Läs senare

Elevhälsan agerar räddningstjänst

Elevhälsan, och framför allt skolpsykologer, arbetar för lite förebyggande.

15 sep 2015

Bild: Thomas Fröhling.Tänk dig en brygga. De vuxna är fullt upptagna med att dra upp barn som håller på att drunkna. De åtgärdar ett problem. För att förebygga problemet skulle de ha gett alla barn flytvästar. För att förhindra att problemet uppstår borde de ha lärt barnen att simma. Det hade varit ett hälsofrämjande arbete.

Anna Blom, projektledare på Skolinspektionen, använder bryggbilden för att illustrera elevhälsans tre faser: hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande arbete.

– Elevhälsoteamen ägnar sig i hög grad åt åtgärdande arbete. De kommer in när det redan har uppstått svårigheter, summerar hon Skolinspektionens granskning av elevhälsans arbete i årskurs 6–9 på 25 grundskolor.

 

Skolpsykologen är den yrkesperson inom elevhälsan som har minst schemalagd arbetstid, enligt granskningen. Hälften av skolorna anlitar psykolog endast ”vid behov”. Detta leder, enligt Anna Blom, till att psykologen sällan deltar i det förebyggande och hälsofrämjande arbetet.

– Då missar man en viktig pusselbit, det vill säga psykologens synvinkel på vilka problem som finns på skolan, säger hon.

Enligt Anna Blom är uttrycket ”vid behov” problematiskt. Det finns ingen angivelse i skollagen om i vilken utsträckning skolan måste ha tillgång till elevhälsans yrkesgrupper.

– Vi måste helt enkelt ställa bättre frågor när vi besöker skolor. Hur bedömer de elevernas behov? Och vilken tillgång till skolpsykolog ska Skolinspektionen bedöma vara okej? Detta kommer vi att utreda.

En annan otydlighet i skollagen gäller specialpedagoger. I dag räcker det att någon i elevhälsan har ”sådan kompetens”. Lärarförbundet vill att det ska framgå att personen ska vara specialpedagog. Anna Blom håller med:

– Det är inte alltid tydligt vem som har denna kompetens.

ur Lärarförbundets Magasin