Läs senare

Elevernas skilda behov utmanar ledarskapet

Ska läraren leda eleven till att bli en demokratisk medborgare eller till att nå kunskapsmålen? Den balansgången är särskilt svår när det gäller elever i behov av särskilt stöd, konstaterar forskaren Maria Olsson.

15 okt 2016

Illustration: Joanna Hellgren

När hennes kommun skulle starta ett projekt kring lärares ledarskap fick Maria Olsson frågan om hon ville leda det. Hon tackade ja och eftersom projektet skulle forskningsanknytas sökte hon till forskar-utbildningen vid Stockholms universitet och kom in. Från sin kommun fick hon stor frihet att utforma studien. Hon valde att göra den i form av en deltagarorienterad forskningscirkel och särskilt rikta in den på ledarskap kopplat till barn i behov av särskilt stöd.

Maria Olsson har själv arbetat som lärare i grundskolan i 25 år och till studiens samtalsgrupp knöts nio lärare, verksamma i förskola, förskoleklass, grundskola och grundsärskola.

– Jag var intresserad av vardagliga pedagogiska praktiker och tyckte att det var viktigt att lärares erfarenheter skulle höras, säger hon.

Under ett år träffades de en gång per månad och samtalade om dilemman och möjligheter kopplade till ledarskap. Det kunde handla om elevinflytande, vilka barn man uppmärksammar, hur man hanterar konflikter och hur man får alla att delta på ett bra sätt. Lärarna pratade inte om barn i behov av särskilt stöd som en speciell kategori utan diskuterade snarare enskilda handlingar och situationer som de ansåg problematiska eller utmanande på olika sätt. Alla tyckte att det ibland var svårt att iscensätta ett sådant ledarskap som de ville utöva eller att hitta en väg där alla barn, oavsett förutsättningar och behov, kunde få utrymme att utvecklas.

Ledarskap är inte så enkelt som att någon bestämmer och andra följer, menar Maria Olsson. Hon definierar det som en process där alla inblandade påverkar varandras handlingar. Lärarna lyfte framför allt fram situationer där barnens förutsättningar inverkade på möjligheterna att utöva ledarskap. En lärare berättade om när hon skulle driva en gruppaktivitet för språkutveckling och gemenskap men fick avbryta när hon såg att ett barn som inte riktigt trivdes behövde tröst.

– Barnet reagerade med ilska och sa något på sitt språk när läraren närmade sig. När läraren svarade på svenska lyssnade barnet, men att svaret inte var på barnets språk hindrande läraren från att nå ända fram, berättar Maria Olsson.

Hon beskriver i sin avhandling ett skifte i synen på lärares ledarskap, där statliga utredningstexter gått från att beskriva ett ledarskap som syftar till att skapa demokratiska medborgare till ett som är verktyg för att få barn att prestera.

– Att leda för demokrati och gemenskap behöver inte stå i motsättning till att leda för att nå kunskapsmålen men lärarna upplevde det som ett dilemma att hitta en bra balans. Det gäller för alla elever men för barn i behov av särskilt stöd kan det vara synnerligen komplext, säger Maria Olsson.

En av lärarna i samtalsgruppen berättade om svårigheterna med att ge nyanlända barn möjligheter att förstå ämnesinnehållet i undervisningen samtidigt som hon skulle förbereda klassen för nationella prov.

– Det uppstod en situation där några nyanlända barn började prata sinsemellan. Hon tillrättavisade dem för att gå vidare med sin undervisning men funderade sedan över om det de sagt till varandra kanske var relevant för deras lärande.

Maria Olsson konstaterar att när individens lärande står starkt i fokus kan gruppens betydelse för individen eller individers betydelse för varandra hamna i bakgrunden. Det finns också en risk att värdegrunden kommer på undantag.

Efter det första årets samtal inleddes en ny fas i forskningsprojektet. Maria Olsson analyserade materialet och bjöd in lärarna till träffar där de diskuterade de tidigare samtalen och vad som kommit fram under dem.

– Lärarna fick tillgång till mina transkriptioner och kunde kommentera dem men vi pratade också om mönster och teman som vi kunnat se i samtalen. Jag valde till exempel ut talande citat och så vred och vände vi på dem, berättar Maria Olsson.

Lärarna beskrev hur samtalen i gruppen, och analysen av det som avhandlats, gjorde att fler aspekter av deras ledarskap blev synliga för dem. Från att först ha sett på ledarskap som en enkelriktad process fick de större förståelse för samspelets betydelse. De gick från att prata om brister i arbetsvillkoren eller hos barnen till att se fler möjligheter. Många uttryckte starkt att man kan påverka mycket mer än man tror och att de blivit bättre på att förutse och förebygga. De menade att en viktig grund för det var att de mer försökte se situationer utifrån barnens perspektiv.

– En lärare berättade hur hon börjat prata i förväg med ett barn om vad som skulle hända på en lektion, vad som var syftet, vad hon förväntade sig och hur barnet kunde agera, säger Maria Olsson.

Lärarna hade övat upp en insikt om att de kunde behöva ändra på ramarna och inom den kollektiva processen göra gränser antingen snävare eller vidare för att vissa barn skulle slippa hamna i svårigheter.

– En av lärarna uttryckte att samtalen också lett till att hon fått större tillit till, och blivit bättre på att lyssna på, sig själv, säger Maria Olsson.

När tiden för studien var slut ville några av deltagarna fortsätta sin lärprocess. De startade samtalscirklar på sina arbetsplatser. Maria Olsson menar att många skolor och förskolor skulle kunna erbjuda liknande strukturerade former för att diskutera dilemman och problematiska situationer i forum där lärarna kan prata fritt, utan risk för att bli bedömda.

– Olika yrkeskategorier kan ingå och vara med och vrida och vända på specifika händelser, och det är viktigt att det görs utan att någon döms för att ha gjort eller sagt fel. Samtalen kan leda till en större medvetenhet om vad man har med sig in i klassrummet. Att sätta ord på sitt agerande och reflektera över vad man har för grund för sina antaganden kan utveckla ledarskapet, säger Maria Olsson.

Maria Olssons avhandling heter Lärares ledarskap som möjliggörande och begränsande i mötet med ”alla” barn. En deltagarorienterad studie. Stockholms universitet 2016.

ur Lärarförbundets Magasin