganden. Det finns inte något som förbjuder särskilda undervisningsgrupper, som det ibland har hetat bland kommunpolitiker. Inkludering innebär inte alls att alla alltid gör samma sak, utan att man strävar efter
att alla kan arbeta på sitt sätt, men i ett gemensamt sammanhang. Då kan det vara
så att man ibland behöver använda sig av särskilda undervisningsgrupper. Det ska omprövas flera gånger, och kan ibland bli under relativt lång tid, men man gör det med ett tydligt mål.

Finns det alltså en misstolkning bland huvudmän och kommunpolitiker att de måste lägga ner små grupper i inkluderingens namn?
– Ja. Att utan rätt förutsättningar vara i samma rum som andra, behöver inte alls vara inkluderande, utan tvärtom mycket exkluderande. Vi ser att elever som varit i långvarig frånvaro ofta börjar komma tillbaka i individuella lösningar. Det är svårt att tänka sig något mer exkluderande än att hamna i långvarig frånvaro.

Nyligen slog Högsta förvaltningsdomstolen fast att kommuner, likt friskolor, får bedriva resursskolor. Är det ett bra klargörande?
– Ja. Det är bra att kommunerna inte längre behöver vara osäkra på om de har rätt att organisera skolan på ett sätt som de ser är nödvändigt för vissa elever.

Ser du någon risk med domen?
– Vi får inte vara tillbaka i ett slags pendelrörelse, så att vi går från att vi aldrig ska ha särskilda undervisningsgrupper till att vi alltid ska lösa saker genom att personer går till en annan skola. Allt ska utgå från det som är skollagens allra viktigaste skrivning, nämligen att varje elev ska får de bästa förutsättningarna att nå sin fulla potential. Ibland behöver elever ett sammanhang som byggs på ett annat sätt, under en kortare tid, eller – som i fallet med en resursskola – under en längre tid.

Misstolkad inkludering. Den fråga som engagerar utbildningsminister Gustav Fridolin mest under intervjun är särskilda undervisningsgrupper. Han är kritisk till att vissa huvudmän, i inkluderingens namn, lägger ner mindre grupper. Foto: Alexander Mahmoud

Hur går det för elever med autism i grundskolan när de inte längre får gå i särskolan?
– Det finns olika erfarenheter. Vi får inte blunda för att det fanns elever som inte fick den utbildning som de har rätt till, på grund av att man ibland slentrianmässigt placerade elever i särskolan. Nu måste vi stärka individperspektivet, och jag tror inte att det handlar om att lagändra kring vem som ska komma in i särskolan. Vi måste jobba mycket hårdare med kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och förutsättningar för elever med omfattande svårigheter.

Ingen myndighet har följt upp hur det har gått för de elever med autism som behövde placeras om på grund av nya skollagen. Behöver det göras?
– Det vore faktiskt intressant. Nu har det gått så pass lång tid att det hade varit möjligt att göra en sån uppföljning.

Ska särskolan finnas kvar?
– Mitt fokus är att säkra kvaliteten i särskolan, så att de elever som behöver den får en bra utbildning. Många får det, men det finns också en bredd. Man ska akta sig väldigt mycket för att helt kullkasta systemet. Det finns också en trygghet och en viss garanti att eleverna får det de behöver i dagens system.

Förra regeringen införde extra anpassningar, som en åtgärd före särskilt stöd. Är du nöjd med hur de fungerar?
– Nej, det går inte att säga. Vi fick precis siffror på att tre av fyra som hade F i ett ämne i sexan inte fick åtgärdsprogram i åttan och nian. Många hade fortsatt F i nian. Extra anpassningar får inte fungera som ett slags smitväg för att slippa ge stöd. I utredningen om elevhälsan har Åsa Karle möjlighet att lämna förslag på nödvändiga regelförändringar.

Ni ska ju införa en läsa-skriva-räkna-garanti, men Skolverket tycker att det inte behövs mer detaljstyrning utöver de lagar som finns.
– Fortfarande kommer stödet sent, det finns en vänta och se-attityd, att det skulle vara utpekande med specialpedagogiska insatser för tidigt. Vi konstaterar att hela funktionshinderrättsrörelsen, Skolinspektionen och Specialpedagogiska skolmyndigheten tycker att det här är ett regelverk som behövs. Och Skolkommissionen, för övrigt.

Men vad är nytt?
– Det här innebär ett helt annat krav på struktur. Skolorna måste, utifrån det bedömningsstöd som nu finns i ettan, göra en analys av alla elever som riskerar att inte nå kunskapskraven och utifrån den fatta beslut om anpassningar eller särskilt stöd. Det gör att Skolinspektionen kommer att kunna kolla, när en elev inte når målen i trean, om skolan har följt upp de beslut som fattades.

Ska både specialpedagog- och speciallärar-utbildningen finnas kvar?
– Björn Åstrand vill i sin utredning öppna för att kolla på det. Jag vill inte uttala mig om det än. Ute på skolorna tror jag att de flesta känner igen att den enkla uppdelningen
som fanns innan av att specialpedagoger mest jobbar mot lärare och speciallärare mot elever, är mindre och mindre sanningsenlig. Uppgifterna har många gånger blivit tydligare, men också mer lika.

Vad vill du hälsa våra läsare?
– Hur oerhört viktiga de är i skolverksamheten. Jag hoppas att de känner att det vi nu gör för att sprida specialpedagogiska verktyg, genom specialpedagogik för lärande, ger specialpedagogerna en mer formaliserad roll. Jag hoppas att man utnyttjar detta på ett bra sätt.

Detta har hänt

Här är några av de reformer som
nämns i texten:

  • Breddning av speciallärarlyftet.
  • Fler platser på specialpedagog- och speciallärarutbildningarna.
  • Läsa-skriva-räkna-garantin, införs hösten 2018.
  • Utredning om bland annat behörighetsregler (av Björn Åstrand).
  • Utredning om arbetet med stöd och elevhälsa. Överlämnas i januari 2019.
  • Kompetenslyftet Specialpedagogik för lärande, där specialpedagoger handleder lärare.
  • Bidrag till fler anställda i elevhälsan och fortbildning av befintlig personal till specialpedagog/speciallärare.

ur Lärarförbundets Magasin