Ingår i temat
Utomhuspedagogik
Läs senare

Det vilda skollivet

UtomhuspedagogikFull fart mellan hönsgård och linbana. Elsebeth Holm, vägledare i utepedagogik på danska Strandgårdskolen, är övertygad om att utevistelse stärker lärandet för alla – men att det passar extra bra för elever i behov av särskilt stöd.

27 maj 2019
Foto: André de Loisted

I en hönsgård i danska Ishöj, en förort till Köpenhamn, sitter eleverna från 6-7:an på Strandgårdskolen och har matematik. De har varsitt papper med tabeller framför sig. På marken står små skålar som de själva har placerat ut, innehållande olika ingredienser som rå potatis, banan, hasselnötter, hönsfoder, mjuk kattmat och krälande små maskar. Snart ska hönsen släppas ut från sitt angränsande hus och eleverna har redan fyllt i vad de tror att dessa brunvita fjäderfän kommer att föredra för mat. Nu väntar den spännande fortsättningen: att ta reda på det faktiska resultatet och fylla i även det i tabellerna.

Många av våra elever har svårt att sitta still och fokusera ens en kort liten stund i klassrummet. Nu har många varit på helspänn i 20 minuter.

– Vi håller på med diagram, statistik och sannolikhetslära just nu. Visst kunde vi ha haft matematiklektion i klassrummet. Men det är svårt för många att behålla koncentrationen. Det här ger en helt annan och mer konkret upplevelse i lärandet som vi sedan kan bygga vidare på, säger Lisbet Gloerfelt Tarp, som är en av två klasslärare till de 10 eleverna.

Elsebeth Holm, skolans vägledare i utepedagogik och den som i samarbete med klasslärarna har förberett dagens aktiviteter, undrar om alla elever är redo. Någon skruvar lite på sig, det är inte helt lätt att sitta i en gallerförsedd bur och möta frigående höns. En av klassens specialpedagoger, Allan Jörgensen, är snabbt på plats med en lugnande hand på axeln för den som är lite extra orolig.

Eleverna i specialklassen i årskurs 6–7 har matematiklektion i hönsgården. De praktiserar statistik och sannolikhetslära genom att undersöka vilken typ av mat hönsen föredrar. Skålen med maskar går helt klart åt först.
Foto: André de Loisted

– Minns du vad vi pratade om? Kanske kommer hönsen att undersöka dina skosnören, de kan tro att det är maskar. Men de kommer inte att göra dig illa. Och om det känns läskigt är det bara att säga till. Jag finns här alldeles utanför och släpper ut dig direkt.

Eleven nickar och biter ihop. Jo, det här kommer att gå bra. Elsebeth Holm öppnar grinden till hönshuset och en kacklande skara rusar med bestämda steg fram till en och samma skål: maskarna. Blyertspennor rafsar mot papper och eleverna följer under fascinerad tystnad hönsens fortsatta prioritering bland matskålarna.

Strandgårdskolen är en F-9-skola där varje årskurs även har vad som i Danmark benämns specialklasser. Sedan flera år tillbaka har skolan en uteprofil. Från skolgården kan man via en tunnel under vägen gå en kort bit till skolans eget uteklassrum Oasen. Här huserar vägledaren i utepedagogik Elsebeth Holm på heltid och har i uppgift att finnas till hands för samtliga klasser på skolan. Förutom ett litet hus fyllt av djurkranier, ett akvarium, diverse pedagogiska planscher, naturmaterial för pyssel samt täljknivar och andra verktyg, har hon tillgång till en eldstad, en samlingsplats med sittstubbar under trätak, en liten naturlekplats med bland annat linbana samt hönshuset förstås. Det har alldeles nyligen byggts om i en ny och större variant av eleverna i specialklassen i årskurs 9.

Vägledaren Elsebeth Holm har fått tag i en fasan genom en jägarkontakt och eleverna Selahattin och Sokhraj undersöker hur fågelvingar känns och fungerar.
Foto: André de Loisted

– De ritade, mätte och räknade ut hur mycket virke som behövdes innan det praktiska arbetet tog fart. Det var ett ganska komplicerat uppdrag, men eleverna löste det med gott samarbete och stort engagemang! säger Elsebeth Holm.

Hon har regelbundet möten med de olika arbetslagen på skolan och kan komma med idéer på uteaktiviteter som passar till de moment som respektive klass just nu läser, oavsett skolämne. Insatsen kan pågå alltifrån en enstaka lektion till att undervisningen förläggs här i Oasen flera dagar i sträck.

– Jag är övertygad om att utepedagogik är en väg till att förstärka lärandet för alla. Men jag ser att det ofta passar extra bra för elever med särskilda behov, säger Elsebeth Holm.

Nu ansluter Charlotte Åsell Pedersen, som kommit hit i dag för att träffa oss på tidningen Specialpedagogik, till samtalet. Hon är samordnare för utepedagogik på den nationella idrottsorganisationen DGI och håller med Elsebeth Holm om att utepedagogik ger speciella möjligheter för just elever i behov av särskilt stöd. Charlotte Åsell Pedersen ska snart få gå in närmare på det, men först får hon berätta om sitt jobb. Hon leder ett projekt där skolor i Danmark kan certifieras som ”utepedagogikskolor” av DGI.

– Det innebär ett stort arbete under sammanlagt ett år på varje inblandad skola. Hittills har vi certifierat 25 skolor i hela landet, åtta av dem är specialskolor. Men vi gör också enstaka insatser och håller kortare utbildningar runt om i Danmark, förklarar Charlotte Åsell Pedersen.

Hon är själv lärare i botten och har bland annat undervisat i slöjd och hemkunskap. Till utepedagogiken hittade hon genom ett eget stort friluftsintresse i kombination med sitt engagemang för att skapa inkluderande lärmiljöer.

– Det handlar om att tillvarata närmiljön, att våga ta sig utanför klassrummet och utforska samhället runt omkring. Det kan också ske mitt i Köpenhamn, även om det då blir i en park, på en kyrkogård eller ett torg i stället för på ängar eller vid havet.

Foto: André de Loisted

För några år sedan läste Charlotte Åsell Pedersen en master i utepedagogik vid Linköpings universitet. I sin uppsats undersökte hon vad som hände när en klass med elever i behov av särskilt stöd fick flytta ut sin hemkunskapsundervisning. Eleverna fick vara med i hela processen från att så och ta hand om örter och grönsaker, till att skörda samt tillaga mat över öppen eld. Charlotte Åsell Pedersen kunde se flera resultat. Dels bidrog utemiljön i sig till att situationen blev mindre laddad och ansträngd för många elever.

– Det är vanligt att inte orka vara med en hel lektion i sträck, många behöver gå undan och ta pauser. Det är lättare att göra det utan att det blir en stor grej när man är utomhus. Går en elev ut från ett klassrum inomhus ska det mycket till för att eleven ska komma tillbaka. Utomhus är det inte på samma vis. Gränserna blir inte så tydliga. Elever kan gå ifrån ett tag för att sedan söka sig tillbaka.

Charlotte Åsell Pedersen kunde se att känslan av att misslyckas då blev mindre. Det blev heller inte så dramatiskt för elever att bli arga och frustrerade. En vuxen kunde helt enkelt gå undan ett tag med en elev för att sedan ganska obemärkt flyta in i klassens gemenskap igen.

– Dessutom uppstod fler samtal och interaktioner mellan eleverna. Fler blev delaktiga i att utforma lärandesituationerna, inte enbart en lärare framme från katedern.

Det handlar om att tillvarata närmiljön, utforska samhället runt omkring. Det kan också ske mitt i Köpenhamn – i en park eller på en kyrkogård eller ett torg.

Charlotte Åsell Pedersen och Elsebeth Holm, som också läst Linköpings-mastern, säger att det även finns möjlighet till fler sensoriska upplevelser i form av exempelvis lukt, smak, ljus, fågelkvitter och känslan av vind mot huden när man är utomhus. I naturen finns visserligen många intryck, men forskning visar att de ger en lugnande inverkan snarare än den stress som andra typer av stimuli kan ge.

Elsebeth Holm är utomhuspedagog på heltid och finns tills hands för alla klasser på Strandgårdskolen.
Foto: André de Loisted

– Lärandet blir mer mångsidigt, när vi till exempel är här i hönsgården så finns det så mycket som eleverna kan plocka med sig från situationen. Det blir en upplevelse som de kommer att minnas länge och knyta olika typer av lärande till, säger Elsebeth Holm.

I hönsgården börjar tabellerna bli klara, några av elever har stundvis känt obehag och därför gått ut och in ur buren under hönsens måltidsfest. Allan Jörgensen har hela tiden funnits där som stöd. Även om en del moment är utmanande och kan skapa oro så ser han hur hans elever växer av lektionerna i Oasen med Elsebeth Holm.

– Visst skulle vi kunna göra allt vi kan för att begränsa intrycken och enbart låta våra elever vara inom klassrummets fyra väggar hela tiden. Men vår uppgift är att förbereda dem för ett liv i samhället, oavsett vilka förutsättningar de har. I det ingår att utmana eleverna, försiktigt och på deras nivå samt inom tydliga ramar och strukturer, säger Allan Jörgensen.

Han och kollegorna är noga med att förbereda klassen inför varje liten utflykt hit till Oasen. De är tydliga med vilket syfte aktiviteten har och vad tanken är att eleverna ska lära sig. Det är också viktigt att återvända till samma plats, Oasen har blivit en trygg och välkänd miljö för alla skolans elever.

– Att vi har Oasen är fantastiskt. Alla elever i hela landet borde ha tillgång till en sådan egen utemiljö, särskilt de i behov av särskilt stöd. Har man inte det, kan man säkert ändå hitta en trygg miljö i närheten att återkommande återvända till.

Nu är samtliga hönsmatstabeller färdiga och några av eleverna drar sig bort mot linbanan för att bli av med lite spring i benen. Resten samlas runt ett bord tillsammans med Elsebeth Holm, väl införstådda med vad som nu väntar. Elsebeth Holm går in i det lilla huset och kommer ut med en död fasanhona. Den är nyskjuten och hon har fått den av en jägare. Trots att eleverna just har suttit bland fasanens livs levande släktingar, väcker det döda djuret ingen större dramatik. Nu får de som vill möjlighet att känna på fjädrar och dun, peta på klor och undersöka en näbb.

Charlotte Åsell Pedersen, lärare i grunden, leder ett projekt som certifierar ”utepedagogikskolor”.
Foto: André de Loisted

– Kolla, den har en liten tunga! säger Andreas som lyckats öppna näbben.

Någon tycker att det redan nu börjar kännas obehagligt och väljer att gå en liten promenad i den närliggande och nyss utslagna grönskan. För alla vet vad som komma skall.

– Nu är vi vetenskapsmän och ska undersöka hur fasanen ser ut inuti, säger Elsebeth Holm och tar fram en köttkniv.

Efter att Elsebeth Holm har plockat fjädrarna vill Andreas gärna hjälpa till. Han skär försiktigt upp skinnet och därunder blottas något som liknar kycklingkött. Dissekeringen fortsätter metodiskt, såväl hjärta som tarmar och magsäck plockas ut.

– Ser ni, den har småsten i magen, precis som vi pratat om, säger Elsebeth Holm medan Andreas pillar ut magsäckens innehåll och prydligt lägger upp allt på en skärbräda.

Allan Jörgensen och Lisbet Gloerfelt Tarp finns till hands för dem som tycker att det blir för blodigt. Flera går ifrån ett tag men återvänder sedan, flera gånger om. Andreas är totalfokuserad genom hela övningen.

– Det här är helt fantastiskt. Många av våra elever har svårt att sitta still och fokusera ens en kort liten stund i klassrummet. Nu har många varit på helspänn i 20 minuter, säger Allan Jörgensen när hela fasanen så småningom är färdigutforskad.

Elsebeth Holm är också nöjd och har ett mycket kort möte med klassens lärare och specialpedagog om hur de kan jobba vidare med dagens aktiviteter. Efter att hon har tvättat händerna får alla eleverna öva på att ta i hand samt säga tack och hej. Innan gänget tågar tillbaka under tunneln till skolan, säger Elsebeth Holm att hon är imponerad avelevernas insats i dag.

– Ni har verkligen utmanat era egna gränser på olika sätt. Att våga lite mer än man tror att man kan, är jättestort. Ni ska känna er nöjda med er själva!

Tips

På Facebook finns gruppen ”UdeskoleNet” som drivs av danska lärare med särskilt intresse för utepeda­gogik. Gruppen är öppen för ”alla som har ett professionellt intresse för utepedagogik”.

Läs mer om Strandgårdskolen: strandgaardskolen.skoleporten.dk

ur Lärarförbundets Magasin