Läs senare

Får mer tyngd

Diskrimineringslagen ger specialpedagoger mer tyngd bakom orden. Det tror specialpedagogerna Gunilla Strandberg och Aleksi Wisth som båda arbetar i Danderyds kommun.

13 apr 2015

Bild: Hasse Hedström.

Bild: Hasse Hedström.– Det är en bra förändring. Det visar att skolledningen bär ansvar för att skolan utvecklas till en inkluderande skola, säger Aleksi Wisth, specialpedagog på 7–9-skolan Mörbyskolan.

Gunilla Strandberg, specialpedagog på F-6-skolan Ekebyskolan, tycker detsamma.

– Det här ger tyngd åt att det är skolan som ska förändra den fysiska, pedagogiska och sociala miljön. Eleven ska inte ändra sig, säger hon.

Egentligen borde skollagens skrivningar om alla elevers rätt att lära sig och utvecklas räcka för skolorna, menar Aleksi Wisth. Men finns det rättigheter så finns det också risk för diskriminering. Därför är det bra att elever med funktionsnedsättning nu också kan vända sig till do om de inte fått tillräckligt stöd, säger han och tar dyslexi som exempel:

– Dyslexi ska inte vara skäl till särskild undervisningsgrupp eller särskild skola. Lyckas man inte ordna undervisningen på annat sätt så är det diskriminering. För mig är det en självklarhet.

Aleksi Wisth tror att elever med kognitiva svårigheter eller som har det jobbigt socialt kan ha mest nytta av diskrimineringslagen. Elever som mår dåligt, har sömnbrist och är okoncentrerade, kanske för att föräldrarna skilt sig eller för att de bytt skola, kan under en period behöva anpassningar i undervisningen.

Både han och Gunilla Strandberg har tagit fram guider med exempel för lärare om hur de kan förändra sin undervisning och göra den tillgänglig. När bestämmelserna om extra anpassning sjösattes var de båda nyanställda på sina respektive skolor och såg snabbt att det saknades rutiner som underlättade för lärarna att anpassa undervisningen.

Men de har valt olika angreppssätt.

Gunilla Strandberg har 18 handlingsplaner för elever med olika behov, bland annat funktionsnedsättningar inom autismspektrat, läs- och skrivsvårigheter, koncent-rationssvårigheter och för elever som är väldigt tystlåtna. Där beskriver hon vad som kan känneteckna eleven och vilka extra anpassningar som läraren bör göra.

Aleksi Wisth har en gemensam blankett för alla elever, där det inte alls sägs något om funktionsnedsättning. Till den finns en lång lista med exempel på vad extra anpassning kan vara – oavsett elevens förutsättningar. En ”inspirationslista” så att inte alla lärare behöver komma på allt själv.

Själv ser Aleksi Wisth både för- och nackdelar med det öppna formuläret.

Det har blivit ett hjälpmedel för lärarna att få grepp om klassens behov.

– Men det kräver mycket förkunskap hos lärarna för att pricka rätt med de extra anpassningarna. Dessutom ställer det väldigt höga krav på lärarna och på att jag är aktiv i varje steg. Fördelen är att vi tittar förutsättningslöst. Då kan lärarna prata didaktik i stället för funktionsnedsättning, säger han.

Lärare som vänder sig till elevhälsoteamet på Gunilla Strandbergs skola får i uppdrag att göra en handlingsplan för eleven. Handlingsplanen följs upp efter 6–8 veckor och fungerar det inte provar läraren att förändra undervisningen på annat sätt i ytterligare 6–8 veckor innan det kan bli fråga om åtgärdsprogram. Hon poängterar att det är ett dokument som lärarna själva äger. Eleverna ska vara med och säga vad de behöver, men anpassningarna är lärarens egna.

Handlingsplanerna har tagits emot bra, berättar Gunilla Strandberg.

– Det är mycket som de redan gör eller har tänkt på. Men ibland får de tips och idéer.

En bra uppföljning är utmaningen på båda skolorna, särskilt om eleven har mentor och inte klassföreståndare. Och ökad tillgänglighet kommer att ta tid, tror både Gunilla Strandberg och Aleksi Wisth. Intresset och mandatet från skolledningen är helt avgörande.

 

Eftersom diskrimineringslagen bara ställer krav på att skolorna gör vad som bedöms vara skäligt blir det en utmaning för specialpedagoger att försöka höja ribban. I annat fall blir miniminivån tak i stället för golv. Aleksi Wisth tycker inte Skolverkets råd om extra anpassningar är tydliga nog. Det bäddar för skilda bedömningar på olika skolor och därför efterfrågar han en gemensam utbildning.

– Skolorna har fått dåliga förutsättningar för att ändra sina strukturer. I den sämsta av världar gör skolan standardlösningar oavsett vad eleven behöver. I den bästa blir det självklart att ta in olika perspektiv när lärare planerar undervisningen, utvärderar och bedömer eleverna. Det blir vårt uppdrag att lyfta fram vad skolan bör göra, säger han.

ur Lärarförbundets Magasin