Läs senare

”Du var hans fristad”

26 okt 2015

Bild: Svanthe Harström.
Hon såg dödsannonsen i morgontidningen. Namnet kändes bekant. En ung människa hade plötsligt ryckts ifrån sina anhöriga. Hennes många år i skolan suddade ibland ut namnen på de elever hon mött, men det här lade sig snabbt till rätta i minnesbanken; en pojke med pigga ögon och spring i benen, en som hellre ville leka än sitta i skolbänken. Hans energi var för mycket för både kamrater och lärare. Planer, möten och åtgärder avlöste varandra och till sist satte en utredning namn på svårigheterna. Diagnosen blev en lättnad för föräldrarna men svårigheterna kvarstod och skolans planer och stödåtgärder fortsatte genom hela skoltiden. Se möjligheter framför hinder, lyft det friska och starka och möt honom där han är, det var så hon handledde hans lärare. Hon hade inget trollspö, vilket kollegorna gärna ville ha av henne som specialpedagog.

 

Elevhälsans roll ska vara främjande och förebyggande, men hur förebygger man att unga människor tar sina liv, dör av överdoser eller hamnar i kriminalitet? Barnen som utmanar oss och ropar på vår hjälp i tidig ålder är många. Luttrade lärare uttrycker ibland att dessa elever nästan blir som schabloner där svårigheterna ser likadana ut årskull efter årskull: svårt att koncentrera sig, kort uthållighet, kan inte sitta still, hamnar i ständiga konflikter, stör sina kamrater, ja listan blir lång. Specialpedagogens roll är bland annat att förmedla hopp, påminna om vårt eget ansvar och fråga vad jag kan göra för just den här eleven. Det uppfattas ibland som klyschor i ett läge då varken barn eller vuxna orkar en sekund till.

 

Nej, något trollspö finns inte. Att främja och förebygga kan vara så enkelt som att lyssna, se och finnas där. Att hålla i, hålla ut, hålla om. Att bli den räddande vuxna personen som såg och ville väl kan göra hela skillnaden. Men inte alltid.

Hon gick på minnesstunden. Fotografiet av en leende ung man fick henne att minnas hur ont det hade gjort då hon hade sett honom drogpåverkad och frånvarande i vimlet på stan. Alla planer och åtgärder till trots. Nu var det för sent.

En klasskamrat till den avlidne kom fram under minnesstunden och sa: ”Jag vet att han gillade att komma till dig. Du var hans fristad”. Orden gav henne kraft att inse att vi aldrig får svika de elever som utmanar oss mest.

För övrigt tycker jag …

… att samtliga kommuner i Sverige ska öppna sina hjärtan för flyktingarna från Syrien – även Danderyd, Lidingö och Täby.

Annica Löfvenring

Gör: Specialpedagog sedan 20 år.

Arbetsplats: S:t Olofsskolan i Sundsvall.

Inriktning: Tal, språk och kommunikation i årskurs F–3. Har just avslutat en utbildning i nyanländas lärande.

ur Lärarförbundets Magasin