Läs senare

Vill öka kunskapen om autism i förskolan

FORSKNINGBarn med autism kan få bättre hjälp i förskolan om de ansvariga samarbetar mer. Det menar Lise Roll-Pettersson, professor i specialpedagogik.

Lise Roll-Pettersson Foto: Sten Arndt

Du har studerat två förskolor för att se vad som utgör hinder och stöd när barn med autism får ”tidiga och intensiva beteendeinterventioner”. Vad är det?
– De kallas också ”mångsidiga intensiva insatser” och är skräddarsydda individuella program som utgår från barnets styrkor och svagheter. De fokuserar på kommunikation, socialt samspel, anpassningsförmåga och problembeteenden. Förskolan anställer en resursperson som knyts till barnet och föräldrarna tränar det hemma. Ett habiliteringscenter ger handledning och arbetet pågår vanligtvis under två år. Forskningen visar att åtgärderna – när de implementeras som de ska – är väldigt effektiva.

Varför ville du undersöka hur det arbetet fungerar?
– Att överföra forskning till praktik är alltid komplicerat, eftersom förutsättningarna då inte längre är ideala. I det här fallet är dessutom många parter inblandade.

Namn: Lise Roll-Pettersson.
Yrke: Professor vid specialpedagogiska institutionen på Stockholms universitet.
Aktuell: Har tillsammans med Ingrid Olsson och Shahla Ala’i-Rosales undersökt hur vetenskapliga rön om autism kan tas till vara inom förskolan. Resultatet har publicerats i artikeln Bridging the Research to Practice Gap; A Case Study Approach to Understanding EIBI Supports and Barriers in Swedish Preschools, i tidskriften International Electronic Journal of Elementary Education. Texten kan laddas ner gratis på iejee.com.

Hur gjorde du? 

– Jag granskade arbetet med två barn, på var sin förskola. Tanken var att studera goda exempel för att få veta hur det ser ut när förutsättningarna är de bästa möjliga, under nuvarande betingelser. Förskolorna var därför inte slumpmässigt utvalda, alla inblandade var väldigt motiverade och kompetenta. Båda resurspersonerna var till exempel högskoleutbildade – det är annars inte ovanligt att de just gått ut gymnasiet.

Vad visade sig vara viktigt för att allt ska gå bra?
– Just att de som arbetar med barnen är välutbildade och kunniga om tidiga insatser, att förskolechefen är positivt inställd, att handledningen fungerar och att de kultur- och värderingsskillnader som kan finns mellan förskolan och habiliteringen hanteras väl. Om begrepp som ”pedagogiskt” och ”medicinskt” diskuteras kan enigheten visa sig vara stor. En sak som förvånade mig var vilket stort ansvar resurspersonerna hade. Om de inte är kunniga, som i min studie, kan de i princip göra mer skada än nytta.

Hur kan arbetet med barnen bli bättre?
– Målet att barnen både ska erbjudas specialinsatser och vara delaktiga i förskolan är bra. Men för att det ska uppnås måste kompetensen hos förskollärare och andra inblandade höjas. Det vore också bra om det inom förskolan fanns fler specialpedagoger med särskild kunskap om autism. Framför allt måste samarbetet och samstämmigheten mellan kommuner, habilitering och högskolan förbättras.

ur Lärarförbundets Magasin