Läs senare

Debatten om damp under lupp

I tio år pågick en hätsk debatt mellan svenska forskare om
diagnosen damp. Nu har specialpedagogen Bo-Lennart Ekström skrivit
en avhandling i pedagogik om kontroversen.

06 Nov 2012

Vad handlar studien om?

– Det är en kontroversstudie, en metod och teori från vetenskapsteori och sociologi som inte förekommer så mycket inom pedagogisk forskning. Studien rör konflikten om damp år 1996 till 2006 som pågick bland annat i Läkartidningen och Dagens medicin.

Vilka personer deltog i debatten?

– Professor Christopher Gillberg är den mest kände företrädaren för begreppet damp. Det fanns från början en oenighet inom den medicinska professionen, men det var först när Eva Kärfve, docent i sociologi, publicerade boken Hjärnspöken – Damp och hotet mot folkhälsan, som den blev känd för allmänheten. På det följde en hätsk debatt mellan motståndare till och förespråkare för neuropsykiatriska diagnoser.

Hur slutade diagnosdebatten?

– Det finns två viktiga faser i kontroversen. Den första är när Socialstyrelsen 2002 med sin kunskapsöversikt adhd hos barn och vuxna försöker stänga kontroversen. I detta fall är det en myndighet som sätter ned foten. Dampbegreppet ersattes av dcd* och blev en undergrupp till adhd. Socialstyrelsen utgick i sin kunskapsöversikt från dsm*. Den andra fasen är när Eva Kärfve och barnläkaren Leif Elinder via domstol försöker få tillgång till källmaterialet som ligger till grund för forskningen om dampbegreppet. Det medför att Gillbergs nära medarbetare förstör arkivet. Händelsen leder till rättegång och fällande domar. (Gillberg dömdes för tjänstefel till villkorlig dom och dagsböter, reds. anm.)

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag blev intresserad av vetenskapsteori och insåg att det var ett bra sätt att belysa kontroversen på, och hur den kom att påverka svenska grundskolan utifrån den bild som framträder i det medicinska perspektivet.

Vad är det för bild?

– Mina resultat visar att grundskolan utgör en viktig arena för att implementera en neuropsykiatrisk förklaringsmodell till elevers svårigheter. En diagnos tillmäts ett större förklaringsvärde än pedagogiska förklaringsmodeller. I kommuner och skolor med krympande budget kan ett ökat behov av och användning av neuropsykiatriska diagnoser svara mot krympande pedagogiska resurser.

Vad tänker du om ökningen av diagnoser?

– Jag är varken rabiat motståndare till eller förespråkare för neuropsykiatriska diagnoser. Min studie visar att det förefaller mer attraktivt att använda diagnoser för enskilda individer än att åstadkomma – ofta kostsamma – förbättringar som vänder sig till hela elevkollektivet.

Vad är det viktigaste resultatet av studien?

– I min analys framkommer en tydlig tendens: att pedagogiken håller på att medikaliseras och underordnas neuropsykiatrins kunskapsanspråk i skolan. Det är en ny och snabbt framväxande diskurs inom specialpedagogiken.

Har den sociala miljöns påverkan på barn nedvärderats till förmån för det individuella, medicinska perspektivet?

– Både förespråkare och motståndare bland medicinska aktörer i kontroversen medger att miljön samspelar med individuella svårigheter. Men det handlar också om tolkningsföreträde och kunskapsanspråk – att få vetenskaplig prestige genom att underordna sig delar av det pedagogiska kunskapsområdet.
* dcd – Development Coordination Disorder

dsmDiagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders

Bo-Lennart Ekström

Yrke: Specialpedagog på Hjällboskolan i Göteborg, doktor i pedagogik.

Aktuell: Med avhandlingen Kontroversen om DAMP. En kontroversstudie av vetenskapligt gränsarbete och översättning mellan olika kunskapsparadigm, Göteborgs universitet.

 

 

 

ur Lärarförbundets Magasin