Läs senare

En hisnande färd

En utvecklingsstörning kan fylla livet med personliga assistenter och märklig byråkrati. Helt klart något att basera en humorshow på, menar komikern Eric Löwenthal.

01 okt 2014

Vad är det som är så roligt med utvecklingsstörning? Nja, det är kanske inte riktigt den frågan som ståuppkomikern Eric Löwenthal vill besvara i föreställningen Fadern – I faderns, Sonens & Försäkringskassans namn. I showen skojar han om livet som pappa till en son med grav utvecklingsstörning.
– Jag skämtar inte på hans bekostnad. Det jag vill få fram är att han är en människa som alla andra. Som också själv har humor, säger Eric Löwenthal.

Sonen Alexander är tjugotre år och bor hemma hos sin pappa på heltid. Utanför hemmet sitter han ofta i rullstol och för det mesta finns två personliga assistenter i närheten. Han pratar inte men förstår enstaka tecken. Men det här är ingen snyfthistoria. Tanken är att göra en, rakt igenom, rolig show, förklarar Eric Löwenthal.

Det handlar bland annat om den byråkratiska apparaten runt omkring Alexander. Om på ett sätt begripliga regler som på ett annat sätt blir otroligt dumma. Exempelvis att år efter år intyga för Försäkringskassan att Alexander fortfarande har samma funktionsnedsättning och att han efter tjugo år alltjämt behöver färdtjänst.

– Folk älskar ju när man drar ned brallorna på dumheten. ”Japp, han är utvecklingsstörd. I år också!”

Eric Löwenthal har jobbat på ståuppklubbar runt om i landet i över femton år. Den nya föreställningen är hans första soloshow. Han utlovar en hisnande färd om ”ett i grunden ömtåligt ämne” som kommer att befrias från fördomar.

Premiären blir i oktober och turnén besöker bland annat Stockholm, Västerås, Kalmar, Gävle och Malmö.

ur Lärarförbundets Magasin