Ingår i temat
Ny i klassen
Läs senare

”Vi skalade bort allt som inte funkade”

ÖVERGÅNGARAtt börja gymnasiet är ett stort steg för många elever. För Samuel Gustavsson har övergången tagit extra lång tid.

17 Mar 2017
Koncentration. Samuel Gustavsson har enbart undervisning i matematik för tillfället, med specialläraren Göran Persson. De träffas själva i ett mindre rum några gånger i veckan, och Samuel gör snabba framsteg. Foto: Mikael Ljungström

Ållebergsgymnasiet i Falköping har en magnifik entréhall med ljus och rymd. I taket hänger tre stora ringar, en avbildning av Ållebergskragen från 500-talet, som en grön gloria över huvudet på alla elever. I ett kafé till höger om entrén sitter ett gäng ungdomar och pratar. Stämningen är välkomnande för de flesta. Ångestframkallande för andra.

Som för Samuel Gustavsson, 16 år och elev på teknikprogrammet. Han klarar inte av att vistas i den här delen av skolan särskilt länge, helst inte alls. Det är för rörigt, för mycket ljud, för intensiva intryck. Helst vill han skynda sig förbi till lugnare platser och vi gör just så, slår oss ner i ett mindre rum en trappa upp, där han oftast sitter med sin specialpedagog.
– Det finns för få grupprum, konstaterar Samuel Gustavsson, det hade varit bra att få sitta i sådana oftare.

Samuel gick ut nian med fullständiga betyg och bra meritpoäng, som gav honom en plats på det program som han då uppfattade som mest intressant. Han har ingen diagnos, men väntar på en utredning som bara dröjer. Problemen med skolgången har varit omfattande, vilket också gymnasieskolan tidigt informerades om.

Han berättar gärna, pratar insiktsfullt, snabbt och detaljerat. I hans historia, som sträcker sig från årskurs ett genom hela grundskolan, framkommer ett mönster.
– Jag har alltid tyckt att det är jättejobbigt att vara i klassrum. När vi i femman fick en ny lärare, och vi var hennes första klass, var hon inte alls redo för det. Det blev väldigt dåligt, både för mig och för en kille i klassen som hade adhd.

När lärarna var tydliga, erfarna och visade att de hade kontroll över klassen, blev det lugnare för Samuel. Men de duktiga lärarna slutade, byttes ofta ut, och i perioder satt han hemma mycket. Han stördes av ljud, av oordning och reagerade ofta med utbrott om några klasskamrater avbröt lektionerna.

Utöver svårigheterna att klara av undervisningen i helklass, blev han mobbad vissa perioder. Det ledde till att han fick ännu svårare att hantera sin frustration och ilska.
– Jag tappade kontrollen ibland. Och om jag slogs höll de sig ifrån mig, så jag lärde mig att det fungerade. Även om jag vet att det var fel.

I högstadiet var han nära att ge upp. Han berättar om en period då lusten till allt försvann, då det blev svårt att leva.
– Jag mådde jättedåligt. Det enda som fungerade var att sitta hemma och spela datorspel.

Trots att han har varit frånvarande mycket kunde han med anpassad studiegång, delvis i hemmet, få slutbetyg i alla ämnen.Hur gick det då med övergången till gymnasiet? Vi sitter en stund med skolans två specialpedagoger, som berättar om hur Ållebergsgymnasiet arbetar med övergångar.
Först hur det gick till med Samuel Gustavsson. I hans fall gjorde specialpedagoger och annan personal ett omfattande arbete med övergången. Pernilla Eklöf, ansvarig för bland annat teknikprogrammet, berättar att hon tidigt under våren kontaktades av Samuels dåvarande specialpedagog på högstadieskolan. Ganska snart därefter bjöd Ållebergsgymnasiet in Samuel, hans föräldrar, elevvårdskonsulent och specialpedagog från grundskolan, till ett möte med motsvarande team på gymnasieskolan. Pernilla Eklöf besökte även Samuel på hans förra skola och var med på en slöjdlektion. Dagarna före skolstart ordnades ett nytt möte för att gå igenom de första dagarna på gymnasiet, vem som skulle bli hans mentor, hur uppropet skulle vara, vilken kost han skulle ha i skolbespisningen. Föräldrarna var hela tiden stöttande och hade en bra dialog med både grundskolan och gymnasieskolan, berättar Pernilla Eklöf. Ändå blev det svårt för Samuel när han väl började.
– Ganska snart in på terminen började vi fundera på hur vi kunde anpassa ännu mer, säger Pernilla Eklöf.

Nära kontakt. Samuel Gustavsson har fått en fin kontakt med sin specialpedagog Pernilla Eklöf, som han planerar sina studier med i ett litet rum intill hennes kontor. Foto: Mikael Ljungström

Ållebergsgymnasiet har tydliga rutiner för övergången från grundskolan för alla elever. Specialpedagogerna visar ett papper med de skriftliga riktlinjerna för detta, samt en särskild individuell blankett för elever i behov av stöd, som alltid fylls i. En elevgrupp som specialpedagogerna arbetar mycket med är de som börjar på introduktionsprogrammen. Här är det svårt att få rutinerna att hålla hela vägen, eftersom många behöver stöd av olika slag, berättar Maria Stern, specialpedagog med ansvar för introduktionsprogrammen.
– De flesta som kommer har ju skolsvårigheter. Och det blir svårt att hantera så mycket information.

Tidigare har skolans specialpedagoger varit ute i kommunens samtliga sju högstadieskolor och pratat med varje elev, men det måste börja organiseras på ett annat sätt framöver, enligt Maria Stern. Det är bättre om de enskilda samtalen tas med en undervisande lärare på introduktionsprogrammet i stället, så att läraren får informationen om eleven direkt, tycker hon.
– Sedan är det förstås viktigt att jag får ta del av den också, och att vi har flera möten.

För samtliga elever som behövde anpassning i grundskola hålls överlämnings-
samtal med berörda specialpedagoger och ofta även kurator från både grundskola och gymnasieskola. Ibland kommer mycket information fram, ibland är den bristfällig. Sekretessfrågorna diskuteras ofta i sammanhanget, vad man egentligen får delge varandra om det inte finns skriftligt medgivande från föräldrarna.
– Ibland vet man att grundskolan har lämnat begränsad information, kanske för att ge eleven en chans till nystart. Men även om vi inte får all medicinsk information borde vi kunna ge varandra all pedagogisk.

En viktig fråga är också hur informationen från överlämningen ska gå vidare till mentorer och ämneslärare. Även här behöver skolans rutiner utvecklas och special­pedagogerna skulle kunna ge mer stöd till mentorerna när informationen ska vidare till ämneslärarna.
– Mentorerna är viktiga byggstenar i elevhälsoarbetet, eftersom det är dem som eleverna knyter an till först, säger Pernilla Eklöf.

På gymnasieskolan läser eleverna kurser, vilket innebär att det blir som en liten övergång varje gång en kurs byts mot en annan. Inför varje ny kursstart skulle det därför behövas en uppdatering av informationen om eleverna.
– Jag brukar skriva ihop ett brev om alla elever jag får överlämning på och skicka ut till alla undervisande lärare. Vi funderar på om det räcker, säger Maria Stern.

Många vill starta som blanka blad. Det handlar om frigörelse, att vilja vara som alla andra.

Ett generellt problem som pedagogerna brottas med är att vissa elever inte vill visa öppet att de får stöd, enligt Helena Rask, mentor och lärare i pedagogik och psykologi på barn- och fritidsprogrammet.
– Många vill starta som blanka blad. Det handlar om deras frigörelse, att vilja vara som alla andra just i den här åldern.

Helena Rask berättar att det ofta kan gå lång tid, kanske hela första året på gymnasiet innan stödbehoven blir synliga. Men längre än så kan eleverna ofta inte hålla det för sig själva.
– I tvåan brukar det bli uppenbart om några behöver stöd. Och då undrar man lite – finns det information bakåt, som man inte fått reda på?

Enligt Helena Rask händer det ibland att lärare ringer till elevernas tidigare grundskollärare för att få information om elevens lärande och stödbehov.

Samordnar. Specialpedagogerna Maria Stern och Pernilla Eklöf tycker att skolans arbete med övergångar behöver utvecklas, särskilt i hur information förs vidare till mentorer och ämneslärare. Foto: Mikael Ljungström

Tillbaka till Samuel Gustavsson och hans närmaste stöd Pernilla Eklöf. Nu har de
hittat en väg fram gemensamt, även om det har tagit tid. Pernilla har också, på Samuels initiativ, besökt honom i hemmet.
– Det har varit mycket bra för att få ett helhetsperspektiv när man tänker på olika lösningar, man ser hela människan och inte bara det som händer i skolan. Jag tror att det är viktigt oavsett ålder. Just nu får Samuel enbart enskild undervisning i matematik, en bra lösning för tillfället enligt både Samuel och hans föräldrar. Pernilla Eklöf förklarar:
– Vi valde att skala bort allt som inte fun­gerade och satsa på det som fungerar. Och det går väldigt bra. Vi kommer snart att bygga på med fler ämnen.

I dag har Samuel Gustavsson haft några fullspäckade timmar på skolan. Utöver att träffa oss har han suttit en stund med sin speciallärare i matematik. Snart är det dags att träffa skolans ena studie- och yrkesväg-ledare, för att prata om nästa läsår. Men först tar han en paus i Pernilla Eklöfs rum. Hon erbjuder sig att gå iväg och köpa en banan till honom som mellanmål, eftersom han själv ogärna går ner till kaféet i entréhallen. Samuel sitter kvar och berättar att han funderar på ett byte till elprogrammet.
– Jag vill jobba med data, men inte så mycket med kodning. Jag drivs mer av att fixa saker som inte funkar, att utveckla komponenterna.

Att bara läsa matematik tycker han fungerar fint nu, även om han ser fram emot att lägga till fler ämnen snart.
– Min mattelärare sa att han utvecklas som lärare av att ha mig. Det tyckte jag var roligt.

Alla artiklar i temat Ny i klassen (9)

ur Lärarförbundets Magasin