Läs senare

Barns rätt och vuxnas fel

13 maj 2016


”Att gå igenom hela denna väg, att se allt man har sett och sedan komma till Sverige för att leva i fred och ro och så ska man tänka på att leva i ovisshet i 3 år – och kanske därefter bli hemskickad – man skulle bli bitter och börja känna hat.”
En 16-årig asylsökande pojke kommenterar regeringens förslag om införandet av tillfälliga uppehållstillstånd. Citatet finns i Rädda Barnens remissvar från i februari. Organisationens dom är hård, framför allt över den totala avsaknaden av barnrätts­perspektiv. Barnombudsmannen kallar förslaget ”barnfientligt” och menar att det står i bjärt kontrast till de åtaganden som Sverige har enligt barnkonventionen.

Det är anmärkningsvärt, inte minst för att Sverige under denna vår också tagit ett stort kliv mot att göra barnkonventionen till lag: i mars presenterades en utredning om hur inkorporeringen kan gå till.

Vad säger regeringen om barnperspektivet på tillfälliga uppehållstillstånd? Jo, den håller med om att barn är särskilt utsatta. Men den anser ändå att åtgärden är nödvändig, enligt propositionen: ”Att säkerställa barns rättigheter innebär inte alltid enkla och givna lösningar. Det handlar ytterst om att väga olika intressen mot varandra och i praktiken kan det innebära att göra val och prioriteringar. /…/ Enligt regeringens bedömning respekterar förslagen barnkonventionen.”

Jag undrar hur skolgången blir för ett barn som lever i ovisshet. Den 16-åriga pojken igen: ”När jag tänker på att de ska skicka tillbaka mig vill jag bara gråta. Det värsta som kan hända är att tappa motivationen.”

Det har gått 26 år sedan Sverige erkände barnkonventionen. Att införliva den i svensk lag framstår för mig som fullständigt nödvändigt.

ur Lärarförbundets Magasin