Läs senare

Det är för mig som med Zlatan och Rosengård

av Johan Edström
04 Dec 2018
04 Dec 2018

Johan Edström

Foto: Nils Adler

Bakgrund: Lärare i svenska och SO samt specialpedagog.
Arbetsplats: Kronängsskolan i Vaxholm.
Nytt för i höst: Har börjat att undervisa igen.

Jag är tillbaks där allt började för 24 år sedan. I klassrummet. Jag och 32 elever. Under de senaste månaderna har lärartillvaron på min högstadieskola kretsat kring kommun- och riksdagsvalet, lektionsplaneringar, dokumentation av prov, mobil- och tuggummidiskussioner och allt annat som hör läreriet till.

Men den här hösten finns en avgörande skillnad för mig mot de senaste tio–tolv åren. Jag har inte skrivit ett enda åtgärdsprogram och inte suttit med mina kollegor i elevhälsan på möten. Jag har heller inte blivit avbruten i min undervisning av någon lärare som med panik i blicken, bett mig att här och nu ta emot en elev som måste skriva sitt prov i lugn och ro.

Ska man uttrycka sig lite dramatiskt så har jag gått över till den andra sidan. Jag har helt enkelt blivit en vanlig lärare. Under de sista åren har jag ofta haft en längtan tillbaka till klassrummet och undervisning i ett större sammanhang. En av skolans SO-lärare skulle sluta och när rektor ställde frågan om jag ville ta tjänsten kom ja-svaret på volley.

Ska man uttrycka sig lite dramatiskt så har jag gått över till den andra sidan. Jag har helt enkelt blivit en vanlig lärare.

Man kan lugnt säga att det inte har varit helt okomplicerat att gå tillbaks ett liv som ”vanlig” lärare. Tajmningen och blicken för klassrumsliret behövde få lite tid för att bli som den en gång varit. Möjligen hade jag också glömt att 180 prov i samhällskunskap tar en smärre evighet att rätta.
Sakta men säkert börjar nu rutinerna sitta. Jag har dammat av mina gamla analoga planeringar och fört över dem till den digitala världen. Det är fortfarande en helt fantastisk känsla när man får med sig en klass in i ett resonemang eller en diskussion. Men det som blivit tydligt för mig är hur nyttigt det är att byta roller i skolans värld. Zlatan myntade en gång uttrycket ”man kan ta Zlatan från Rosengård men inte Rosengård från Zlatan”. Samma sak gäller för specialpedagogiken. Du kan kliva ur din roll som specialpedagog men du kommer ändå alltid ha med dig specialpedagogiken i din undervisning.

Hur väl jag har lyckats att ta med mig mitt specialpedagogiska tänkande till klassrummet är det bättre om någon annan avgör. Men en sak har jag alldeles uppenbart lyckats med. Tydligheten. Häromveckan räckte en elev upp handen mitt i min genomgång och sa ”Johan, nu har du berättat om det här grupparbetet tre gånger. Vi har fått det på papper och du har ritat figurer på tavlan. Vi har fattat nu!”

För övrigt tycker jag …
… att det varit väldigt roligt att ge uttryck för mina tankar, men nu tackar jag för mig och lämnar över till nästa krönikör!

ur Lärarförbundets Magasin