Läs senare

De trappar upp målen

Eleverna som kommer till Vintertullsskolan bär på många misslyckanden.
Därifrån går de ofta vidare till gymnasiet med återvunnet självförtroende.

22 Dec 2014

Bild: Sören Andersson.
De har ett gemensamt: de kom ingen vart i den vanliga skolan. Många är så skoltrötta att de har skolkat åtminstone en termin och saknar godkända betyg. Elevernas sociala och emotionella svårigheter kan ofta förklaras med hjälp av diagnoser som adhd, add, Aspergers syndrom och dyslexi.
En plats på Vintertullsskolan i Stockholm, en resursskola med 40 elever i årskurs 7–9, innebär en ny chans.

– De kommer till oss som ”trasiga fåglar”. Tilliten till såväl sig själva som vuxna är i botten, säger försteläraren Andreas Woisin när han visar oss runt.

Klockan har just passerat 14.20 så skolan är så gott som tom på elever. Krocken är påtaglig. Möblerna är å ena sidan närmast antika och lever väl upp till sitt syfte att med hög mysfaktor signalera att detta inte är den vanliga skolan där eleverna vantrivdes så starkt. Utrustningen är å andra sidan modern, med digitala whiteboardtavlor i klassrummen och bärbara datorer till alla elever. Klassrummen är anpassade till små grupper och har namn som tyder på en känsla för humor: First Class (årskurs 7), Upper Class (årskurs 8) och Antiken (årskurs 9).

Köket är inte oviktigt för lärandet. Skulle någon elev glömma ta sina mediciner hemma på morgonen finns det dubbletter i medicinskåpet. Och den som slarvat med frukosten får en möjlighet att fylla på. Elever med diagnoser dräneras fortare på energi än andra.

Målet är tydligt. Eleverna ska nå E-nivå i alla ämnen. De som vill – och många vill – kan satsa på en högre nivå. C till att börja med.

De flesta elever lyckas. Många kommer till och med in på sina förstahandsval på gymnasiet. På Vintertullsskolan förvandlas återvändsgränden till en nystart i livet.

Hur går det till?

– Vi måste börja med att lära dem att lita på oss. Utan förtroende kan man inte bygga något, säger Andreas Woisin.

Han har nu slagit sig ned i ”Antiken” intill specialpedagogen Gunlög Hafström, som grundade friskolan 1998 och var rektor fram till förra året.

Vägen till målet är krokig. För att klara stötestenarna tillämpar skolan ett helt batteri av metodiska och individanpassade lösningar: Trappstegsmodellen (se faktaruta). Allt börjar med en 14 dagar lång inslussning under vilken skolans regler gås igenom med eleverna. För att fastställa deras kunskapsnivå genomgår de diagnostiska tester. Vid behov görs ett åtgärdsprogram. Eleverna får varsin mentor. En lärare kan bli mentor till uppemot sex elever. Föräldrasamverkan etableras från start.

– Vissa föräldrar vill ha en daglig rapport, andra skulle nöja sig med en per termin. Jag tycker att det är bra med ett mejl i veckan. Man ska inte vältra sig i det onda, utan ta fram det goda och ge beröm. Det handlar om att bygga upp självförtroendet, säger Andreas Woisin.

Där fyller morgonsamlingarna med ”Happy check” en viktig funktion. Pedagogen går laget runt, tittar varje elev i ögonen och kollar hur eleven mår.

Efter inslussningen blir det därför prio ett att eleverna – som upplevt utanförskap, utpekande och inte sällan mobbning i den vanliga skolan – lär sig socialt samspel. Där ingår såväl självinsikt som medvetenhet om den egna relationen till jämnåriga och vuxna. Samt människors lika värde. Allt som behövs i världen utanför skolan.

Givetvis ska sociala färdigheter tränas, exempelvis hur man samtalar i telefon när man söker sommarjobb.

– Vi har två telefoner, förklarar Gunlög Hafström. Först simulerar jag ett samtal, sedan övar eleverna själva.

I projektet finmiddag övas alla delmoment. Från hur man tackar ja till inbjudan – både per mejl och telefon – till hur man dukar och för sig under middagen.

 

Bild: Sören Andersson.Ett litet missförstånd eller uppfattat missförhållande kan sätta känslorna i svall, och slagsmål förekommer. För att eleven ska kunna ta till sig kunskaperna krävs att eleven känner sig trygg och fokuserad. Dels betyder det fasta rutiner som morgonsamling klockan nio, dels att ordning och reda måste råda i skolan. Där har specialpedagogen Gunlög Hafström en avgörande roll.

– Det är jag som är ”häxan” på skolan om de inte sköter sig. Jag kan både höja rösten och vara mycket bestämd. Men eleverna vet att jag spelar en roll och hur mycket jag egentligen älskar dem. När vi har rett ut situationen kan vi sedan på rasten sitta tillsammans och spela Fia med knuff, säger hon och tar fram sitt hemliga vapen: blädderblocket.

– Så snart en elev blir arg, det uppstår en osämja eller bryter ut ett slagsmål, tar jag fram det. Det är ett suveränt sätt att bryta ner det onda. Ilskan försvinner i takt med att jag tecknar ner elevens redogörelse av händelseförloppet in i minsta detalj. Om flera är inblandade blir det flera redogörelser – tills vi har rett ut det och saken är ur världen. Med blädderblocket lyckas vi alltid!

För akuta situationer har specialpedagogen fler verktyg. Vi går igenom den tavelprydda korridoren till hennes rum och släpper loss ett litet Monster. Denne lurviga lilla och oerhört energiska hund får sällskap av den stora trygga Hilton.

– De fungerar som terapihundar. När en elev börjar kasta saker går jag in och bryter direkt med att säga: ”Jag måste i väg, kan du ta kopplen och passa hundarna!” Efter fem minuter blir eleven lugn och frågar när hundarna behöver dricka och äta.

Med tryggheten faller även lärandet i god jord. Normalt sker undervisningen med tre elever per lärare. Vid dyslexi kan den vara en och en för att förbättra läs- och skrivförståelsen. Elever som behöver hämta in gamla kunskaper går på separata lektioner hos Andreas Woisin allt medan dosen av lektioner med den övriga klassen blir allt större – en timme, två timmar, tre.

Flexibiliteten är en nyckel. Läraren arbetar lyhört och kan göra en paus efter 20 minuter för återhämtning. Men ibland är arbetspasset inte längre än fem minuter.

– Under raster kan utsatta barn bli utagerande. Därför är personal alltid med. För att inte förlora kontakten med barnen och kunna förekomma, säger Andreas Woisin.

Inget krut sparas när det gäller att visa hur kul kunskaper är. I ämnet religion kan han exempelvis än visa ett Youtubeklipp med påven, än visa stillbilder från en kyrka, än läsa upp en suggestiv berättelse.

 

Kunskaperna ger såväl en växande inlärningsförmåga som en spirande självsäkerhet. En härlig syn, framhåller Andreas Woisin.

– När rädslan försvinner och eleverna vågar prata inför andra, och till och med berätta om sina drömmar och skämta, då vet jag att det har lossnat och att eleven är på god väg mot målet. Då blir jag oerhörd glad, säger han.

Trappstegsmodell kan fungera i alla resursskolor, anser Andreas Woisin och Gunlög Hafström. Den bygger dock på att eleverna tillhör en liten grupp med hög lärartäthet och erfarna lärare. Även om ambitionen är att eleven på längre sikt ska integreras och fungera i en ”vanlig skola” är en resursskola den bästa lösningen för elever med emotionella och sociala svårigheter, hävdar de båda lärarna.

– Jag har försökt att stödja elever i integrerade klasser, men de kom aldrig med på tåget. Det bästa är om eleverna får starta om på nytt på en liten skola där de blir sedda och bekräftade. Vi har många fall av elever som mognat och fått självförtroende hos oss på relativt kort tid. Efter ett till två år har de kunnat gå tillbaka till en vanlig skola och klarat sig utmärkt i en integrerad klass, säger Gunlög Hafström.

Trappstegs-modellen

 

               6. Utslussning
Stöd inför beslut om framtida studier.

 

            5. Självförtroende
När inlärningsförmågan ökar, ökar även självförtroendet.

 

         4. Växa i lärande
Eleven upptäcker sin egen förmåga och lust att lära.

 

      3. Ordning och reda
Eleven lär sig att ta ansvar, vilket ger ett ökat fokus på skolarbetet.

 

   2. Socialt samspel
Relationen till jämnåriga och vuxna stärks.

 

1. Inslussning
Eleven slussas in socialt och kunskapsmässigt.

 

 

ur Lärarförbundets Magasin