Läs senare

”De kan må dåligt bara av att närma sig skolan”

ForskningAtt låta gymnasieelever med hög frånvaro gå i lokaler utanför skolan kan göra vägen tillbaka lättare. Det konstaterar universitetslektor Karolina Muhrman, som utvärderat ett projekt i östra Mellansverige.

Foto: Crelle Ekstrand

I november avslutades det treåriga projektet #jagmed, där kommuner och andra samverkat kring frånvaro. Hur har det gått?

– Vi upplever att arbetet har varit väldigt framgångsrikt för dem som varit en del av det. Vi har hört många berättelser om hur elever kommit tillbaka till studier och om hur man utvecklat nya strukturer för att kunna hitta de här ungdomarna i tid. Projektet har omfattat ett trettiotal delprojekt i fem regioner och varit väldigt ambitiöst. De som har jobbat med det här är oerhört kompetenta och engagerade och har kunnat utbyta erfarenheter under hela projekttiden, vilket är ganska unikt, säger Karolina Muhrman.

Projektet har gett nya arbetssätt och bättre kunskap om frånvaro, men ni vet inte om det lett till färre avhopp. Varför?

– Det har gått för kort tid för att vi ska kunna se det, många elever har inte slutat gymnasiet än. Det har inte heller funnits fullständig statistik över frånvaron som man har kunnat utgå ifrån. Ungdomar har fallit mellan stolarna och ibland har flera kommuner samverkat kring gymnasieskolorna. Men under projektets gång har många nu skapat en ordentlig struktur över vilka gymnasieelever som är utanför, och vilka som riskerar att hamna där. Om det arbetet fortsätter kommer man kunna se resultat framöver.

Karolina Muhrman är universitetslektor i pedagogik vid Linköpings universitet och har gjort en utvärdering av projektet #jagmed tillsammans med universitetslektorerna Sofia Nordmark och Sofia Nyström. Rapporten heter Från individ till verksamhetsutveckling.

Enligt er rapport är det framgångsrikt att lägga verksamheten för elever med hög frånvaro utanför den ordinarie skolan. Varför?

– De här ungdomarna kan må dåligt av att bara närma sig en skola. När man bygger upp en verksamhet någon annanstans, kanske nere på stan, får de möjlighet att komma till en ny lokal och träffa personer som inte är deras gamla lärare eller rektorer. Det kan bli en bra övergång för att sen kunna slussas vidare.

Ser ni en risk att sådana särskilda undervisningsgrupper blir paketlösningar som används felaktigt?

– Jag tror att det här snarare är ett sätt att stegvis hjälpa ungdomarna. För många är det här en väg för att klara av att komma iväg hemifrån. När man gjort det är steget inte lika långt till att sen börja studera eller komma till en praktikplats.

Projektet har fått stöd av Europeiska socialfonden. Hur många lokala projekt fortsätter för egen maskin nu?

– De flesta gör det nog på något sätt. Många har tagit fram arbetssätt och metoder som redan är implementerade i den ordinarie verksamheten, de kommer att fortgå. Men där man infört nya roller eller tjänster som finansierats genom projektet, som elevcoacher, är det mer osäkert om de blir kvar.

ur Lärarförbundets Magasin