Ingår i temat
Lön & karriär
Läs senare

Ett alternativ för den vetgirige läraren

Lön & karriärSpecialläraren Karin Edlund blev doktorand för att ta reda på hur lärare bättre kan stödja elevers muntliga språk­utveckling. Men skolorna behöver anstränga sig mer om de vill få in fler forskarutbildade lärare, anser hon.

26 mar 2019
Karin Edlund vill att hennes forskning ska vara användbar för lärare i skolan.
Foto: Ylva Sundgren

– Det är en stor förmån att mitt i livet få möjligheten att fördjupa sig i ett ämnesområde och se vad det leder till.

Studenter med en kopp latte eller en uppslagen laptop framför sig skapar ett stilla sorl inne i studenthusets café på Stockholms universitet denna förmiddag. Specialläraren Karin Edlund har återvänt till miljön där hon i olika omgångar fått sin utbildning. Hösten 2018 antogs hon som doktorand och har nu nära fyra år på forskarskolan i specialpedagogik framför sig.

– Jag har alltid varit intresserad av språk och språkutveckling. Det intresset växte när jag som klasslärare upptäckte barn som hade det trassligt med språket. Jag ville veta mer om vad jag som lärare kunde göra åt det, och det har hela tiden varit grunden till att jag har fortsatt studera vidare, berättar hon.

Jag är stolt över att jag har praktisk erfarenhet som lärare och special­lärare och förstår skolans utmaningar.

Karin Edlund har varit lärare i grundskolan sedan 1998, de senaste åtta åren som speciallärare. Våren 2017 byggde hon på med en masterexamen och såg då en annons för en ny forskarskola i specialpedagogik.

– När jag fick reda på att den var inriktad mot tidiga insatser och effektiva metoder gick jag i gång direkt. Efter att jag blev antagen funderade jag ett par dagar, jag var rejält trött efter masterutbildningen. Men jag insåg att jag var 46 år och att den här chansen aldrig mer kommer tillbaka.

Att bli doktorand innebär också ofta att gå ner i lön. Lönen sätts utifrån en fastställd lönestege som börjar på 26 500 kronor i må­naden på Stockholms universitet. Och även om Karin Edlund tidigare har studerat mycket vid sidan av sitt arbete var det en stor omställning att inleda forskarstudier på heltid.

– Framför allt att lämna skolans dynamiska värld där man har så många människor omkring sig och har ett schema med struktur för undervisning, möten och annat. Nu sitter jag mycket ensam hemma och läser eller skriver. Det är ett konstigt mellanläge att vara doktorand, man är både student och kollega på samma gång.

Karin Edlund får stort stöd av de andra doktoranderna på forskarskolan som hon delar arbetsrum med. Specialpedagogik är ett tvärvetenskapligt ämne och doktoranderna har olika bakgrunder som speciallärare, specialpedagoger, förskollärare, logopeder och psykologer.

– Jag är stolt över att jag har praktisk erfarenhet som lärare och speciallärare och förstår skolans utmaningar. Jag märker att det finns ett tydligt gap mellan forskning och praktik, och för mig är det viktigt att min forskning blir praktiknära och att den kan användas av lärare.

Hon har ännu inte kommit så långt i sin forskning, men vet att den kommer att vara inriktad på hur lärare kan stödja elevers muntliga språkutveckling. Nu i början av forskarutbildningen är det mycket som ska på plats.

– Jag läser in mig på området, brottas med min forskningsplan, ska lämna in en ansökan till etikprövningsnämnden och läser kurser. Det är en svår avvägning att fördela tiden mellan kurserna och den egna forskningen.

Det låter som en stressig tillvaro vilket hon medger att det är. Men det är en annan sorts stress än den hon kan uppleva i skolan.

– Skolan är en stressig värld för att man har ett schema för undervisning och möten och därför ständigt ska passa tider. Den stressen känner jag inte av alls här. Här bestämmer jag till stor del själv vad jag ska göra och det blir en annan stress. Jag måste hitta en bra arbetsstruktur för att det ska fungera under hela forskarutbildningen.

Karin Edlund är nu tjänstledig från sin grundskola i Sollentuna. Hon är inte klar över vad hon vill göra efter sin doktorsexamen, men har inget emot att bli kvar på universitetet.

– Jag gör det här mycket för min egen skull och för att utmana mig själv. Jag vill fördjupa mina kunskaper om språkutveckling och utveckla kunskap om vetenskapliga metoder. Det vore också roligt att få undervisa blivande lärare, speciallärare och specialpedagoger.

Om skolorna vill ha tillbaka sina forskarutbildade lärare måste de anstränga sig mer, anser hon.

– Det måste finnas en extra utmaning i en sådan tjänst, det kanske kan handla om att leda nätverk för speciallärare och specialpedagoger för att få in uppdaterad forskning och ett kritiskt förhållningssätt. Det ställer stora krav på rektorerna att de sätter sig in i vad denna kompetens innebär och i det behöver de stöd uppifrån.

Alla artiklar i temat Lön & karriär (8)

ur Lärarförbundets Magasin